Bara en dag om året – försoningsdagen – hade översteprästen lov att gå in i det allra heligaste i tältboningen eller i templet. (Heb 9:7; 3Mo 16:2, 12, 14, 15)

Han tog sedan välluktande rökelse och fyrfatet fullt med brinnande kol från altaret och gick innanför förhänget, in i det allra heligaste. Här inne, i det innersta rummet, där Vittnesbördets ark fanns, brändes rökelsen, och molnet av rökelsen bredde ut sig över det gyllene arklocket, på vilket det fanns två keruber, också de av guld. (3Mo 16:12, 13; 2Mo 25:17–22) Denna handling var nödvändig för att Aron senare skulle kunna återvända till det allra heligaste utan fara för sitt liv.

Aron gick nu ut ur det allra heligaste för att hämta något av tjurens blod. När han återvände med blodet, stänkte han med fingret något av det sju gånger framför arklocket, på östra sidan. Därmed hade försoningen för prästerskapet fullbordats; prästerna var nu renade och kunde verka som medlare mellan Jehova och hans folk. (3Mo 16:14)

Därefter bar översteprästen blodet av bocken för Jehova in i det allra heligaste, där han använde det för att bringa försoning för Israels 12 icke-prästerliga stammar. Bockens blod stänktes i likhet med tjurens blod ”mot locket och framför locket” på arken. (3Mo 16:15)

Aposteln visar också att när översteprästen en dag om året gick in i det allra heligaste med offerdjurens blod var det en bild av att Jesus Kristus gick in i själva himlen med sitt eget blod för att bringa försoning för dem som utövar tro på hans offer. Men eftersom Kristus var syndfri behövde han naturligtvis inte frambära något offer för egna synder, som Israels överstepräst måste göra. (Heb 9:11, 12, 24–28)

Aron offrade tjuren för prästerna och resten av Levis stam och stänkte något av dess blod framför arken i det allra heligaste. (3Mo 16:11, 14) På liknande sätt frambar Kristus värdet av sitt eget blod till Gud i himlen, där det kunde användas till nytta för dem som skulle komma att härska som kungar och präster tillsammans med honom. (Upp 14:1–4; 20:6) Bocken för Jehova offrades också, och dess blod stänktes framför arken i det allra heligaste till nytta för Israels icke-prästerliga stammar. (3Mo 16:15) På liknande sätt är Jesu Kristi enda offer till nytta inte bara för det andliga prästerskapet, de andliga israeliterna, utan också för resten av mänskligheten.