De vidriga förhållanden som rådde under andra världskriget gjorde att människor satte upp sina egna normer för uppförandet i stället för att hålla fast vid gamla traditionella normer. I boken Love, Sex and War—Changing Values, 1939-45 heter det: ”Under kriget verkade det som om den friare sexualmoral som traditionellt tolererades vid fronten också invaderade hemmafronten. ... Krigstidens allvar och oro försvagade snart de moraliskt återhållande banden, och i många fall tycktes livet på hemmafronten vara lika lågt värderat och flyktigt som vid krigsfronten.”

Det konstanta hotet att bli dödad gjorde att människors längtan efter känslomässiga förbindelser, även kortvariga sådana, ökade. I ett försök att rättfärdiga den sexuella frigjordheten under de här omskakande åren sade en brittisk hemmafru: ”Vi var egentligen inte omoraliska – det var ju krig.” ”Enligt de flesta människors normer var vi omoraliska”, medgav en amerikansk soldat, ”men vi var unga och kunde dö nästa dag.”

Nya sociala normer

Efter andra världskriget publicerades studier angående människors sexuella beteende. En sådan studie som gjordes i USA på 1940-talet var den över 800 sidor långa Kinseyrapporten. Till skillnad från hur situationen hade varit tidigare ledde det här till en större öppenhet när det gällde sex. Även om det senare kom fram att den statistik som redovisades i rapporten angående hur många som hade ägnat sig åt homosexuella och andra sexuellt avvikande handlingar var överdriven, så visade studien vilket dramatiskt moraliskt förfall som följde i krigets spår.

Under en period försökte man uppehålla skenet av anständighet. Inom radio, film och television censurerades omoraliska inslag. Men detta varade inte länge. William Bennett, en tidigare utbildningsminister i USA, förklarade: ”På 1960-talet började Amerika snabbt och oåterkalleligt förfalla till vad som skulle kunna kallas en avcivilisering.” Och det här återspeglades i många andra länder. Vad var det då som påskyndade det moraliska förfallet under 1960-talet?

Under det årtiondet tog kvinnorörelsen fart, nästan samtidigt som den sexuella revolutionen med dess så kallade nya moral. Effektiva p-piller började också framställas. När människor kunde ha sex utan rädsla för en graviditet, blev det vanligt med ”fri kärlek” – sexuella förhållanden utan förpliktelser från någon av parterna.

Samtidigt luckrades moralnormerna upp i tidningspressen, på film och på tv. Zbigniew Brzezinski, som tidigare var säkerhetspolitisk chefsrådgivare i USA, kommenterade vid ett tillfälle de värderingar som presenteras i tv: ”De underblåser tydligt inställningen att man skall tillfredsställa sig själv, de normaliserar grovt våld och brutalitet, och de uppmuntrar till sexuell lösaktighet.”

På 1970-talet hade det blivit populärt med videobandspelare. Nu kunde människor sitta hemma och titta på oanständiga filmer med detaljerade sexscener, filmer som de aldrig skulle ha tillåtit sig att se på bio. Och på senare tid har pornografi av det mest vulgära slag blivit tillgänglig överallt i världen för vem som helst som har en dator uppkopplad mot Internet.

Konsekvenserna är på många sätt skrämmande. En fängelsedirektör i USA sade nyligen: ”När ungdomar hamnade i fängelse för tio år sedan kunde jag tala med dem om rätt och fel. Men de ungdomar som hamnar i fängelse i dag har ingen aning om vad jag talar om.”