PÅ SENARE år har sexuella övergrepp mot barn utlöst ett ramaskri i många delar av världen. Den uppmärksamhet som problemet har fått i massmedierna, där celebriteter ofta offentliggjort sina egna erfarenheter av sådana övergrepp i barndomen, har emellertid resulterat i en del utbredda missuppfattningar. Somliga tror att allt det här pratet om sexuellt övervåld mot barn helt enkelt är det senaste modet. Men sexuella övergrepp är ingalunda någon ny företeelse. Den är nästan lika gammal som människan själv.

Ett urgammalt problem

För omkring 4.000 år sedan var städerna Sodom och Gomorra beryktade för sin omoraliskhet. Pedofili (sjukligt sexuellt intresse för barn) var tydligen en av invånarnas många laster. I Första Moseboken 19:4 beskrivs hur en sexgalen pöbelhop av sodomiter i alla åldrar, ”från pojke till gammal man”, försökte våldta Lots två manliga gäster. Hur kan det komma sig att unga pojkar var upptända av tanken att våldföra sig på män? Tydligtvis hade de redan stiftat bekantskap med homosexuella perversiteter.

Många år senare bosatte sig Israels nation i Kanaans land. Detta land var så genomsyrat av incest, homosexualitet, tidelag, prostitution och till och med rituellt offrande av små barn åt demongudar att dessa avskyvärda ting uttryckligen måste förbjudas i den mosaiska lagen. (3 Moseboken 18:6, 21—23; 19:29; Jeremia 32:35) Trots gudomliga varningar lade sig även upproriska israeliter, däribland en del av deras styresmän, till med dessa föraktliga vanor. — Psalm 106:35—38.

I det forntida Grekland och Rom var emellertid situationen ännu värre än i Israel. Barnamord var en vanlig företeelse i båda rikena, och i Grekland var det allmänt accepterat att äldre män hade sexuella förbindelser med unga pojkar. Pojkbordeller florerade i alla större grekiska städer. I romarriket var det så vanligt med barnprostitution att det fanns speciella skatter och helgdagar för denna verksamhet. På arenorna våldtogs unga flickor och tvingades beblanda sig med djur. Liknande skändligheter var vanliga i många andra forntida nationer.

Hur är det då i vår tid? Har mänskligheten blivit så civiliserad att sådana avskyvärda sexuella handlingar inte längre förekommer? Personer som studerar Bibeln vet mycket väl att det inte förhåller sig så. De är medvetna om att aposteln Paulus karakteriserade vårt tidevarv som ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. Han förutsade den otyglade egenkärlek, nöjeslystnad och brist på naturlig familjekärlek som är så utbredda i det moderna samhället och tillade: ”Onda människor och bedragare skall gå vidare från ont till värre.” (2 Timoteus 3:1—5, 13; Uppenbarelseboken 12:7—12) Har sexuellt övervåld mot barn, som ofta begås av ”onda människor och bedragare”, blivit ”värre” på senare år?

Ett överhängande problem

Sexuella övergrepp mot barn tystas ofta ner — i så stor utsträckning att de har betecknats som det kanske mest orapporterade av alla brott. Trots detta har de ökat under de senaste årtiondena. En amerikansk undersökning som utfördes av Los Angeles Times visade att 27 procent av kvinnorna och 16 procent av männen hade utsatts för sexuella övergrepp som barn. Även om dessa uppgifter är nog så chockerande har andra noggranna beräkningar gällande USA kommit fram till betydligt högre siffror.

