Undvik att knota och klaga

”Fortsätt att göra allting utan knotanden.” (FILIPPERNA 2:14)

1, 2. Vilket råd gav aposteln Paulus de kristna i Filippi och Korinth, och varför det?

I SITT inspirerade brev till den kristna församlingen i Filippi under det första århundradet gav aposteln Paulus mycket beröm. Han berömde sina medtroende i den här staden för deras frikostiga och ivriga inställning, och han uttryckte sin glädje över deras goda arbete. Men Paulus påminde dem också om att de skulle ”fortsätta att göra allting utan knotanden”. (Filipperna 2:14) Varför gav aposteln denna uppmaning?

² Paulus visste vad knotande och klagande kunde leda till. Några år tidigare hade han påmint församlingen i Korinth om att det kan vara farligt att knota. Paulus framhöll att israeliterna ständigt väckte Jehovas vrede när de var i vildmarken. Hur då? Genom att ha begär till sådant som var skadligt, genom att göra sig skyldiga till avgudadyrkan och otukt, genom att sätta Jehova på prov och genom att knota. Paulus uppmanade korinthierna att ta lärdom av dessa exempel. Han skrev: ”Inte heller skall ni knota, alldeles som några av dem knotade, bara för att förgås genom förgöraren.” (1 Korinthierna 10:6–11)

3. Varför är ämnet knotande av intresse i våra dagar?

³ Som nutida Jehovas tjänare visar vi en liknande anda som den som fanns i församlingen i Filippi. Vi är nitiska i fråga om förträffliga gärningar, och vi har kärlek inbördes. (Johannes 13:34, 35) Men med tanke på den skada som knotande orsakade bland Guds folk i det flydda har vi goda skäl att lyssna till rådet: ”Fortsätt att göra allting utan knotanden.” Vi skall först undersöka några exempel på knotande som omtalas i Bibeln. Sedan skall vi se vad vi kan göra för att förhindra att knotande orsakar skada i våra dagar.

En ond menighet knotar mot Jehova

4. Hur knotade israeliterna i vildmarken?

⁴ Det hebreiska ord som betyder ”knota”, ”knorra”, ”klaga” eller ”muttra” förekommer i Bibeln i förbindelse med händelser som inträffade under israeliternas 40-åriga vistelse i vildmarken. Vid flera tillfällen var israeliterna missnöjda med sin situation och visade detta genom att knota. Bara ett par veckor efter det att de befriats från slaveriet i Egypten började ”Israels söners hela menighet ... knota mot Mose och Aron”. De klagade på maten och sade: ”Om vi ändå hade fått dö för Jehovas hand i Egyptens land medan vi satt vid köttgrytorna, medan vi åt bröd tills vi var mätta, för ni har fört oss ut i denna vildmark för att låta hela denna församling dö av hunger.” (2 Moseboken 16:1–3)

5. Vem knotade israeliterna i själva verket mot?

⁵ Ändå hade Jehova försett israeliterna med allt de behövde i vildmarken och kärleksfullt gett dem mat och vatten. De riskerade inte att dö av svält. Men i en anda av missnöje överdrev de svårigheterna och började knota. Deras klagomål riktades mot Mose och Aron, men i Jehovas ögon var det honom de var missnöjda med. Mose sade till israeliterna: ”Jehova har hört era knotanden, att ni knotar mot honom. Och vad är vi? Era knotanden är inte riktade mot oss, utan mot Jehova.” (2 Moseboken 16:4–8)

6, 7. Hur hade israeliternas inställning förändrats, enligt vad som framgår av 4 Moseboken 14:1–3?

⁶ Inte lång tid därefter knotade israeliterna igen. Mose sände i väg 12 män för att utspeja det utlovade landet. Tio av dem återvände med en dålig rapport. Vad blev resultatet? ”Alla Israels söner började knota mot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: ’Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö i denna vildmark! Och varför leder Jehova oss till detta land [Kanaan]? Vi kommer att falla för svärd, och våra hustrur och våra små barn kommer att utlämnas till plundring. Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?’” (4 Moseboken 14:1–3)

