En fabrikant tillverkar till exempel leksaksbilar utrustade med små dockor, som faller isär när de utsätts för stötar. När bilarna krockar åker dockornas armar, ben och huvuden ut genom fönstret på bilarna. En annan realistisk leksak är avsedd att simulera en graviditet. En ryggsäcksliknande påse, avsedd att knytas runt magen på en liten flicka, simulerar ett fosters små sparkar och hjärtslag.

Somliga menar att sådana leksaker har pedagogiskt värde. Donna Gibbs, som är PR-chef vid ett företag som tillverkar leksaker, anser till exempel att graviditetssimulatorn är ”ett roligt sätt för ... [små flickor] att få uppleva det som mamma går igenom”. Det är emellertid inte alla som delar hennes entusiasm. Doktor T. Berry Brazelton, professor i pediatrik vid Harvard University Medical School, anser att denna leksak är ”ett intrång i en förälders möjlighet att få dela något mycket fint med ett barn”. Professor David Elkind, som är expert på barns fysiska och psykiska utveckling, hävdar att ”dessa leksaker går för långt”. Han förklarar att en docka som skall föreställa ett foster ”är helt främmande för barnets föreställningsvärld”. Beträffande leksaker som realistiskt visar hur människor blir lemlästade vid en bilolycka tillägger han att eftersom televisionen redan visar så mycket våld, ”varför då förstärka det med leksaker av det här slaget”? — The Globe and Mail, 8 februari 1992.

Det finns emellertid en oroväckande mängd leksaker i marknaden som är av tvivelaktigt värde. I en artikel i tidskriften Time som publicerades år 1992 kunde man läsa: ”Förvänta dig ingenting av årets skörd av nya leksaker, om du letar efter något som är sunt, nyttigt och roligt. Praktiskt taget alla större tillverkare lägger tonvikten på sådant som är motbjudande.” Ett exempel på denna typ av leksaker är ett plasthuvud i naturlig storlek som barnen själva kan forma så att det blir ”så frånstötande som möjligt”. Det finns också leksaker som är avsedda att simulera olika kroppsfunktioner, till exempel kräkningar. Både barn och föräldrar utsätts för stora påtryckningar att köpa dessa leksaker.

Barnen som målgrupp

I den forntida ”Hammurabis lag var det belagt med dödsstraff att sälja något till ett barn”, uppger tidskriften Pediatrics in Review. Dagens leksaksfabrikanter och annonsörer drar sig emellertid inte för att saluföra sina dyra varor till aningslösa barn. Med hjälp av sofistikerade metoder exploaterar de barnens sinnen. Och genom att ständigt foga nya detaljer till sina produkter kan de få fjolårets modell att verka föråldrad och årets modell oumbärlig.

Leksaksindustrin utnyttjar också till fullo den maktfaktor som televisionen utgör. I Förenta staterna är barnprogrammen i TV bokstavligt talat späckade med leksaksreklam. Med hjälp av utstuderad kamerateknik, ljud- och ljuseffekter och stämningsmättad musik kan reklammakarna få de tråkigaste leksaker att verka lockande och spännande. De flesta vuxna genomskådar visserligen sådana knep, men ”yngre barn tror att reklamfilmerna talar sanning”, konstaterar Pediatrics in Review.

Många TV-program som vänder sig till barn är i huvudsak leksaksreklam. Enligt publikationen Current Problems in Pediatrics är sådana program ”avsedda att öka försäljningen av en viss leksak snarare än att lära barnen något eller berika deras liv”. Programmet Teenage Mutant Ninja Turtles har till exempel gett upphov till ”över 70 produkter, en typ av frukostflingor och en film”.

Enligt Pediatrics in Review ”visar ett stort antal undersökningar att barn som exponeras för TV-reklam tjatar på sina föräldrar för att få dem att köpa de utannonserade produkterna”. Grundaren av ett internationellt leksaksföretag förklarar: ”Man ser hur barnen rycker sina föräldrar i jackan och vet att de säger: ’Om jag inte får den här leksaken så dör jag.’” Det är därför inte så underligt att enbart kanadensarna årligen lägger ner mer än 1,2 miljarder dollar på leksaker åt sina barn, barnbarn och vänner.

Krigsleksaker

Krigiska TV-spel är storsäljare inom leksaksindustrin. De som propagerar för sådana krigsspel menar att de utvecklar barnets förmåga att lösa problem, förbättrar dess koordinationsförmåga och motorik och stimulerar dess nyfikenhet. ”Rätt använd kan en elektronisk leksak vara ofarlig, ja rentav pedagogisk”, sägs det i en artikel i The Toronto Star. Tidningen medger emellertid att sådana spel i många fall får barnen att isolera sig och helt gå upp i sitt spelande.