I Malaysia har antalet anmälda fall av sexuellt övervåld mot barn fyrdubblats under de tio senaste åren. I en thailändsk enkät erkände 75 procent av männen att de haft sexuellt umgänge med prostituerade barn. I Tyskland blir, enligt officiella beräkningar, så många som 300.000 barn utsatta för sexuella övergrepp varje år. Enligt den sydafrikanska tidningen Cape Times har antalet anmälda fall av sådana övergrepp ökat med 175 procent där i landet under en treårsperiod. I Nederländerna och Canada har forskare funnit att omkring en tredjedel av alla kvinnor har blivit utsatta för sexuellt övervåld som barn. En finsk undersökning visade att 18 procent av flickorna och 7 procent av pojkarna i årskurs nio hade haft sexuellt umgänge med någon som var minst fem år äldre än de själva.

I åtskilliga länder har det förekommit skrämmande rapporter om religiösa sekter, i vilka barn utsatts för sadistiska sexuella handlingar och tortyr. De som avslöjar att de utsatts för sådana brott blir ofta bemötta med skepsis i stället för medömkan.

Sexuellt övervåld mot barn är således varken någon ny eller ovanlig företeelse; det är ett urgammalt problem som fått epidemisk omfattning i våra dagar. Många offer upplever djupa känslor av värdelöshet och bristande självaktning. Experter har konstaterat att flickor som utsatts för incest ofta rymmer hemifrån och drabbas av sådana problem som alkohol- och drogmissbruk, depression, självmordsförsök, brottslighet, promiskuitet, sömnrubbningar och inlärningsproblem. Bland de mer långsiktiga efterverkningarna märks bristande föräldrakompetens, frigiditet, misstro mot män, lesbiskhet, prostitution och att de gifter sig med en pedofil eller själva begår sexuella övergrepp mot barn.

Att någon utsatts för sexuellt övervåld i barndomen behöver naturligtvis inte betyda att han eller hon automatiskt drabbas av sådana problem, och inte heller är det någon ursäkt för ett otillbörligt uppförande i vuxenlivet. Sexuella övergrepp gör inte att offren är förutbestämda att bli omoraliska eller brottsliga personer, och inte heller befriar de dem från allt personligt ansvar för de beslut som de fattar senare i livet. Men de konsekvenser som här nämnts är verkliga faror och aktualiserar därför frågan: Hur kan vi skydda våra barn mot sexuella övergrepp?

EFTER att ha utnyttjat barnen för att tillfredsställa perversa lustar och efter att ha berövat dem deras trygghet och deras känsla av oskuld begär förövaren ytterligare någonting av sina offer — TYSTNAD. För att få dem att hålla tyst använder de sig av skamkänslor, hemlighetsmakeri och ibland ren terror. På det sättet förlorar barnen sitt bästa vapen mot sexuellt övervåld — sin önskan att anförtro sig åt någon, tala ut och be en vuxen om hjälp.

Tragiskt nog samarbetar vuxenvärlden ofta omedvetet med gärningsmannen. På vilket sätt? Genom att inte uppmärksamma faran, genom att skapa hysch-hysch kring problemet och genom att tro på ofta upprepade myter. Okunnighet, felaktiga upplysningar och tystnad skyddar gärningsmännen, inte offren.

Det kanadensiska katolska biskopsmötet hävdade till exempel nyligen att det var en ”allmän överenskommelse om hemlighållande” som var förklaringen till att flagranta övergrepp mot barn hade kunnat fortgå i årtionden bland det katolska prästerskapet. Och tidskriften Time skriver beträffande den utbredda förekomsten av incest att en ”överenskommelse om tystnad” är en faktor som ”bara bidrar till att vidmakthålla tragedin” i familjen.

Tidskriften Time förklarar emellertid att det hemlighetsmakeri som omger detta problem nu äntligen håller på att skingras. Vad beror det på? Enkelt uttryckt: Upplysning. Som tidskriften Asiaweek uttryckte det: ”Alla experter är överens om att det bästa sättet att skydda barn mot sexuella övergrepp är att göra allmänheten medveten om problemet.” För att kunna skydda sina barn måste föräldrarna förstå att hotet är verkligt. Låt dig inte luras av missuppfattningar som skyddar gärningsmannen och inte barnet. — Se rutan här nedan.