⁷ Israeliternas inställning hade verkligen förändrats! Den tacksamhet de först kände över att ha befriats från slaveriet i Egypten och kommit levande genom Röda havet hade fått dem att sjunga lovsånger till Jehova. (2 Moseboken 15:1–21) Men när de nu konfronterades med svårigheterna i vildmarken och började känna fruktan för kanaanéerna förvandlades deras tacksamhet till en känsla av missnöje. I stället för att tacka Gud för sin frihet anklagade de honom felaktigt för att ha berövat dem någonting. Deras knotande visade att de inte uppskattade Jehovas anordningar. Det är inte att undra på att han sade: ”Hur länge skall denna onda menighet knota mot mig?” (4 Moseboken 14:27; 21:5)

Knotande under det första århundradet

8, 9. Nämn några exempel på knotande som omtalas i de kristna grekiska skrifterna.

⁸ De nämnda exemplen på knotande gällde grupper av människor som tydligen högt gav uttryck åt sitt missnöje. Men när Jesus Kristus var i Jerusalem för att fira lövhyddohögtiden år 32 v.t., ”hördes en hel del dämpat tal om honom bland folkskarorna”. (Johannes 7:12, 13, 32) De viskade om honom, och några sade att han var en bra människa, medan andra sade att han inte var det.

⁹ Vid ett annat tillfälle var Jesus och hans lärjungar gäster hemma hos Levi, eller Matteus, en tullindrivare. ”Då började fariséerna och deras skriftlärda kritisera hans lärjungar och sade: ’Hur kommer det sig att ni äter och dricker med tullindrivare och syndare?’” (Lukas 5:27–30) I Galileen började judarna en tid senare ”muttra över honom [Jesus], eftersom han sade: ’Jag är det bröd som har kommit ner från himlen.’” Till och med några av Jesu efterföljare tog anstöt av det han sade och började muttra. (Johannes 6:41, 60, 61)

10, 11. Varför knotade de grekisktalande judarna, och på vilket sätt kan kristna äldste ha nytta av hur klagomålet behandlades?

¹⁰ Utgången av det knotande som uppstod strax efter pingsten år 33 var mer positiv. Många nyomvända lärjungar som kom från platser utanför Israel var föremål för gästfrihet från medtroende i Judeen, men det uppstod ett problem när det gällde fördelningen av de tillgängliga resurserna. I berättelsen sägs det att det ”uppstod ... knot från de grekisktalande judarnas sida mot de hebreisktalande judarna, därför att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen”. (Apostlagärningarna 6:1)

¹¹ De som knotade vid det här tillfället liknade inte israeliterna i vildmarken. De grekisktalande judarna gav inte själviskt uttryck åt missnöje med sin egen situation. De riktade uppmärksamheten på att somliga änkors behov inte blev tillgodosedda. De som knotade var inte heller några orosstiftare som opponerade sig mot Jehova. De framförde sitt klagomål till apostlarna, som såg till att man omedelbart gjorde något åt saken, eftersom klagomålet var berättigat. Vilka fina föredömen apostlarna är för kristna äldste i vår tid! Dessa andliga herdar är noga med att inte ”täppa till sitt öra för den ringes klagoskri”. (Ordspråksboken 21:13; Apostlagärningarna 6:2–6)

Var på din vakt mot knotandets nedbrytande inverkan

12, 13. a) Belys verkningarna av knotande. b) Vad skulle kunna få någon att knota?

¹² De flesta bibliska exempel som vi har undersökt visar att knotande orsakade stor skada bland Guds folk i det flydda. Vi gör därför väl i att allvarligt tänka på den nedbrytande inverkan det kan ha i våra dagar. Vi skulle kunna belysa det med en illustration. Vissa metaller har en naturlig tendens att rosta. Om tidiga tecken på rost ignoreras, kan metallen rosta så mycket att den inte längre fyller sin funktion. Otaliga bilar skrotas, inte på grund av några mekaniska fel, utan därför att plåten är så rostig att bilarna inte längre är trafiksäkra. Hur kan vi överföra den här illustrationen på knotande?

¹³ Precis som vissa metaller lätt rostar, har ofullkomliga människor en tendens att klaga. Vi bör vara uppmärksamma på sådana tendenser. Fukt och salthaltig luft påskyndar rost, och på samma sätt kan motgångar göra oss mer benägna att klaga. Stress kan förvandla ett mindre irritationsmoment till något som ger upphov åt stort missnöje. Allteftersom förhållandena under de sista dagarna för den här världsordningen blir allt sämre, kommer det förmodligen att uppstå många tänkbara orsaker till klagomål. (2 Timoteus 3:1–5) Någon som tjänar Jehova kanske börjar knota mot en medtroende. Det skulle kunna gälla en obetydlig sak, till exempel missnöje på grund av den medtroendes svagheter, förmågor eller tjänsteprivilegier.

