Har de fattiga råd att vara ärliga?

Amelia var bara 29 dagar gammal när hennes mormor tog med henne till doktorn. Amelias mamma kunde inte gå själv, för hon var sjuk och var hemma med de andra fyra barnen.

Pappan var någon annanstans för att söka arbete. Doktorn undersökte det lilla barnet. Hon bar spår av undernäring, vilket inte är ovanligt i Västafrika. Men det största problemet var att hon led av cellulit (bindvävsinflammation). Amelias lilla bröstkorg var alldeles inflammerad.

När doktorn räckte mormodern receptet, frågade hon: ”Hur mycket kommer den här medicinen att kosta?” ”Fyra till fem dollar”, svarade han.

Amelias mormor suckade. Hon hade inte ens två dollar för att betala doktorns arvode. ”Var i all världen skall vi få tag i så mycket pengar!” utropade hon.

”Ni måste få tag i pengarna på något sätt”, insisterade läkaren. ”Fråga era vänner och släktingar. Om den här infektionen inte behandlas, kommer den att sprida sig till blodet, och barnet kommer att dö.”

Amelias familj lyckades på något sätt få tag i pengar, och det lilla barnet klarade sin första levnadsmånad. Men i u-länderna finns det miljontals människor som inte kan låna pengar av vänner och släktingar. Och utsikterna att de skall kunna förbättra sin ekonomiska situation är mycket små.

I en rapport från UNICEF (Förenta nationernas barnfond) som utkom år 1989 sägs det: ”Efter årtionden av stadigt ekonomiskt framåtskridande håller stora delar av världen åter på att glida tillbaka in i fattigdom.” I Afrika och Latinamerika minskade medelinkomsten med mellan 10 och 25 procent under 1980-talet, och under de senaste åren har satsningarna på hälsovård minskat med 50 procent i 37 av världens fattigaste länder.

Vad betyder detta för de miljontals människor som lever i fattigdom? I många fall betyder det att de inte kan köpa den mat eller den medicin de behöver. Deras barn, äktenskapspartner eller föräldrar kan därför komma att dö i onödan, om de inte tar till det enda sätt att skaffa fram pengar som tycks stå öppet för dem — att stjäla! Ja, fattigdom kan göra att människor hamnar i svåra moraliska dilemman: Stöld eller döden? Lögn eller svält? Mutor eller nödställdhet?

I Västafrika finns det ett talesätt som lyder: ”Där kon blir tjudrad äter den gräset.” Med andra ord: människor kommer att utnyttja alla möjligheter att förbättra sin situation. Alltför ofta utnyttjar myndighetspersoner i olika länder sin ställning för att tilltvinga sig mutor, förskingra pengar eller stjäla. ”Ta för dig medan du kan”, är deras resonemang. ”Du kanske inte får någon chans längre fram.” Medan den ekonomiska situationen i u-länderna förvärras, kan allt fler utblottade människor komma till den slutsatsen att ärlighet inte varar längst för de fattiga.

Bibeln säger: ”Du skall inte stjäla.” (2 Moseboken 20:15) Men om de fattiga verkligen inte har råd att vara ärliga, betyder då det att man kan ifrågasätta bibelns moralnormer? Är Guds lagar opraktiska? Är Gud okänslig för människors verkliga behov? Tusentals erfarenheter bland sanna kristna i u-länderna besvarar eftertryckligt dessa frågor.

[Infälld text på sidan 4]

”Där kon blir tjudrad äter den gräset”

[Bild på sidan 4]

Många fattiga i u-länderna arbetar mycket hårt

Att möta den uppfordran det innebär att vara fattig

”MÄNNISKOR är fattiga därför att de är lata”, förklarade en afrikansk läkare. ”Staden är full av dagdrivare. Om de verkligen ville ha ett arbete, skulle de kunna få tag i ett. Ingen behöver vara fattig i dag.”

Det råder inget tvivel om att somliga människor är lata och att lättja kan leda till fattigdom. Som det sägs i bibeln: ”Sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila, så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet som en beväpnad man.” (Ordspråksboken 24:33, 34) Men många fattiga människor är långt ifrån lata. Tänk till exempel på den man som skrev: ”Ända fram till denna stund fortsätter vi att både hungra och törsta och att vara bristfälligt klädda och att bli misshandlade och att vara hemlösa.” (1 Korintierna 4:11) En obotlig dagdrivare? Knappast. Dessa ord nedtecknades av aposteln Paulus. Han hade valt ett liv med begränsade ekonomiska resurser för att bättre kunna fullgöra sin kristna tjänst. En del av hans umbäranden berodde också på omständigheter som han inte själv rådde över, till exempel religiös förföljelse.