Undervisa ditt barn!

Den vise kung Salomo förklarade för sin son att kunskap, vishet och tankeförmåga skulle skydda honom ”från den usla vägen, från den man som talar förvända ting”. (Ordspråken 2:10—12) Är inte det precis vad barn behöver? I en broschyr som utgetts av FBI, Child Molesters: A Behavioral Analysis, sägs det under rubriken ”Det idealiska offret”: ”För de flesta barn är sex ett tabubelagt ämne om vilket de sällan får korrekt information, i synnerhet av föräldrarna.” Låt inte dina barn bli sådana ”idealiska offer”. Undervisa dem om sex.a Barn bör till exempel aldrig få nå puberteten utan att ha fått kännedom om de förändringar som deras kropp genomgår vid den tiden. Okunnighet om sådana saker kommer att göra dem förvirrade, skamsna — och sårbara.

En kvinna som vi kan kalla Janet blev utsatt för sexuellt övervåld som barn, och många år senare blev hennes egna två barn utsatta för sexuella övergrepp. Hon berättar: ”Vi talade aldrig om sex när jag växte upp. Jag hade därför svårt att tala om sådana saker. Det var skamligt. Och när jag själv fick barn, var det samma sak. Jag kunde tala med andras barn, men inte med mina egna. Jag inser att det inte är bra, för barn blir sårbara om man inte talar med dem om sådana saker.”

Redan när barnen är små kan man lära dem att skydda sig mot sexuella övergrepp. När man lär dem namnen på sådana kroppsdelar som vagina, brösten, anus och penis, kan man tala om att det är fina kroppsdelar, men att det är något alldeles speciellt med dem — de är ”privata”. ”Andra människor får inte röra vid dem — inte ens mamma eller pappa — och inte heller en doktor, om inte mamma eller pappa är med eller har sagt att det går bra.”b Det bästa är om sådana förklaringar kommer från båda föräldrarna eller samtliga vårdnadshavare.

Sherryll Kraizer skriver i sin bok The Safe Child Book att även om ett barn som blir antastat inte bör dra sig för att skrika på hjälp, nonchalera personen i fråga eller springa sin väg, har många barn som utsatts för sexuellt övervåld efteråt förklarat att de inte ville vara oartiga. Barn måste därför få veta att somliga vuxna gör sådant som är fel och att inte ens ett barn behöver lyda en person som uppmanar det att göra något orätt. Vid sådana tillfällen är barnet i sin fulla rätt att säga nej, precis som Daniel och hans kamrater gjorde till de vuxna babylonier som ville få dem att äta sådant som var orent. — Daniel 1:4, 8; 3:16—18.

En undervisningsmetod som rekommenderas av många experter är leken ”Vad skulle du göra om ... ?” Du kan till exempel fråga barnet: ”Vad skulle du göra om din lärare sade till dig att slå ett annat barn?” Eller: ”Vad skulle du göra om (mamma, pappa, en präst, en polis) sade att du skulle hoppa ner från ett högt hus?” Ibland kanske barnets svar är mindre lämpligt eller helt felaktigt, men rätta det inte på ett bryskt sätt. Leken behöver inte inbegripa någon skrämseltaktik; experter rekommenderar tvärtom att den utförs på ett vänligt, kärleksfullt och rentav skämtsamt sätt.

Nästa steg blir att lära barnen att avvärja ömhetsbetygelser som är otillbörliga eller får dem att känna sig illa till mods. Fråga dem till exempel: ”Vad skulle du göra om en av mammas och pappas vänner ville kyssa dig på ett sätt som fick dig att känna dig generad?”c Det bästa är vanligtvis att låta barnet visa hur det skulle handla, göra det till en ”låtsaslek”.