14, 15. Varför bör vi inte ignorera en tendens att klaga?

¹⁴ Om vi har en tendens att klaga och inte tar itu med den, oavsett vad som är orsaken till vårt missnöje, skulle det kunna skapa en anda av missnöje hos oss och göra oss till sådana som ständigt klagar. Ja, den andligen nedbrytande inverkan som knotande har kan fördärva oss fullständigt. När israeliterna knotade över förhållandena i vildmarken, gick de så långt som till att ge Jehova skulden. (2 Moseboken 16:8) Det får aldrig hända oss!

¹⁵ Man kan minska riskerna för ett rostangrepp genom att behandla en metall med rostskyddsfärg och snabbt åtgärda enstaka rostangrepp. Om vi lägger märke till att vi har en tendens att klaga, kan vi på liknande sätt hålla den under kontroll om vi omedelbart ber Jehova om hjälp och anstränger oss för att motarbeta den. Hur kan vi göra det?

Se på saken ur Jehovas synvinkel

16. Hur kan en tendens att klaga övervinnas?

¹⁶ När vi klagar tänker vi mest på oss själva och våra egna problem och skjuter de välsignelser vi har som Jehovas vittnen i bakgrunden. För att komma till rätta med en tendens att klaga behöver vi tänka på dessa välsignelser. Alla har vi till exempel den underbara förmånen att få bära Guds egennamn, Jehova. (Jesaja 43:10) Vi kan uppodla ett nära förhållande till honom, och vi kan när som helst tala med honom ”som hör bön”. (Psalm 65:2; Jakob 4:8) Vårt liv har verklig mening därför att vi förstår stridsfrågan om den universella suveräniteten och kommer ihåg att vi har förmånen att få bevara vår ostrafflighet mot Gud. (Ordspråksboken 27:11) Vi kan regelbundet ta del i arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. (Matteus 24:14) Tro på Jesu Kristi lösenoffer gör att vi kan ha ett rent samvete. (Johannes 3:16) Det här är välsignelser som vi kan glädjas åt oavsett vad vi måste stå ut med.

17. Varför bör vi försöka se saker och ting ur Jehovas synvinkel, även när vi har giltiga orsaker till klagomål?

¹⁷ Låt oss försöka se saker och ting ur Jehovas synvinkel, inte bara vår egen. ”Gör dina vägar kända för mig, Jehova; lär mig dina stigar”, sjöng psalmisten David. (Psalm 25:4) Om vi har en giltig orsak till klagomål, så är det inte något som har undgått Jehovas uppmärksamhet. Han skulle kunna rätta till saken omedelbart. Varför tillåter han då ibland att motgångar och svårigheter får fortgå? Det kan bero på att han vill hjälpa oss att utveckla goda egenskaper, till exempel tålamod, uthållighet och tro. (Jakob 1:2–4)

18, 19. Illustrera vilka tänkbara följder det kan få om vi står ut med prövande situationer utan att klaga.

¹⁸ När vi står ut med prövande situationer utan att klaga, hjälper det oss att förbättra vår personlighet, och det kan också göra ett gott intryck på dem som iakttar oss. År 2003 reste en grupp Jehovas vittnen med buss från Tyskland för att vara med vid en sammankomst i Ungern. Bussföraren var inte ett vittne, och han ville egentligen inte vara tillsammans med vittnena i tio dagar. Men mot slutet av resan hade han fullständigt ändrat uppfattning. Varför det?

¹⁹ Under resan var det en del som gick på tok. Men vittnena klagade inte. Föraren sade att det här var den bästa grupp passagerare han någonsin hade haft! Ja, han lovade att han skulle bjuda in vittnena nästa gång de ringde på hans dörr och uppmärksamt lyssna på vad de hade att säga. Passagerarna hade verkligen gjort ett gott intryck genom att ”göra allting utan knotanden”!