I våra dagar är de flesta av världens fattiga offer för omständigheter som de inte råder över — kanske bristande utbildning, vacklande ekonomiska system eller politiska oroligheter. Många arbetar från tidigt på morgonen till sent på kvällen och kan nätt och jämnt förtjäna sitt uppehälle. Att skaffa sig ekonomisk vinning med oärliga medel kan därför verka lockande, ja rentav nödvändigt. Ja, somliga kan rentav resonera som så att bibeln rättfärdigar en enstaka moralisk försyndelse. Det sägs ju faktiskt i bibeln: ”Man föraktar inte en tjuv för att han begår stöld för att fylla sin själ när han är hungrig.” Och en vis man sade i bön till Gud: ”Låt mig få det bröd mig tillkommer. ... Om jag blev alltför fattig, kunde jag bli en tjuv.” — Ordspråksboken 6:30, NW; 30:8, 9.

Bibelns syn på ärlighet

Ger dessa bibeltexter verkligen ett tyst godkännande av oärlighet? Låt oss undersöka dem i deras rätta sammanhang. Efter att ha erkänt att människor inte föraktar en tjuv som stjäl för att mätta sin hunger fortsätter bibelskribenten i Ordspråksboken 6:31 (NW): ”Men när han ertappas, kommer han att gottgöra det sjufalt; alla de värdefulla tingen i sitt hus kommer han att ge.” Med andra ord: när tjuven grips drabbas han av det straff som lagen föreskriver. Han får betala för sitt brott! I stället för att uppmuntra fattiga människor till stöld varnar alltså dessa ord för att stöld kan medföra ytterligare ekonomisk förlust, vanära för dem själva och deras familjer och minskad självaktning.

Men hur är det då med den vise mannens bön? ”Om jag blev alltför fattig”, sade han, ”kunde jag bli en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.” (Ordspråksboken 30:9) Om en person som påstår sig tjäna Jehova är oärlig, kan detta dra skam över Guds namn och över den församling som Guds folk utgör. Aposteln Paulus skrev: ”Du som predikar: ’Stjäl inte’, stjäl du?” Om någon som påstår sig vara kristen skulle stjäla, skulle detta kunna leda till att ”Guds namn blir hädat ... bland nationerna”. — Romarna 2:21, 24.

Det är därför av goda skäl som det sägs i bibeln: ”Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en rik som i falskhet går dubbla vägar.” (Ordspråksboken 28:6) Även om aposteln Paulus själv ibland hade det knappt ställt, tog han aldrig sin tillflykt till eller såg genom fingrarna med oärliga metoder. Han skrev i stället: ”Må den som stjäl inte stjäla mer utan hellre arbeta strängt och med sina händer utföra gott arbete, så att han kan ha något att dela ut åt den som har behov.” — Efesierna 4:28.

Lösningen på problemet: Att förtrösta på Gud

Hur är det då med de människor som arbetar hårt men ändå inte tjänar tillräckligt mycket för att kunna försörja sin familj? Kan oärlighet eller rentav stöld försvaras i sådana fall, i synnerhet om en familjemedlem blir sjuk eller någon annan nödsituation uppstår? Somliga människor anser det. Så här sade en invånare i ett afrikanskt land till en utländsk besökare: ”I vårt land kommer ni inte att leva länge, om ni är ärlig. Om ni vill överleva, så måste er levnadsväg vara en smula krokig.”

Men ändå kan man runt om i Afrika ofta se orden ”Förtrösta på Gud” målade på lastbilar, skrivna på skyltar som sitter på väggarna och tryckta på knappar och dekaler. Bibeln själv säger: ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta.” (Ordspråksboken 3:5, NW) Oärlighet kan aldrig harmoniera med denna bibliska uppmaning. Men är förtröstan på Gud verkligen en praktisk lösning på den moraliska uppfordran som det innebär att vara fattig?

Som en som tjänade Gud fick aposteln Paulus uppleva sådana umbäranden som hunger och törst, avhållelse från mat, köld och nakenhet. (2 Korintierna 11:27) Paulus måste säkert ha undrat hur han skulle kunna överleva! Men efter omkring 25 års kristen tjänst kunde han skriva: ”Jag vet verkligen hur det är att ha det knappt ställt, jag vet verkligen hur det är att ha överflöd. I allting och i alla förhållanden har jag lärt mig hemligheten, både att vara mätt och att vara hungrig, både att ha överflöd och att lida brist. Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.” (Filipperna 4:12, 13) Ja, aposteln Paulus förtröstade på Gud.

