När Mose var 40 år och skulle ha kunnat vara alltigenom egyptier, gick han ut för att se på de bördor som hans bröder bar. Det han därefter gjorde visar att det inte bara handlade om nyfikenhet; han längtade efter att få hjälpa dem. När han fick se en egyptier slå en hebré, ingrep han och dödade förtryckaren. Den handlingen visade att Moses hjärta var hos hans bröder. Den döde mannen var troligen en ämbetsman, som då blev dödad i tjänsten. I egyptiernas ögon hade Mose all anledning att vara lojal mot Farao. Men det som drev Mose var också kärlek till rättvisa, en egenskap han visade nästa dag när han ingrep mot en hebré som helt orättvist slog sin kamrat. Mose ville befria hebréerna från det hårda slaveriet, men när Farao fick reda på hans avhopp och försökte döda honom, tvingades han fly till Midjan. (2 Moseboken 2:11–15; Apostlagärningarna 7:23–29)b