På liknande sätt kan barnet lära sig att stå emot andra metoder som en angripare kan använda. Du kan till exempel fråga: ”Vad skulle du göra om någon säger: ’Jag tycker bäst om dig av alla barnen. Vill inte du bli min vän?’” När barnet har lärt sig att stå emot sådana knep, kan ni ta upp andra. Du kan fråga barnet: ”Om någon sade: ’Du vill väl inte såra mina känslor?’, vad skulle du då säga?” Lär barnet att säga nej, dels genom ord och dels genom ett otvetydigt kroppsspråk. Tänk på att en presumtiv angripare ofta först prövar hur barnet reagerar på försåtliga närmanden. Barnet måste därför få lära sig att bestämt sätta sig till motvärn och säga: ”Jag kommer att tala om det här.”

Var grundlig i din undervisning

Begränsa inte din undervisning till något enstaka tillfälle. Barn behöver höra en sak många gånger. Du kan själv bäst avgöra hur detaljerad din undervisning bör vara. Men var grundlig.

Du bör till exempel på förhand förhindra varje försök från en angripares sida att sluta en hemlig överenskommelse med dina barn. Barnen bör veta att det aldrig är rätt av en vuxen att be dem hemlighålla saker och ting för någon av föräldrarna. Försäkra dem om att det alltid är rätt av dem att avslöja förövaren — även om de har lovat att inte göra det. (Jämför 4 Moseboken 30:12, 16.) Somliga personer som förgriper sig på barn använder sig av utpressning om de vet att barnet har varit olydigt i något avseende. ”Om inte du skvallrar på mig, skall inte jag skvallra på dig”, är deras budskap. Barnen bör därför förvissas om att de aldrig kommer att råka illa ut om de säger sanningen — inte ens under sådana omständigheter. De behöver inte vara rädda att berätta vad de vet.

Din undervisning bör också göra barnen rustade att stå emot hotelser. Män som förgripit sig på barn har ibland dödat små djur framför barnens ögon och hotat att göra detsamma med deras föräldrar. Andra har hotat med att våldföra sig på deras yngre syskon. Lär därför barnen att de alltid skall avslöja förövaren, oavsett vilka hotelser han kommer med.

Bibeln kan vara ett nyttigt hjälpmedel i detta sammanhang. Eftersom den på ett så livfullt sätt framhåller Jehovas allmakt, kan den ta udden av sådana hotelser. Barn behöver förvissas om att Jehova kan hjälpa sitt folk, vilka hotelser människor än kommer med. (Daniel 3:8—30) Även om onda människor ibland kan skada dem som Jehova älskar, kan han alltid reparera skadan och göra så att allt blir bra igen. (Job, kapitel 1, 2; 42:10—17; Jesaja 65:17) Försäkra dem om att Jehova ser allting, även de människor som gör det som är ont och de goda människor som gör sitt bästa för att motstå dem. — Jämför Hebréerna 4:13.

Försiktiga som ormar

Det stora flertalet pedofiler använder sig inte av fysiskt våld när de förgriper sig på ett barn. De föredrar i regel att försöka bli vän med barnet först. Jesu råd att vi skall vara ”försiktiga som ormar” är därför tillämpligt i detta sammanhang. (Matteus 10:16) Noggrann uppsikt av kärleksfulla föräldrar är ett av de bästa sätten att skydda barnen mot sexuellt övervåld. Somliga pedofiler letar efter barn som är ensamma på någon offentlig plats och börjar sedan tala med dem för att väcka deras nyfikenhet. (”Gillar du motorcyklar?” ”Kom med så får du se på valparna som jag har i min lastbil.”) Du kan naturligtvis inte övervaka dina barn dygnet runt, och experter erkänner att barn behöver en viss rörelsefrihet. Men förståndiga föräldrar är noga med att inte ge sina barn för stor frihet alltför tidigt.