Förlåtelse bidrar till endräkt

20. Varför bör vi förlåta varandra?

²⁰ Hur är det om vi har ett klagomål mot en medtroende? Om det är en allvarlig sak, bör vi tillämpa principerna i det som Jesus sade i Matteus 18:15–17. Men eftersom de flesta klagomål gäller mindre saker, är detta inte alltid nödvändigt. Varför inte betrakta situationen som ett tillfälle att förlåta? Paulus skrev: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Så som Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men, förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kolosserna 3:13, 14) Är vi villiga att förlåta? Har inte Jehova orsak till klagomål mot oss? Ändå visar han ständigt medlidande och har en förlåtande inställning.

21. Hur kan de som lyssnar till knotande påverkas?

²¹ Oavsett vad misshälligheterna består i, kommer knotande inte att lösa problemet. Den hebreiska termen för ”knota” kan också betyda ”muttra”. Förmodligen känner vi oss illa till mods i närheten av en som hela tiden knotar, och vi försöker hålla oss på avstånd från honom. Om vi skulle knota, eller muttra, kan de som hör oss känna det likadant. Ja, de kan känna sig så obehagligt berörda att de inte vill vara tillsammans med oss! Den som knotar får kanske andras uppmärksamhet, men det kommer absolut inte att göra honom omtyckt.

22. Vad sade en flicka om Jehovas vittnen?

²² En förlåtande inställning bidrar till endräkt – något som Jehovas folk sätter stort värde på. (Psalm 133:1–3) I ett land i Europa skrev en 17-årig katolsk flicka till Jehovas vittnens avdelningskontor för att uttrycka sin beundran för vittnena. Hon sade: ”Jag känner bara till en organisation där medlemmarna inte är splittrade på grund av hat, girighet, intolerans, själviskhet eller oenighet.”

23. Vad kommer att behandlas i nästa artikel?

²³ Uppskattning av alla andliga välsignelser vi får som tillbedjare av den sanne Guden, Jehova, kommer att hjälpa oss att bidra till endräkten och att inte knota mot andra i personliga angelägenheter. Nästa artikel kommer att visa hur gudaktiga egenskaper kan hindra oss från att göra oss skyldiga till en ännu farligare form av knotande – knotande mot den jordiska delen av Jehovas organisation.

Vi inriktar oss på det goda i Jehovas organisation

”Vi mättas av det goda i ditt hus.” (PSALM 65:4)

1, 2. a) Vilken inverkan på Guds folk skulle anordningarna i förbindelse med templet ha? b) Vilket stöd gav David åt byggandet av templet?

DAVID i det forntida Israel är en av de mest framstående människor som omtalas i de hebreiska skrifterna. Denne herde, musiker, profet och kung förtröstade fullständigt på Jehova Gud. Davids djupa personliga tillgivenhet för Jehova väckte en önskan hos honom att bygga ett hus åt Jehova. Detta hus, eller tempel, skulle bli centrum för den sanna tillbedjan i Israel. David visste att anordningarna i förbindelse med templet skulle ge Guds folk glädje och välsignelser. David sjöng därför: ”Lycklig är den som du [Jehova] utväljer och låter komma dig nära, så att han får bo på dina förgårdar. Vi mättas av det goda i ditt hus, ditt tempels heliga plats.” (Psalm 65:4)

² David fick inte leda arbetet med att bygga Jehovas hus. Det privilegiet var i stället förbehållet hans son Salomo. David klagade inte över att någon annan fick det privilegium som han själv så gärna ville ha. Det viktigaste för honom var att templet byggdes. Han understödde helhjärtat projektet genom att ge Salomo den byggnadsplan som han hade fått av Jehova. David organiserade också tusentals leviter i tjänsteavdelningar och skänkte stora mängder guld och silver till byggandet av templet. (1 Krönikeboken 17:1, 4, 11, 12; 23:3–6; 28:11, 12; 29:1–5)

3. Vilken inställning till anordningarna för den sanna tillbedjan har Guds tjänare?

³ Trogna israeliter understödde de anordningar som gjordes för den sanna tillbedjan i Guds hus. Som Jehovas nutida tjänare understöder vi på liknande sätt anordningarna för tillbedjan i den jordiska delen av Jehovas organisation. Vi visar på så sätt att vi har samma inställning som David. Vi har inte en klagande inställning, utan inriktar oss i stället på det goda i Guds organisation. Har du tänkt på hur mycket det är som vi kan vara tacksamma för? Vi skall nu begrunda något av det.

