Bröderna från Malawi hade delat upp sig i åtta byar. De hade skaffat sig en hel del erfarenhet i fråga om att anpassa sig till en ny livsstil i bushen, och de hade utvecklat sina förmågor när det gällde att bygga hus, Rikets salar och till och med sammankomsthallar.

Varför sammankomsthallarna rasade ihop

Bröderna från Malawi hade kunnat glädja sig åt ganska stor frihet att utöva sin gudsdyrkan. När de moçambikiska bröderna anlände, kunde de till en början också dra nytta av denna frihet. Varje dag brukade de församlas i en av de stora sammankomsthallarna och gå igenom dagens text. Ofta leddes dryftandet av en kretstillsyningsman från Malawi. Filipe Matola påminner sig: ”Det var styrkande att efter månader av fängelsevistelser och transporter få del av andlig uppmuntran tillsammans med så många bröder.” Men denna relativa frihet varade inte så länge.

Den 28 januari 1976 gick myndighetspersoner tillsammans med soldater igenom byarna och meddelade: ”Ni förbjuds att tillbe eller frambära böner i de här hallarna eller någon annanstans i byarna. Hallarna kommer att bli statsegendom, och de kommer att användas på det sätt som regeringen anser lämpligt.” De beordrade bröderna att hämta alla sina böcker, och sedan konfiskerade de dem. Naturligtvis gömde bröderna allt de kunde. Därpå hissades flaggor framför varje hall, och soldater stationerades som vakter för att säkerställa att påbudet åtlyddes.

Sammankomsthallarna var byggda av pålar, och de föreföll vara stabila, men på relativt kort tid började de rasa ihop. Xavier Dengo kommer ihåg ett tillfälle då han och distriktsguvernören just hade anlänt till en av byarna, när hallen i den byn faktiskt började rasa ihop trots att det varken regnade eller blåste. Distriktsguvernören utropade: ”Vad är det som händer? Ni är illvilliga. Nu när vi har gjort hallarna till statsegendom rasar de ihop!” Vid ett senare tillfälle sade distriktsguvernören till en av de äldste: ”Ni måste ha bett om att hallarna skulle rasa ihop, ... och er Gud fick dem att störta samman.”

Organisation i byarna

Nio moçambikiska byar växte upp jämsides med de åtta malawiska byarna. Dessa två grupper, förenade genom ett ”rent språk”, skulle leva tillsammans de 12 följande åren. (Sef. 3:9) Byarna var uppdelade i kvarter som var avgränsade från varandra med väl underhållna gator. Varje kvarter omfattade åtta jordstycken som mätte omkring 25 gånger 35 meter. Församlingarna var uppdelade kvartersvis. Efter det att förbudet hade utfärdats i lägren kunde de inte bygga hus som lätt kunde urskiljas som Rikets salar. De byggde i stället särskilda L-formade hus för detta ändamål. I varje sådant hus bodde det en änka eller någon ogift person för att ge sken av att huset var ett vanligt bostadshus. När mötet sedan hölls brukade talaren stå i vinkeln av detta ”L”, och han kunde därigenom se åhörarna på båda sidorna.