Paulus insåg att bibelns principer inte är tomma, idealistiska ord. De är i stället instruktioner från en levande Gud som är angelägen om att hjälpa och stödja de människor som försöker tillämpa dem. En forntida profet sade: ”Vad Jehova angår, sveper hans ögon runt över hela jorden, för att han skall visa sin styrka till förmån för dem vars hjärta är fullständigt gentemot honom.” — 2 Krönikeboken 16:9, NW.

Att förtrösta på Gud leder till välsignelser

Varför har de flesta människor så svårt att förtrösta på Gud? Det beror utan tvivel på att deras religion inte har gett dem tillräckliga skäl att göra detta. Kristenhetens kyrkor har fått Gud att framstå som en namnlös, abstrakt och opersonlig varelse som övergår människans fattningsförmåga. Men genom studium av bibeln har Jehovas vittnen kommit att lära känna Gud, inte som någon abstrakt kraft, utan som en person med ett namn. (Psalm 83:19, NW; Hebréerna 9:24) De har kommit till insikt om att hans egenskaper gör att han är värd vår förtröstan. Det sägs till exempel i 2 Moseboken 34:6 (NW) att Jehova är ”en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning”. Vittnena förtröstar på Gud och inser att han verkligen är ”överflödande ... i sanning”. De litar därför helt på hans löfte att införa en ny värld som är fri från den tärande fattigdom som nu hemsöker en så stor del av mänskligheten. — 2 Petrus 3:13.

Miljontals Jehovas vittnen har således bevisat att det är praktiskt att sätta sin lit till Gud. Ett exempel är Rosaline, ett vittne i Sierra Leone som arbetar hårt från klockan fem på morgonen till sent på kvällen för att få mat och kläder till sig själv och sina sex barn. Hon förklarar: ”Många människor säger att det inte är möjligt att leva ett hederligt och ärligt liv, men jag vet att det inte är sant. Ibland har jag problem och vet inte hur de skall lösas. Men jag vet att om jag lever ett hederligt och ärligt liv, så kommer allting att ordna sig. Jag gör därför mitt allra bästa för att inte misshaga Jehova.”

En skribent sade: ”En fattig man med tom mage behöver hopp ... mer än bröd.” Ja, hopplöshet, förtvivlan och kronisk nedstämdhet är lidanden som kan vara plågsammare än hunger. Men den som lär känna Gud och förtröstar på honom behöver inte duka under för hopplöshet. ”Jag får arbeta hårt nu”, tillägger Rosaline, ”men jag känner glädje, eftersom jag vet att den tid kommer då jag inte längre kommer att behöva slita och släpa på det här sättet. Nu arbetar jag för att skaffa mat till mig och min familj, men i Jehovas nya värld kommer det att finnas fullt upp att äta. Så nu har jag fått ett hopp och en glädje som jag aldrig hade innan jag lärde känna Jehova.” — Jämför Jesaja 25:6; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

Det är sant att de som förtröstar på Gud ändå kan få uppleva ekonomiska problem, precis som aposteln Paulus fick. Men de behöver aldrig överträda Guds lagar för att klara sig ekonomiskt. Så här sade psalmisten David: ”En ung man har jag varit, jag har också blivit gammal, och likväl har jag inte sett någon rättfärdig fullständigt övergiven eller hans avkomlingar söka efter bröd.” (Psalm 37:25, NW) Ja, Gud sörjer för och välsignar dem som sätter hans intressen främst i sitt liv. — Matteus 6:25—33.

Så om du är fattig, ”ge inte upp i att göra det som är rätt”. (2 Tessalonikerna 3:13) Kompromissa aldrig om moralen. Bygg upp ett gott förhållande till Gud och förtrösta på att han skall hjälpa dig att klara av livets besvärligheter och problem. Bibeln ger följande uppmaning till dem som tjänar Jehova och obetingat litar på honom: ”Ödmjuka er ... under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er vid bestämd tid; medan ni kastar allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” — 1 Petrus 5:6, 7.

[Infälld text på sidan 6]

”En fattig man med tom mage behöver hopp ... mer än bröd”

[Bild på sidan 7]

Jehovas vittnen hjälper människor att sätta sin lit till Gud