Vad har hänt med underhållningen?

HUR kunde de forntida romarna, som ansågs stå på höjden av sin kulturella utveckling, betrakta medmänniskors lidanden som underhållning? Det ”låter endast förklara sig af jägtandet efter nya, mera kittlande retmedel”, skrev religionshistorikern Gerhard Uhlhorn i sin bok Christendomens kamp med hedendomen (1875). Han fortsatte: ”I circus och på arenan sökte de af alla möjliga njutningar blaserade en eggelse, som de icke mer på något annat ställe kunde bereda sig.”

Också i våra dagar känner många människor ett begär ”efter nya, mera kittlande retmedel”. De kanske inte samlas på arenor och teatrar för att se på när människor begår otukt eller slår ihjäl varandra i verkligheten, men deras val av underhållning visar att de är lika besatta av våld och sex. Här följer några exempel.

Filmer. På senare år har filmmakarna uppvisat ”en förkärlek för det perversa”, konstaterar filmkritikern Michael Medved. ”Det budskap som filmindustrin tycks vilja förmedla”, tillägger han, ”är att skildringar av grymheter och vansinne förtjänar att betraktas med större allvar och respekt än eventuella försök att förmedla ädelmod och godhet.”

Konkurrensen med televisionen har tvingat filmskaparna att tillgripa alla tänkbara medel för att locka människor till biograferna. ”Vi behöver filmer som är slagkraftiga, filmer som har sting och som utmärker sig framför allt det som visas på TV”, säger chefen för en filmstudio och tillägger: ”Det är faktiskt inte så att vi älskar bloddrypande scener och ett rått språk, men det är vad som krävs i dag för att lansera en film.” Många människor blir inte längre chockerade av de mest detaljerade våldsscener. ”Folk blir immuna mot effekter”, förklarar filmdirektören Alan J. Pakula. ”Dödsoffren blir allt fler och explosionerna allt våldsammare, men de är helt oberörda. De har utvecklat ett omättligt begär efter råa sensationer.”

TV-program. Oförblommerade sexscener i TV är nu vardagsmat i många delar av världen, exempelvis i Brasilien, Europa och Japan. En genomsnittlig TV-tittare i Amerika konfronteras med cirka 14.000 sexuella handlingar eller anspelningar på ett enda år. ”Ökningen av sexuella teman och direkta sexscener visar inga tecken på att avta”, rapporterar ett forskarlag. ”Tidigare tabubelagda ämnen, såsom incest, sado-masochism och tidelag, har nu blivit ett vapen i kampen om tittarna.”

Enligt boken Watching America finns det ett viktigt skäl till programmakarnas frivola inställning när det gäller sex. Det sägs där: ”Sex säljer. ... Allteftersom TV-bolagen och producenterna upptäckte att de lockade fler tittare än de retade, har de gjort sina produkter alltmer lukrativa genom att på ett mer och mer flagrant sätt överträda fler och fler tabun.”

Videospel. De relativt oskyldiga spelen Pac-Man och Donkey Kong har nu fått lämna plats för en ny generation av ohyggligt sadistiska videospel. Professor Marsha Kinder säger beträffande dessa spel: ”De är värre än TV eller biograffilmer”. De förmedlar ”budskapet att det enda sättet att få makt över andra är att bruka våld”.

Efter påtryckningar från allmänheten har en ledande spelfabrikant i USA nu börjat klassa sina videospel. Beteckningen ”MA-17” — som visar att det är ett ”vuxenspel” och olämpligt för personer under 17 år — kan betyda att det förutom svordomar innehåller brutalt våld och sexuella inslag. Somliga fruktar emellertid att ”vuxen”-stämpeln bara kommer att göra spelet ännu mer lockande. ”Om jag var 15 år och såg ett spel med etiketten MA-17, skulle jag skaffa mig det hur mycket det än kostade”, säger en ung spelentusiast.

Musik. En tidskrift som granskar innehållet i populära sångtexter hävdar att i slutet av år 1995 var det bara 10 av de 40 mest sålda albumen som inte innehöll några svordomar eller anspelningar på våld, sex eller knark. ”Den musik som finns att tillgå för ungdomar i förpuberteten är hårresande, och en stor del av den är rent ut sagt nihilistisk”, skriver St. Louis Post-Dispatch. ”De låtar som tilltalar vissa ungdomar andas vrede och hopplöshet och förmedlar känslan att hela världen och lyssnaren själv är dömda till undergång.”

Musikstilar som death metal, grunge rock och gangsta rap tycks frossa i våld. Och enligt en rapport i tidningen San Francisco Chronicle ”förutspår många initierade personer inom nöjesbranschen att de mest skräckinjagande grupperna är på väg mot toppen”. Sånger som andas vrede och död har nu blivit populära i Australien, Europa och Japan. Visserligen finns det en del grupper som har försökt sig på ett mer positivt budskap, men enligt den ovan nämnda rapporten tyder allt på att ”det inte finns någon vidare marknad för ’snäll’ musik”.

Datorer. Datorer är ett värdefullt hjälpmedel med många praktiska användningsområden. De har emellertid också använts till att sprida omoraliskt material. Tidskriften Maclean’s hävdar till exempel att detta kan inbegripa ”bilder och text om allt från bisarra fetischer till prostitution och pedofili — material som skulle chockera många vuxna, för att inte tala om deras barn”.