Vi uppskattar dem som har ledningen

4, 5. a)  Hur fullgör ”den trogne och omdömesgille slaven” sina uppgifter? b) Hur känner somliga Jehovas vittnen för den andliga mat de får?

⁴ Vi har goda skäl att uppskatta ”den trogne och omdömesgille slaven”, som Jesus Kristus har satt över sina tillhörigheter på jorden. Slavklassen, som består av kristna som är smorda med Guds ande, leder arbetet med att predika de goda nyheterna, anordnar möten för tillbedjan och ger ut biblisk litteratur på över 400 språk. Miljontals människor i hela världen tar tacksamt del av denna andliga ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45–47) Det finns verkligen ingen orsak att klaga på något av detta.

⁵ Ett äldre Jehovas vittne som heter Elfi har i många år fått tröst och stöd genom att tillämpa de bibliska råd som finns i den litteratur som slavklassen gett ut. Elfis djupa uppskattning fick henne att skriva: ”Vad skulle jag ta mig till utan Jehovas organisation?” Peter och Irmgard har också tjänat Jehova i flera årtionden. Irmgard är tacksam för all litteratur som ”Jehovas kärleksfulla och omtänksamma organisation” gett ut, däribland sådan som är avsedd för människor med särskilda behov, till exempel de som har nedsatt hörsel eller syn.

6, 7. a) Hur leds verksamheten i församlingarna världen över? b) Vad har några sagt om den jordiska delen av Jehovas organisation?

⁶ Den trogne slaven representeras av Jehovas vittnens styrande krets, en liten grupp män som är smorda med Guds ande och som tjänar vid Jehovas vittnens huvudkontor i Brooklyn i New York. Den styrande kretsen förordnar erfarna tjänare åt Jehova att tjäna vid olika avdelningskontor, som har tillsyn över verksamheten i mer än 98 000 församlingar världen över. Män som fyller de bibliska kraven förordnas som äldste och biträdande tjänare i dessa församlingar. (1 Timoteus 3:1–9, 12, 13) De äldste tar ledningen och är kärleksfulla herdar för Guds hjord som är i deras vård. Vilken välsignelse det är att vara en del av denna hjord och få uppleva den kärlek och endräkt som råder bland ”hela brödraskaran”! (1 Petrus 2:17; 5:2, 3)

⁷ I stället för att knota och klaga ger enskilda medlemmar ofta uttryck åt uppskattning av den kärleksfulla andliga vägledning de får av de äldste. Tänk till exempel på Birgit, en kristen hustru i 30-årsåldern. I tonåren råkade hon i dåligt sällskap och var nära att begå ett allvarligt felsteg. Men de tydliga bibliska råd som de äldste gav henne och stödet från medtroende hjälpte henne att komma ur en situation som kunde ha lett till stora problem. Hur känner Birgit det nu? Hon säger: ”Jag är mycket tacksam för att jag fortfarande tillhör Jehovas underbara organisation.” En 17-åring som heter Andreas säger: ”Det här är verkligen Jehovas organisation, den bästa organisationen i världen.” Bör vi inte vara tacksamma för allt det goda i den jordiska delen av Jehovas organisation?

De som har ledningen är ofullkomliga

8, 9. Hur handlade några av Davids samtida, och hur reagerade han på deras handlingssätt?

⁸ De som förordnats att ha ledningen i att utöva den sanna tillbedjan är naturligtvis ofullkomliga. De begår felsteg, och somliga har svagheter som de ständigt måste kämpa emot. Bör detta göra oss upprörda? Nej. Även somliga av dem som hade stort ansvar i det forntida Israel gjorde sig skyldiga till allvarliga felsteg. När David fortfarande var ung blev han till exempel kallad att tjäna som musiker för att lugna kung Saul när denne kände sig orolig. Längre fram försökte Saul döda David som till sist måste fly för sitt liv. (1 Samuelsboken 16:14–23; 18:10–12; 19:18; 20:32, 33; 22:1–5)

