”Saltförsäljare” i Moçambique
FRANCISCO COANA, en medlem av landskommittén i Moçambique, tillbringade tio år i olika ”omskolningsläger för Jehovas vittnen”. Han berättar: ”Jag insåg att vi skulle få tillbringa en lång tid där, och därför frågade jag kretstillsyningsmannen om jag kunde fortsätta som reguljär pionjär. Men hur skulle jag kunna ägna tillräckligt med tid åt den offentliga förkunnartjänsten, med tanke på att nästan alla i detta läger var Jehovas vittnen? Jag sade att jag skulle bege mig till Milange, en stad som ligger omkring fem mil därifrån, för att finna människor att predika för.
Även om vi inte officiellt hade tillåtelse att lämna lägret, höll man inte så hårt på denna föreskrift. Jag gick ut i bushen, föll på knä och bad om en möjlighet att predika för ortsbefolkningen. Jehovas svar kom snabbt.
Jag tog kontakt med en man som ägde en cykel och gjorde en överenskommelse med honom. Om jag odlade hans åker — som var två tunnland stor — fram till regnperioden, skulle han ge mig cykeln som betalning. Jag använde därför varje morgon till att arbeta på hans mark. Jehova välsignade denna anordning, eftersom jag till slut fick min cykel.
Resultatet blev att jag kunde ta mig till staden Milange och på så sätt fortsätta min pionjärtjänst på detta fruktbärande fält. Eftersom vår verksamhet var förbjuden, måste jag hitta på ett sätt att göra sanningen känd för människorna. Med böcker och tidskrifter gömda under skjortan tog jag lite salt i en påse och började göra affärer som saltförsäljare. I stället för att sälja det för 5 meticais begärde jag 15 meticais. (Om saltet var för billigt skulle människor köpa allt jag hade, och då skulle jag inte ha något kvar att sälja!) Mina samtal började ungefär så här:
’Goddag! Jag säljer salt i dag.’
’Hur mycket kostar det?’
’Femton meticais.’
’Nej, nej, det är alldeles för dyrt!’
’Ja, jag håller med om att det är dyrt. Men om du tycker att det är dyrt nu, så vänta och se, i framtiden kommer det att bli ännu dyrare. Visste du att detta är förutsagt i Bibeln?’
’Det har jag aldrig läst i min bibel.’
’Jo, det står där. Hämta din bibel så skall jag visa dig.’
Sådana samtal brukade leda till att jag använde hans bibel, och min egen kunde förbli gömd under skjortan. Jag brukade hänvisa till Uppenbarelseboken, kapitel 6, där det talas om kritiska förhållanden och livsmedelsbrist. Om jag märkte ett positivt gensvar, kunde jag ta fram någon av böckerna Sanningen som leder till evigt liv eller Goda nyheter som kan göra dig lycklig och börja ett bibelstudium.
Som ett resultat av detta kunde jag bilda en grupp på 15 intresserade personer i Milange. Men det dröjde inte länge förrän myndigheterna lade märke till vår verksamhet. En dag när jag ledde ett bibelstudium kom polisen plötsligt in i bostaden och arresterade oss. Samtliga, även familjens små barn, blev förda till ortens fängelse. När vi hade tillbringat en månad där, sändes vi alla tillbaka till lägret igen.”
Dessa erfarenheter försvagade inte våra bröders nitälskan. Tvärtom kan nu Francisco och hans familj — tillsammans med tusentals av deras bröder som var i lägren — både utöva sin tillbedjan och predika under fria förhållanden i Moçambique.