Läsestoff. Många populära böcker är fulla av sex och våld. En typ av litteratur som har blivit en modefluga i USA och Canada på senare tid är så kallad ”shock fiction” — hårresande skräckhistorier som riktar sig till ungdomar på ända ner till åtta år. Diana West skriver i lärartidningen New York Teacher att dessa böcker ”avtrubbar de mycket unga och hämmar deras andliga liv innan det ens har börjat”.

Många serietidningar som ges ut i Hongkong, Japan och USA innehåller svordomar och behandlar främst sådana motiv som ”våldsamma och brutala krigsscener, kannibalism, halshuggning, satanism och våldtäkter”, sägs det i en specialstudie som publicerats av National Coalition on Television Violence (NCTV). ”Graden av våld och perverst sexuellt stoff i dessa tidskrifter är chockerande”, säger NCTV:s forskningschef, dr Thomas Radecki. ”Det visar hur avtrubbade vi alla har tillåtit oss att bli”, tillägger han.

Behovet av urskillning

Det är tydligt att många människor i dagens värld är fascinerade av sex och våld, och denna fascination återspeglas i nöjesindustrin. Situationen påminner om den som den kristne aposteln Paulus beskrev med orden: ”Eftersom de har förlorat all moralisk känsla, har de hängett sig åt tygellöshet för att i girighet åstadkomma allt slags orenhet.” (Efesierna 4:19) Det är därför av goda skäl som många människor i våra dagar söker efter något bättre. Är du en av dem? I så fall blir du säkert glad över att få veta att man faktiskt kan finna sund underhållning i dagens värld, som framgår av nästa artikel.

[Ruta/Bild på sidan 5]

För mycket TV kan vara farligt

I USA gjorde televisionen sin offentliga debut vid världsutställningen i New York år 1939. En journalist som var med vid det tillfället uttryckte sin skepsis mot den här nya uppfinningen. ”Problemet med televisionen”, skrev han, ”är att människor måste sitta som fastklistrade vid apparaten och titta på en skärm, och de flesta amerikanska familjer har inte tid med sådant.”

Hur fel hade han inte! Vissa källor hävdar att när genomsnittsamerikanen slutar skolan, har han tillbringat 50 procent mer tid framför TV-apparaten än framför sina lärare. ”Barn som tittar mycket på TV är mer aggressiva, mer pessimistiska, mer överviktiga, mindre uppfinningsrika, mindre medlidsamma och mindre framgångsrika i sina studier än de som inte är så ivriga TV-tittare”, hävdar dr Madeline Levine i sin bok Viewing Violence.

Vad ger hon då för råd? ”Barn måste få lära sig att TV-n, precis som alla andra apparater i huset, har en speciell funktion. Vi låter inte hårtorken gå när håret är torrt eller sätter på brödrosten när brödskivorna har hoppat upp. Vi vet hur dessa apparater skall användas, och vi vet när vi skall stänga av dem. Våra barn måste få lära sig samma sak beträffande TV-apparaten.”

[Ruta/Bilder på sidan 7]

Underhållning världen runt

Vakna! har bett sina korrespondenter i olika delar av världen att beskriva de trender som utmärker underhållningen i deras hemland. Här följer en del av deras kommentarer:

Brasilien: ”TV-programmen har blivit alltmer depraverade, men eftersom många föräldrar arbetar utanför hemmet, är barnen ofta ensamma hemma och tittar på TV. CD-ROM-skivor med ockulta motiv och våldspräglade videospel är också mycket populära.”

Tjeckien: ”Sedan kommunismens fall har landet översvämmats av underhållning av ett slag som aldrig förekommit här tidigare, till exempel västerländska TV-program och porrbutiker. Många ungdomar besöker regelbundet diskotek, biljardhallar och pubar. Påkostade annonser och kamrattryck utövar ofta stort inflytande på dem.”

Tyskland: ”Många föräldrar är tyvärr för trötta för att orka ordna med någon form av underhållning för sina barn, och följden blir att ungdomarna ofta roar sig på egen hand. Somliga isolerar sig med sina dataspel. Andra går på rave-partyn, nattlånga danstillställningar där deltagarna ofta använder droger.”

Japan: ”Serietidningar är ett omtyckt tidsfördriv bland både ungdomar och vuxna, men ofta är serierna fulla av våld, omoraliskhet och svordomar. Hasardspel är också vanligt förekommande. En annan oroväckande trend är att unga flickor ringer upp vitt och brett utannonserade telefonnummer som tjänar som kontaktcentraler för män med omoraliska avsikter. En del ringer bara för skojs skull, men somliga går så långt att de stämmer träff mot betalning, vilket i vissa fall leder till prostitution.”

Nigeria: ”Privata videobiografer växer upp som svampar ur jorden i Västafrika. De provisoriska lokalerna är öppna för personer i alla åldrar, även barn. Pornografiskt stoff och skräckfilmer står ständigt på repertoaren. Inhemska filmer som visas på TV har dessutom ofta spiritistiska inslag.”

Sydafrika: ”Rave-partyn är på modet här, och ofta är det mycket lätt att få tag i narkotika vid dessa tillställningar.”

Sverige: ”Pubar och nattklubbar är mycket populära i Sverige, och även brottslingar och narkotikalangare dras ofta till sådana platser. TV-program och videofilmer är fulla av våld, spiritism och omoraliskhet.”