För att kunna tillgodose brödernas materiella och andliga behov, när de ordnade sina levnadsförhållanden, förordnade den styrande kretsen särskilda kommittéer i Tete, Beira och Maputo. Dessa kommittéer stod under tillsyn av avdelningskontoren i Zimbabwe och Sydafrika. Denna anordning gjorde att församlingarna fick större uppmärksamhet. För att kunna tillhandahålla biblisk litteratur, som det var stort behov av, upprättade man litteraturdepåer i dessa städer. Dessa tjänade också som distributionscentraler för hjälpsändningar med mat och kläder. Krets- och områdessammankomster organiserades, även om man fortfarande behövde övervinna en del hinder innan dessa sammankomster kunde hållas fritt.

Den 11 februari 1991 genljöd så en spännande nyhet över hela landet, något som gladde Jehovas folk världen över. Regeringen i Moçambique gav lagligt erkännande åt Associação das Testemunhas de Jeová de Moçambique (Sammanslutningen Jehovas vittnen i Moçambique). Fernando Muthemba, som lojalt hade hjälpt till att sörja för bröderna i Carico, skulle tjäna som dess förste ordförande. Jehovas folk i Moçambique gladde sig också över de första Gileadutbildade missionärerna i landet. De bodde i missionärshem i Maputo och i Beira. Ytterligare ett hem gjordes i ordning i Tete för att man skulle kunna ta emot de missionärer som inom kort skulle komma.

[Bilder på sidan 177]

Övre bilden: Äldste och kretstillsyningsmän vid en plats där missionärer lämnar ut litteratur och brev varje månad

Nedre bilden: Missionärer i Tete får undervisning i chichewa