Se till att du noga lär känna de vuxna eller äldre ungdomar som dina barn har i sin närhet, och var extra försiktig när du väljer vilka som skall få passa dina barn när du är borta. Akta dig för barnvakter som får dina barn att känna sig generade eller illa till mods. Var också på din vakt mot tonåringar som tycks vara överdrivet intresserade av yngre barn och inte har några vänner i sin egen ålder. Kontrollera noga barnens daghem och skolor. Gå igenom hela anläggningen och intervjua personalen. Lägg noga märke till hur de behandlar barnen. Fråga om de har något emot att du tittar in då och då och ser hur barnen har det; om detta inte är tillåtet, vänd dig då någon annanstans. — Se Vakna! för 8 december 1987, sidorna 3—11.

Den dystra sanningen är emellertid att inte ens de bästa föräldrar kan kontrollera allt som händer deras barn. — Predikaren 9:11.

Om föräldrarna samarbetar, finns det i alla fall en sak som de kan kontrollera: hemmiljön. Och eftersom hemmet är den plats där de flesta sexuella övergrepp mot barn inträffar, kommer nästa artikel att ta upp detta ämne.

DET är inte någon mystisk främling, inte någon udda individ som ligger och lurar i buskarna, som utgör det största hotet mot barnen. Det är medlemmar av den egna familjen. Det stora flertalet sexualbrott inträffar i hemmet. Vad kan man då göra för att hemmet skall bli en tryggare plats?

I boken Slaughter of the Innocents undersöker historikern dr Sander J. Breiner förekomsten av våldshandlingar mot barn i fem forntida samhällen — Egypten, Kina, Grekland, romarriket och Israel. Han kommer till den slutsatsen att även om sådana övergrepp existerade i Israel, var de relativt sällsynta jämfört med de fyra andra civilisationerna. Varför det? Jo, i motsats till grannfolken fick israeliterna lära sig att hysa respekt för kvinnor och barn — ett upplyst synsätt som de hade de heliga skrifterna att tacka för. När israeliterna tillämpade Guds lag i sitt familjeliv, förhindrade detta att barnen behandlades illa. Våra dagars familjer behöver dessa rena och praktiska normer mer än någonsin.

Morallagar

Har Bibelns lagar något att säga din familj? Vi läser till exempel i 3 Moseboken 18:6: ”Ingen ... bland er skall komma nära någon som helst nära köttslig släkting till sig för att blotta den personens nakenhet. Jag är Jehova.” På liknande sätt har den kristna församlingen i våra dagar stränga lagar mot alla former av sexuellt övervåld. Den som förgriper sig på ett barn riskerar att bli utesluten, utdriven ur församlingen.a — 1 Korinthierna 6:9, 10.

Alla medlemmar av familjen bör känna till dessa lagar och gå igenom dem tillsammans. I 5 Moseboken 6:6, 7 läser vi: ”Och dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” För att kunna ”inskärpa” dessa lagar räcker det inte att någon gång hålla en föreläsning för barnen. Det krävs ett regelbundet tankeutbyte. Både mor och far bör gång på gång bekräfta att de stöder Guds lagar angående incest och de kärleksfulla skälen till dessa lagar.

Du kan också använda dig av sådana bibliska berättelser som den om Tamar och Amnon, Davids barn, för att visa dina barn att det finns vissa gränser när det gäller sex som ingen — inte ens nära släktingar — någonsin får överträda. — 1 Moseboken 9:20—29; 2 Samuelsboken 13:10—16.

Respekt för dessa principer kan visas även när det gäller praktiska anordningar i hemmet. I ett orientaliskt land har undersökningar visat att många incestfall inträffar i familjer där barnen sover tillsammans med föräldrarna även när det inte är nödvändigt att göra detta av ekonomiska skäl. På liknande sätt är det i regel oförståndigt att låta syskon av motsatt kön dela säng eller rum när de blir äldre, om detta alls går att undvika. Även i länder där trångboddhet är ett nödvändigt ont bör föräldrar bruka omdöme när de bestämmer var de olika familjemedlemmarna skall sova.