En pojke blev helt besatt av krigiska TV-spel. Hans mamma berättar: ”Han är otrolig — han går inte ifrån TV-n förrän han har dödat varenda en.” Hur gammal är pojken? Bara två år! Hans lilla tumme är full av blåsor av att trycka på knappar mellan fyra och fem timmar om dagen. Men hans mamma verkar oberörd. ”Det enda jag oroar mig över är att han vill att allting skall gå så här”, säger hon och knäpper med fingrarna. Spelet ”är så snabbt ... , och i verkliga livet går inte allting så där snabbt”.

Enligt The Toronto Star anser somliga motståndare till TV-spel att spelen ”hindrar barnen från att lära sig att roa sig själva med fantasilekar, läsning eller andra traditionella tidsfördriv och lockar bort dem från läxorna”. En del pedagoger säger till och med att TV-spel är en ”försåtlig fara” som kan ”uppmuntra till ett våldspräglat, isolationistiskt beteende”.

Televisionens nyhetsreportage från kriget vid Persiska viken år 1991 väckte en enorm efterfrågan på mer konventionella krigsleksaker. Några av de mest populära artiklarna var modeller av amerikanska Abrams-stridsvagnar, sovjetiska Scud-raketer och irakiska Hind-helikoptrar. Experter fruktar att sådana leksaker kan uppmuntra till ett aggressivt beteende eller göra barnen okänsliga för våld. Att leka med krigsleksaker strider i alla händelser mot andemeningen i Jesaja 2:4 i Bibeln, där det förutsägs att Guds folk aldrig mer skulle ”lära sig att strida”. — 1917 års svenska översättning.

Det har också hänt att realistiska leksaker, till exempel högeffektiva vattenpistoler (så kallade ”Super Soakers”), har utlöst verkliga våldshandlingar. I en nordamerikansk stad övergick ett vattenpistolkrig i en verklig eldstrid, vid vilken en 15-årig pojke dödades. I en annan olycka sårades två ungdomar av en uppretad revolverman, sedan denne blivit helt nedstänkt av vatten från vattenpistoler. Ett stort antal andra våldshandlingar har utlösts av till synes oskyldiga vattenpistolkrig.

Det budskap som du förmedlar till dina barn

Det är få ansvarskännande föräldrar som är positiva till våld — men ändå översvämmas marknaden av krigsleksaker. Ibland föredrar föräldrar att göra avkall på sina egna principer för att slippa utsätta sig för barnens vrede. Men när de handlar så, kan de göra sina barn stor skada. En kanadensisk forskare på psykiatrins område, Susan Goldberg, säger: ”När vi ger våra barn leksaker, visar vi att vi godkänner det som leksaken representerar.” Det är sant att det är helt normalt att vissa barn ibland uppträder en smula aggressivt. ”Om barnen inte fick leksakspistoler, skulle de tillverka egna versioner, eller till och med använda fingrarna”, hävdar en psykolog. Det är möjligt. Men bör en förälder uppmuntra till aggressioner genom att ge barnen kopior av vapen som används till våldsdåd?

Det är också sant att få barn kommer att slå in på brottets bana bara därför att de har lekt med en leksakspistol. Men vilket budskap förmedlar du till dina barn, om du ger dem sådana leksaker? Vill du få dem att tro att våld är roligt eller att mord och krig är spännande? Lär du dem att respektera Guds normer? Det sägs i Guds ord: ”Den som älskar våld, honom hatar Hans [Guds] själ sannerligen.” — Psalm 11:5.

Susan Goldberg påpekar vidare att ju mer tid barnen ägnar åt våldslekar med föräldrarnas tysta medgivande, desto mer troligt är det att de tillgriper våld för att lösa problem. Bibeln säger i Galaterna 6:7: ”Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” Kan våldslekar hjälpa ett barn att ”skörda” goda egenskaper?

I rättvisans namn måste det emellertid medges att alla barn är olika. Ett visst barn kan bli förslavat av TV-spel, men andra blir det inte. Det är också en öppen fråga om barn verkligen förknippar TV-spelens ljud- och ljuseffekter med verkliga våldshandlingar. Föräldrar måste därför avgöra vad som är bäst för deras egna barn och vara mycket noga i sitt val av leksaker.