Böner på berget Hiei — ett genombrott för världsfreden?

KOMMER bön att skänka världsfred? ”Fred kommer inte bara genom att man ber. Så enkelt är det inte”, sade Gijun Sugitani, en av arrangörerna av det bönemöte som hölls i Japan i augusti 1987. ”Men jag tror inte att freden kommer att bli en verklighet utan bön heller.” Den uppfattningen delades av många av de omkring 500 japanska och 24 utländska delegaterna vid detta religiösa möte i Kyoto i Japan 1987.

Den buddistiska tendaisekten annonserade detta bönemöte som en uppföljning av det som hölls i Assisi i Italien år 1986, och de förlade det till samma tidpunkt som 1200-årsjubileet av invigningen av Enryakujitemplet på berget Hiei (Hieizan). Buddister, till bekännelsen kristna, konfucianer, hinduer, muslimer, judar, sikher och shintoister turades om att be på berget. Blev mötet verkligen ett genombrott för världsfreden?

Ett möte som var som en ”blomsteruppsats”

”Mötet är en religiös blomsteruppsats”, sade Etai Yamada, tendaisektens förnämste präst och hedersordförande vid mötet. ”Ingen av blommorna förlorar sin egen form eller doft.” Han menade att så länge som religionerna är förenade i sin längtan efter världsfred kan var och en av dem behålla sina motstridiga trosuppfattningar, precis som enskilda blommor i en blomsteruppsats.

Bland de prominenta ”blommorna” vid mötet var katolska kyrkan, representerad av kardinal Francis Arinze från Vatikansekretariatet för icke-kristna. Arinze läste upp påvens budskap, som löd att ”man inte kan uppnå fred utan bön, och även om ett begränsat antal människor kan sätta i gång krig, så krävs det att alla samarbetar och är solidariska för att det skall bli fred”. — Mainichi Daily News, 5 augusti 1987, sidan 12.

Om hoppet om världsfred kräver ”att alla samarbetar och är solidariska”, hur mäktig är då den Gud som man ber till? Delegaterna bad om fred, men de tror att mänskliga ansträngningar skall åstadkomma den. Precis som en dekorativ blomsteruppsats skulle deras bönemöte bli en vacker uppvisning av deras egna ansträngningar.

En blomsteruppsats är vacker att beskåda, men när det speciella tillfället väl är över, så vissnar dess blommor utan rötter, och deras fägring försvinner. Snart har de olika blommorna förlorat sin individuella skönhet, och hela arrangemangets prakt är borta. Och det är inte heller meningen att blommorna skall bära frukt. Slutade det här mötet också som en ”blomsteruppsats” som inte bar någon frukt?

Inte ens de medverkande religiösa ledarna själva var nöjda med resultatet. ”De skulle ha velat vara mer uttryckliga om de åtgärder som religionen bör vidta i framtiden, men de sade att det inte fanns tillräckligt med tid för sådana diskussioner”, rapporterar The Asahi Evening News. Men en sådan utgång var väntad. ”Vårt mål”, sade Takaaki Kobayashi, en av mötets arrangörer, ”är att höra varje religions förslag om vad som är det bästa sättet att uppnå fred. Nyckelregeln är att varje medverkande måste lyssna på de andras åsikter utan att ge kommentarer eller svara eller debattera.” Deras insats vid bönemötet var begränsad till att lyssna på andra och inte att handla. Som en följd av detta ”misslyckades mötet med att göra upp ett tydligt program för hur man skulle kunna uppnå mötets mål”.

[Bild på sidan 9]

Berget Hiei, den buddistiska tendaisektens heliga berg, där bönemötet hölls