Bibeln förbjuder dryckenskap och visar att alkohol kan leda till perversa handlingar. (Ordspråken 23:29—33) I en undersökning rörande incest angav mellan 60 och 70 procent av offren att den skyldiga föräldern hade druckit när övergreppet ägde rum.

Ett kärleksfullt familjeöverhuvud

Forskare har funnit att sexuellt övervåld är vanligare i familjer med dominerande äkta män. Den vitt spridda uppfattningen att kvinnor bara är till för att tillfredsställa männens behov är inte skriftenlig. Somliga män utnyttjar detta okristna synsätt för att rättfärdiga att de vänder sig till sin dotter för att få sådant som hustrun inte kan ge dem. Kvinnor som lever under en sådan press kan förståeligt nog förlora sin känslomässiga balans. Många förlorar till och med den naturliga instinkten att vilja skydda sina egna barn. (Jämför Predikaren 7:7.) Å andra sidan visar en undersökning rörande detta ämne att familjer där fadern ofta varit borta från hemmet för arbetets skull ibland varit en grogrund för incestuösa förhållanden mellan mor och son.

Hur är det med din familj? Tar du som äkta man din roll som familjens överhuvud på allvar, eller överlåter du den till din hustru? (1 Korinthierna 11:3) Visar du din hustru kärlek, ära och respekt? (Efesierna 5:25; 1 Petrus 3:7) Tar du hänsyn till hennes uppfattningar? (1 Moseboken 21:12; Ordspråken 31:26, 28) Och hur är det med era barn? Är de dyrbara i dina ögon? (Psalm 127:3) Eller betraktar du dem som en börda, något som du kan utnyttja efter eget gottfinnande? (Jämför 2 Korinthierna 12:14.) Lägg bort alla snedvridna, oskriftenliga uppfattningar om rollfördelningen i er familj, så kommer den att bli mer motståndskraftig mot sexuella övergrepp.

En känslomässigt trygg plats

En ung kvinna som vi kan kalla Sandi säger: ”I min familj var det som bäddat för sexuellt övervåld. Den var isolerad från omvärlden, och de olika medlemmarna var isolerade från varandra.” Isolering, känslokyla och hemlighetsmakeri — sådana osunda, oskriftenliga attityder är typiska för en incestuös familj. (Jämför 2 Samuelsboken 12:12; Ordspråken 18:1; Filipperna 4:5.) Skapa en familjeatmosfär i vilken barnen kan känna sig trygga. Hemmet bör vara en plats där de blir uppbyggda, där de känner sig fria att utgjuta sitt hjärta och tala fritt och öppet.

Barn har också stort behov av fysiska uttryck för kärlek — att man kramar dem, smeker dem, håller dem i handen, skojar med dem. Överdriv inte risken för sexuella övergrepp så att du undanhåller dem sådana ömhetsbetygelser. Visa barnen genom uppriktig, varm tillgivenhet och beröm att de är uppskattade. Sandi minns hur det var när hon var barn: ”Mamma ansåg att man aldrig skulle få beröm för något. Det kunde göra en högfärdig.” Sandi fann sig stillatigande i att bli sexuellt utnyttjad i över tio år. Barn som inte känner sig säkra på att de är älskade och uppskattade är ofta mer mottagliga för pedofilers beröm och ”tillgivenhet” eller för deras hotelser att beröva dem sådana ting.

En man som under en 40-årsperiod hade förgripit sig på hundratals pojkar erkände att pojkar som hade ett känslomässigt behov av en vän som han var hans ”bästa” offer. Skapa inte ett sådant behov hos ditt barn.