⁹ Andra israeliter handlade förrädiskt. Davids härförare Joab mördade Sauls släkting Abner. Absalom konspirerade mot sin far, David, för att komma åt kungatronen. Och Davids förtrogne rådgivare Ahitofel förrådde honom. (2 Samuelsboken 3:22–30; 15:1–17, 31; 16:15, 21) Men David blev inte bitter och började klaga, och inte heller övergav han den sanna tillbedjan. I själva verket var det precis tvärtom. Motgångarna fick David att hålla sig tätt till Jehova och att ha samma fina inställning som han hade när han flydde på grund av Sauls hat. Vid den tiden sjöng David: ”Visa mig ynnest, Gud, visa mig ynnest, ty till dig har min själ tagit sin tillflykt, i dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills mina motgångar är förbi.” (Psalm 57:1)

10, 11. Vad fick en kristen kvinna som hette Gertrud vara med om som ung, och vad sade hon om sina medtroendes felsteg?

¹⁰ Inom Guds organisation i våra dagar finns det inget förrädiskt eller svekfullt som ger oss anledning att klaga. Varken Jehova eller hans änglar och inte heller de andliga herdarna tolererar närvaron av förrädiska, onda människor i den kristna församlingen. Men vi konfronteras alla med mänsklig ofullkomlighet – både hos oss själva och hos andra som tjänar Gud.

¹¹ Gertrud, en syster som tjänat Jehova i många år, blev som ung falskeligen beskylld för att vara en bedragare som gav sig ut för att vara en heltidsförkunnare av Guds kungarike. Hur reagerade hon? Klagade hon över hur hon blev behandlad? Nej. Strax innan hon dog 2003 vid 91 års ålder såg hon tillbaka på sitt liv och förklarade: ”Den här erfarenheten och andra som jag fick senare i livet har lärt mig att Jehova, trots enskilda individers misstag, leder sitt stora verk, och i det använder han oss ofullkomliga människor.” När Gertrud fick känna av ofullkomligheterna hos andra som tjänade Gud, vände hon sig till honom i innerlig bön.

12. a) Hur utgjorde somliga kristna under det första århundradet ett dåligt exempel? b) Vad bör vi fästa vårt sinne vid?

¹² Eftersom till och med de mest lojala och hängivna kristna är ofullkomliga, bör vi fortsätta att göra ”allting utan knotanden” när en förordnad tjänare begår ett felsteg. (Filipperna 2:14) Det skulle vara sorgligt om vi skulle följa det dåliga exempel som några få i den första kristna församlingen utgjorde! Enligt lärjungen Judas föraktade falska lärare på den tiden ”herradöme och skymfade dem som är härliga”. Dessa syndare gjorde sig också skyldiga till att ”knota och klaga över sin lott i livet”. (Judas, vers 8, 16) Vi vill inte gå på den väg som de som knotar och klagar går på, utan i stället fästa vårt sinne vid det goda som vi får genom den ”trogne ... slaven”. Låt oss uppskatta det goda i Jehovas organisation och ”fortsätta att göra allting utan knotanden”.

”Det talet är chockerande”

13. Hur reagerade somliga på Jesu Kristi undervisning?

¹³ Somliga under det första århundradet knotade mot de förordnade tjänarna, medan andra knotade mot Jesu undervisning. Enligt berättelsen i Johannes 6:48–69 sade Jesus: ”Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv.” Många av hans lärjungar som hörde dessa ord sade: ”Det talet är chockerande; vem kan lyssna till det?” Jesus visste att ”hans lärjungar gick och muttrade om detta”. Vidare ”drog sig många av ... [dem] tillbaka” till följd av detta ”och ville inte längre vandra med honom”. Men det var inte alla lärjungar som muttrade. Lägg märke till vad som hände när Jesus frågade de 12 apostlarna: ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Aposteln Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har uttalanden om evigt liv; och vi har trott och har lärt känna att du är Guds Helige.”

14, 15. a) Varför blir ett fåtal missnöjda med någon förklaring av den kristna läran? b) Vad kan vi lära oss av det som en man som heter Emanuel fick vara med om?

¹⁴ I våra dagar har ett fåtal bland Guds folk blivit missnöjda med någon förklaring av den kristna läran och knotat mot den synliga delen av Jehovas organisation. Varför blir det så? Sådant knotande orsakas ofta av att man inte förstått hur Gud sköter saker och ting. Skaparen uppenbarar sanningen för sitt folk steg för steg. Därför behöver vår förståelse av Bibeln justeras då och då. De flesta av Jehovas tjänare är glada över sådana förbättringar. Några få blir ”alltför rättfärdiga” och ogillar förändringarna. (Predikaren 7:16) Stolthet kan spela en viss roll, och somliga fastnar i den snara som ett oberoende tänkande utgör. Vad orsaken än är, är sådant knotande förödande, eftersom det kan göra att vi dras tillbaka till världen och dess vägar.

