Att tjäna där behovet är större har naturligtvis sina utmaningar. En sådan utmaning kan vara att försörja sig. Det kan innebära att man måste anpassa sig efter nya förhållanden. Verónica, en erfaren pionjär, berättar: ”På ett av mina distrikt tillagade jag och sålde billig snabbmat. På ett annat ställe sålde jag kläder och klippte hår. För tillfället städar jag ett privat hem och leder en kurs för nyblivna föräldrar som ska hjälpa dem att kommunicera med sina barn.”

Det var på samma sätt för Essly, en ogift syster som nu är drygt 20. Medan hon fortfarande gick i skolan träffade hon flera entusiastiska vittnen som hade provat på sådan tjänst. Deras glädje fick henne att också vilja göra en insats där behovet är stort. Hon säger: ”När jag såg brödernas och systrarnas glada ansikten ville jag leva det liv som de levde.” Många systrar har reagerat likadant som Essly. I Mexiko tjänar faktiskt mer än 680 ogifta systrar på behovsdistrikt. De är verkligen fina exempel för både yngre och äldre!

De ville leva ett meningsfullt och innehållsrikt liv. Efter skolan erbjöds Essly ett universitetsstipendium. Hennes jämnåriga uppmuntrade henne att ta emot det och satsa på ett ”normalt liv” – skaffa sig en examen, göra karriär, köpa bil och ge sig ut och resa. Men hon följde inte deras råd. Hon berättar: ”Flera av mina vänner i sanningen gjorde sådana val, och jag såg hur deras andliga mål hamnade längre ner på prioriteringslistan. Jag lade också märke till att de blev frustrerade över de problem de stötte på när de engagerade sig mer och mer i världen. Jag ville använda min ungdomstid till att tjäna Jehova fullt ut.”

Essly gick några kompletterande kurser som gjorde det möjligt för henne att försörja sig samtidigt som hon var pionjär, och sedan flyttade hon till ett område där det var stort behov av förkunnare. Hon gav sig också i kast med att lära sig de inhemska språk som talas av otomi och tlapaneker. När hon nu ser tillbaka på sina tre år i isolerade områden säger hon: ”Att tjäna där behovet är större har gjort mitt liv rikt och meningsfullt. Men mest av allt har det fördjupat mitt förhållande till Jehova.”

Verónica säger: ”Medan jag fortfarande bodde hemma hjälpte jag till med att städa och lärde mig hur man lagar nyttig mat som inte kostar för mycket. Jag lärde mig också att vara sparsam.”