En epidemi av hat

”Folk förstår aldrig de människor de hatar.” — James Russell Lowell, Essäförfattare Och Diplomat.

HATET tycks finnas överallt omkring oss i dag. Namn som Östtimor, Kosovo, Liberia, Littleton och Sarajevo — liksom uttryck som nynazism, skinnskallar och vit makt — har etsat sig fast i vårt sinne tillsammans med outplånliga bilder av förkolnade ruiner, nyligen upptäckta massgravar och döda kroppar.

Drömmar om en framtid utan hat, konflikter och våld har krossats. Danielle Mitterand, hustru till den avlidne franske presidenten, berättar om sin ungdom: ”Människor drömde om att leva fritt i ett brödraskap som de kunde lita på; att få sinnesfrid och leva tillsammans med andra; de drömde om att leva ett sunt, fridfullt och värdigt liv i en stark och frikostig värld som vakade över dem.” Vad hände med dessa ideal? Hon säger klagande: ”Ett halvt århundrade senare har våra drömmar onekligen börjat angripas.”

Det hat som har väckts kan inte bara ignoreras. Det är mer utbrett, och det tar sig allt mer uppseendeväckande former. Känslan av personlig trygghet som miljoner människor tar för given har försvagats av en våg av vettlösa handlingar av hat, den ena värre än den andra. Vi kanske inte möter så mycket hat i vårt hem eller i vårt land, men det ligger på lur överallt. Vi ser förmodligen bevis för det dagligen på TV-nyheterna. En del av det har till och med spritts på Internet. Här är några exempel.

Under det senaste årtiondet har det skett en aldrig förut skådad ökning av nationalism. Joseph S. Nye j:r, chef för Harvard Center for International Affairs, konstaterar att ”nationalismen blir allt starkare på de flesta håll i världen, inte svagare. I stället för att vi har en enda ’global by’ finns det olika ’byar’ på jorden som bevakar varandra. Detta i sin tur ökar riskerna för konflikt.”

Andra former av hat är försåtligare och döljer sig innanför ett lands gränser eller rentav inom ett så begränsat område som en stadsdel. När fem skinnskallar i Canada mördade en äldre sikh, belyste denna händelse ”vad somliga betraktar som ett återuppvaknande av hatbrott i ett land som ofta lovordas för sin rastolerans”. I Tyskland ökade antalet rasistiska angrepp utförda av extremister med 27 procent år 1997 efter att ha sjunkit stadigt de närmast föregående åren. ”Det är en nedslående utveckling”, konstaterade inrikesminister Manfred Kanther.

Enligt en rapport är det mer än 6.000 barn i norra Albanien som praktiskt tagit har blivit fångar i sitt eget hem av fruktan för att bli skjutna av fiender till deras familjer. Dessa barn är offer för den tradition av blodsfejder ”som har gjort livet svårare för tusentals familjer”. I USA var det ”rasfördomar som låg bakom mer än hälften av de 7.755 hatbrott som begicks 1998 och som rapporterades till FBI”. Andra motiv var fördomar om religion, etniskt eller nationellt ursprung och handikapp.

Dessutom vittnar tidningsrubrikerna dagligen om en epidemi av främlingsfientlighet, vilken i huvudsak riktar sig mot flyktingar, vars antal nu uppgår till mer än 21 miljoner. Sorgligt nog är det ofta ungdomar som uttrycker sitt hat mot utlänningar, och de blir uppeggade av ansvarslösa politiker och andra som letar efter syndabockar. Mindre tydliga tecken på samma fenomen är att människor visar misstro och intolerans och har en stereotyp bild av dem som är annorlunda.

Vad ligger bakom denna ”hatepidemi”? Och vad kan man göra för att utrota hatet? I följande artikel kommer vi att få svar på dessa frågor.

Det enda sättet att utrota hat

”Det existerar intet hat utan fruktan. ... Vi hatar det vi fruktar, och där hat finns ligger fruktan på lur.” — Cyril Connolly, Litteraturkritiker Och Redaktör.

MÅNGA sociologer tror att hatet ligger djupt rotat i människans undermedvetna. ”En stor del av hatet är kanske rentav inbyggt” i människans själva natur, säger en statsvetare.

Man kan förstå att de som studerar den mänskliga naturen drar sådana slutsatser. Det enda som de kan studera är män och kvinnor som är födda ”med missgärning” och ”i synd”, enligt den inspirerade skildringen i Bibeln. (Psalm 51:5) Till och med Skaparen själv, som för flera tusen år sedan gjorde en bedömning av den ofullkomliga människan, ”såg ... att människans uselhet var mycket stor på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar bara var usel hela tiden”. — 1 Moseboken 6:5.

Fördomar, diskriminering och det hat som blir följden är produkter av människans medfödda ofullkomlighet och själviskhet. (5 Moseboken 32:5) Sorgligt nog finns det ingen mänsklig organisation eller regering, oavsett vilka principer eller vilken inriktning den har, som genom lagstiftning har kunnat förändra människors hjärtan i sådana frågor. Utrikeskorrespondenten Johanna McGeary säger: ”Ingen ’världspolis’, hur stark den än är, kan genom ett ingripande utplåna det hat som har gett upphov åt så mycket blodsutgjutelse i Bosnien, Somalia, Liberia, Kashmir och Kaukasus.”

Men innan vi börjar söka efter lösningar, måste vi få en grundläggande förklaring till vad som ligger bakom dessa uttryck för hat.

Hat underblåst av fruktan

Hatet tar sig många olika uttryck. Skribenten Andrew Sullivan sammanfattade det hela bra: ”Det finns hat som känner fruktan och hat som bara känner förakt; det finns hat som visar makt och hat som uppstår ur vanmakt; det finns hämnd, och det finns hat som uppstår ur avund. ... Det finns hat som förtryckaren känner och hat som offren känner. Det finns hat som ligger och pyr och hat som avtar. Det finns hat som exploderar och hat som aldrig flammar upp.”

Utan tvivel är det sociala och ekonomiska faktorer som i huvudsak bidrar till vår tids hatfyllda konflikter. Starka fördomar och utbrott av hat kan ofta ses i de områden där den mer ekonomiskt gynnade gruppen är i minoritet. Hat förekommer också ofta där levnadsstandarden i en del av samhället hotas på grund av en tillströmning av utlänningar.

Några kanske känner att dessa nykomlingar kommer och tar deras jobb, arbetar för lägre löner eller får värdet på fastigheter att minska. Huruvida en sådan fruktan är försvarbar eller inte är en annan fråga. Fruktan för ekonomisk förlust och fruktan för att samhällsnormerna eller livsstilen kommer att påverkas är faktorer som starkt bidrar till fördomar och hat.