¹⁵ Emanuel var ett Jehovas vittne som kritiserade en del av det han läste i de publikationer som ”den trogne och omdömesgille slaven” gett ut. (Matteus 24:45) Han slutade läsa vår kristna litteratur och talade till sist om för de äldste i församlingen att han inte längre ville vara ett Jehovas vittne. Men ganska snart insåg han att det som Jehovas organisation lär ut verkligen är rätt. Han kontaktade vittnena, erkände sitt misstag och återupptogs som ett Jehovas vittne. Som en följd av detta fick han glädjen tillbaka.

16. Vad kan hjälpa oss att övervinna tvivel beträffande vissa kristna läror?

¹⁶ Hur är det om vi känner oss frestade att klaga därför att vi tvivlar på vissa av Jehovas folks läror? Låt oss då inte bli otåliga. Den ”trogne ... slaven” kanske så småningom publicerar något som besvarar våra frågor och skingrar våra tvivel. Det är förståndigt att söka hjälp hos kristna äldste. (Judas, vers 22, 23) Bön, personligt studium och samvaro med andligt sinnade medtroende kan också bidra till att avlägsna tvivel och öka vår uppskattning av de trosstärkande bibliska sanningar som vi lärt oss genom Jehovas kommunikationskanal.

Bevara en positiv inställning

17, 18. Vilken inställning bör vi ha i stället för att klaga, och varför det?

¹⁷ Det måste erkännas att ofullkomliga människor har en medfödd benägenhet att synda, och somliga har mycket lätt att komma med obefogade klagomål. (1 Moseboken 8:21; Romarna 5:12) Men om vi skulle bli sådana som ständigt knotar och klagar, skulle vi äventyra vårt goda förhållande till Jehova Gud. Därför måste vi göra allt vi kan för att övervinna varje benägenhet att klaga.

¹⁸ I stället för att klaga på det ena eller det andra i församlingen gör vi väl i att bevara en positiv inställning och följa en rutin som hjälper oss att vara fullt upptagna, glada, vördnadsfulla, balanserade och sunda i tron. (1 Korinthierna 15:58; Titus 2:1–5) Jehova har full kontroll över allting i sin organisation, och Jesus känner till hur det är i varje församling, alldeles som han gjorde under det första århundradet. (Uppenbarelseboken 1:10, 11) Vänta tålmodigt på Gud och Kristus, församlingens huvud. Ansvariga herdar kan användas för att rätta till sådant som kan behöva åtgärdas. (Psalm 43:5; Kolosserna 1:18; Titus 1:5)

19. Vad bör vi inrikta oss på fram till dess Guds kungarike tar full kontroll över människornas angelägenheter?

¹⁹ Snart kommer den här onda världsordningen att nå sitt slut, och det messianska kungariket kommer att ta full kontroll över människornas angelägenheter. Fram till dess är det viktigt att var och en av oss bevarar en positiv inställning. Det kommer att hjälpa oss att se våra medtroendes goda egenskaper och inte deras fel och brister. Om vi inriktar oss på deras goda sidor, kommer vi att bli lyckliga. Vi kommer då inte att vara känslomässigt utmattade på grund av att vi klagar, utan känna oss uppmuntrade och andligen uppbyggda.

20. Vilka välsignelser får vi om vi har en positiv inställning?

²⁰ En positiv inställning hjälper oss också att tänka på de många välsignelser vi får därför att vi tillhör den jordiska delen av Jehovas organisation. Det är den enda organisation i världen som är lojal mot universums Suverän. Hur känner du det när du inser detta och när du tänker på förmånen att få tillbe den ende sanne Guden, Jehova? Du bör ha samma inställning som David, som sjöng: ”Du som hör bön, till dig kommer allt kött. Lycklig är den som du utväljer och låter komma dig nära, så att han får bo på dina förgårdar. Vi mättas av det goda i ditt hus.” (Psalm 65:2, 4)