En ännu bättre motivation för att göra det som är gott är kärlek. Glenn Austin skriver i sin bok Love and Power: Parent and Child: ”I en harmonisk familj, där barnen både älskar och respekterar sina föräldrar, uppför sig barnen oftast väl för att behaga dem.” Jehovas vittnen gör stora ansträngningar för att skapa en sådan varm och kärleksfull atmosfär i sina hem. Jehovas vittnens barn får också genom sin uppfostran hjälp att lära känna och älska den Gud som de tjänar, Jehova. Vilken mäktig kraft till att göra det som är gott är inte detta i deras liv! De behöver ingen sagofigur för att framtvinga goda gärningar.

Jehovas vittnen vårdar sina barn som gåvor från Gud. (Psalm 127:3) I stället för att låta sitt givande styras av almanackan kan dessa föräldrar därför ge sina barn presenter när som helst under året. Vid sådana tillfällen är det svårt att säga vem som är mest entusiastisk — det förvånade barnet eller den förtjusta föräldern. Barnet vet var presenten kommer ifrån. Föräldrar som är Jehovas vittnen uppmuntras också att vara frikostiga med den gåva som tiden utgör. För när en liten flicka känner sig ledsen eller ensam, hur kan då ett helt rum fyllt med dockor jämföras med att få sitta en liten stund i mammas famn och höra när hon berättar om hur det var när hon var liten? Och vad kommer att hjälpa en pojke att växa upp till man — en garderob full med sportutrustning eller att gå ut och gå med pappa och ha långa och trevliga pratstunder tillsammans?

Att uppodla ett sådant förtroligt förhållande kan vara direkt livräddande. Forskare har funnit att när den så omtalade generationsklyftan börjar, blir ungdomarna mycket mer påverkade av sina jämnåriga. Ett dåligt uppförande och en negativ inställning till vuxna går hand i hand. ”Men de som bevarade en positiv syn på papporna och på vuxna i allmänhet tog inte del i jämnårigas dåliga uppförande.”

Jehovas vittnen har ibland kritiserats för att de inte deltar i helgfirande tillsammans med sina familjer. Det kan förefalla som om Jehovas vittnens barn går miste om detta speciella glädjeämne. Men dessa uppriktiga föräldrar och barn har välgrundade bibliska skäl för att inte ta del. (Se sidorna 11—14.) Dessa ungdomar utvecklar också en stark moralisk tåga som hjälper dem att stå emot det kamrattryck som förlamar andra ungdomars viljekraft. Moralen urholkas genom den stigande flodvågen av ondska. Promiskuitet, narkotika, våld, alkohol, kulter, sexuella övergrepp — det finns många faror som hotar unga sårbara människor.

Blir inte barnen hämmade?

Men är inte en strikt religiös uppfostran hämmande på ett litet barn? Är det inte bättre att låta barnen själva bestämma i religiösa angelägenheter när de väl blivit vuxna? Det skulle vara att följa regel nummer 3 i broschyren ”12 regler för uppfostran av sina barn till brottslingar”: ”Ge det aldrig någon andlig fostran. Vänta tills det är 21 år och låt det då ’bestämma själv’.”

Men enligt dr Coles börjar barnets känsla för moral utvecklas redan vid tre års ålder. ”Barnet har inom sig en framväxande känsla för moral. Jag tror att den är gudagiven. Att den är en längtan efter höga moralnormer.” Detta är den rätta tiden att bibringa barnen sanna värderingar. Det är till exempel den bästa tiden att genom goda exempel lära dem värdet av att tala sanning i stället för att ljuga. Bibeln framhåller vikten av att ge barnen sådan fostran redan i späd ålder: ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.” — Ordspråken 22:6.

Dolores Curran gör iakttagelsen: ”Barn av i dag kan inte förväntas vara moraliskt rena utan hjälp. ... De enkätsvar som jag fått tyder på att ju sundare en familj är, desto mer utvecklad är familjemedlemmarnas känsla för vad som är rätt och orätt.”