Bryt den onda cirkeln

När Job utsattes för svåra prövningar sade han: ”Min själ känner sannerligen vämjelse över mitt liv. Jag skall ge utlopp åt mitt bekymmer över mig själv. Jag skall tala i min själs bitterhet!” (Job 10:1) På liknande sätt har många föräldrar funnit att de kan hjälpa sina barn genom att hjälpa sig själva. I The Harvard Mental Health Letter kunde man nyligen läsa: ”Starka sociala sanktioner mot att män ger uttryck åt sin smärta tycks vidmakthålla den onda cirkeln av sexuellt övervåld.” Män som utsatts för sexuellt övervåld men aldrig fått möjlighet att tala ut om sin smärta tycks följaktligen löpa större risk att själva begå sådana brott. Enligt The Safe Child Book har de flesta personer som förgriper sig på barn själva utsatts för sexuellt övervåld som barn men aldrig fått hjälp att komma över det. De agerar ut sin smärta och ilska genom att våldföra sig på andra barn.b — Se också Job 7:11; 32:20.

Risken kan också vara större om modern inte har kommit över övergrepp som inträffat i hennes egen barndom. Forskare hävdar till exempel att kvinnor som utsatts för sexuellt övervåld som barn ofta gifter sig med män som begår sådana handlingar. Och om en kvinna inte har kunnat bearbeta sina egna barndomsupplevelser, är det naturligtvis inte lätt för henne att tala om sådana saker med sina barn. Om övergrepp förekommer i familjen, kanske hon har svårare att inse det och att vidta positiva åtgärder. Barnen får sedan betala ett fruktansvärt pris för moderns underlåtenhet.

På detta sätt kan problemet vidarebefordras från en generation till nästa. Det finns naturligtvis många som väljer att inte tala om sina plågsamma barndomsupplevelser men som ändå tycks klara sig bra i livet, och det är berömvärt. Men hos många ligger smärtan djupare, och de måste göra en medveten ansträngning — kanske även söka kompetent professionell hjälp, om så är nödvändigt — för att läka de svåra sår som tillfogats dem i barndomen. Deras avsikt är inte att vältra sig i självömkan, utan att bryta den onda cirkel som påverkat hela deras familj. — Se Vakna! för 8 oktober 1991, sidorna 3—11.

Ett slut på alla övergrepp

Om de upplysningar som här getts tillämpas på rätt sätt, kan de i hög grad minska risken för att dina barn skall utsättas för sexuellt övervåld. Men kom ihåg att de som förgriper sig på barn gör det i tysthet; de utnyttjar den unges tillit och använder vuxenvärldens knep och metoder på de oskyldiga barnen. Det tycks därför vara oundvikligt att en del av dem kan fortsätta att begå dessa avskyvärda brott utan att bli upptäckta.

Vi kan emellertid vara övertygade om att Gud ser vad de gör. (Job 34:22) Om de inte ångrar sig och ändrar sig, kommer han inte att förlåta deras onda gärningar. Han kommer att avslöja dem, när hans rätta tid är inne. (Jämför Matteus 10:26.) Han kommer också att se till att rättvisa skipas. Jehova Gud lovar att det skall komma en tid då alla sådana förrädiska människor skall ”avskäras från själva jorden” och bara de ödmjuka och saktmodiga, som älskar Gud och sina medmänniskor, kommer att få leva kvar. (Ordspråken 2:22; Psalm 37:10, 11, 29; 2 Petrus 2:9—12) Tack vare Jesu Kristi lösenoffer har vi detta underbara hopp om en ny värld. (1 Timoteus 2:6) Då — men först då — kommer allt övervåld att upphöra för evigt.

Till dess måste vi göra allt vi kan för att skydda våra barn. De är så dyrbara! De flesta föräldrar är villiga att riskera sin egen säkerhet för att skydda sina små barn. (Jämför Johannes 15:13.) Om vi inte skyddar våra barn, kan det få fruktansvärda konsekvenser. Men om vi gör det, ger vi dem en underbar gåva — en barndom som är oskuldsfull och fri från olyckor. De kan då känna det precis som psalmisten som skrev: ”Jag skall säga till Jehova: ’Du är min tillflykt och mitt fäste, min Gud, på vilken jag skall förtrösta.’” — Psalm 91:2.