-
Är det mödan värt att gå på museum?Vakna! – 2005 | 8 mars
-
-
Intill myntverket ligger en unik byggnad. Den invigdes 1993, och hit kommer besökare från hela världen. Det är United States Holocaust Memorial Museum, som väcker eftertanke.
Ett museum till minne av Förintelsens offer
Begreppet ”Holocaust” (Förintelsen) kommer från ett grekiskt ord som används i Bibeln och som betyder ”helbrännoffer”. (Hebréerna 10:6) Men museet visar vad begreppet står för i dag, nämligen ”den statsunderstödda, systematiska förföljelsen och utrotningen av europeiska judar, utförd av tyska nazister och deras kollaboratörer mellan 1933 och 1945”. Judarna var de huvudsakliga offren, men nazisternas politik syftade även till att utrota romer och sinter (två zigenska folkgrupper), handikappade, polacker, sovjetiska krigsfångar, homosexuella, Jehovas vittnen och politiskt oliktänkande.
Det första intrycket man får när man kommer in i byggnaden är inte direkt välkomnande. De nazistiska koncentrationslägren var utformade för att injaga fruktan hos människor. Museet återspeglar den känslan. Det man ser omkring sig liknar en mycket stor, ogästvänlig och opersonlig industrilokal av stål och tegel. Från Hall of Witness (Vittnesbördshallen) på bottenvåningen kan man se upp till stål- och glastaket på tredje våningen. Utsikten genom takfönstret är, som det beskrivs i en officiell broschyr, ”skev, deformerad och besynnerlig”. Arkitektens avsikt var att skapa en atmosfär som skulle ge besökarna känslan av att ”det är något som är fel här”.
Museet har fem våningar, men den huvudsakliga guideturen för allmänheten sträcker sig från fjärde våningen ner till andra, och man rekommenderas att börja på fjärde våningen. Rundvandringen tar ungefär två, tre timmar, och man gör den på egen hand. Den permanenta utställningen visar på ett verklighetstroget sätt hur offren förföljdes och avrättades, och den är därför inte lämplig för barn under 11 år. Men på första våningen finns en separat utställning för barn som kallas Daniel’s Story. Den skildrar Förintelsen i Nazityskland ur ett barns perspektiv.
Hissarna upp till fjärde våningen är som kalla, avskräckande stålcontainrar. Den kronologiska redogörelsen börjar på det här våningsplanet och omfattar nazisternas övergrepp mellan 1933 och 1939. Här får man en inblick i hur nazistisk propaganda användes i syfte att kontrollera Tysklands befolkning och injaga skräck och fruktan i människorna, i synnerhet i de miljontals tyska judarna. Vad kan man se på tredje våningen?
Den här våningen har det illavarslande temat ”Final Solution” (Den slutgiltiga lösningen) och redogör för perioden 1940 till 1945. Här ”beskrivs gettona, deportationerna, slavarbetet och koncentrationslägren och hur man med sådana förkrossande medel som dödspatrullerna och dödslägren genomförde ’den slutgiltiga lösningen’ [förintelsen av judar och andra grupper]”, enligt guidebroschyren.
Andra våningen har ett mer positivt tema, ”Last Chapter” (Sista kapitlet). Det beskriver ”de överlevandes räddning, motstånd, befrielse och kamp för att bygga upp ett normalt liv igen”. På ena sidan av det här våningsplanet ligger Wexner Learning Center, och där finns något som många Jehovas vittnen är intresserade av. Via dataterminaler kan besökarna få tillgång till berättelser om några av de Jehovas vittnen som utsattes för förföljelse och som i vissa fall fick plikta med livet.
Man kan till exempel följa berättelsen om den hjältemodiga Helene Gotthold från Dortmund i Tyskland. Hon hade två barn och var troget med vid kristna möten, trots att dessa var förbjudna av nazisterna. Hon avrättades med giljotin i december 1944. Många andra berättelser om offer och martyrer från koncentrationslägren finns också här.
På det här planet kan man också se det anmärkningsvärda Tower of Life (Livets torn), också känt som Tower of Faces (Ansiktenas torn), som sträcker sig upp genom tre våningar. Det är en samling av hundratals fotografier av de judiska invånare som bodde i Eishyshok, nuvarande Eisiskes, en liten stad i det som nu är Litauen. Fotografierna är tagna 1890–1941. Den judiska kolonin i Eishyshok hade blomstrat i 900 år. Men 1941 kom Einsatzkommando, en dödspatrull inom SS, och massakrerade hela den judiska befolkningen på bara två dagar! Enligt det officiella register som nazisterna upprättade likviderades 3 446 judar – 989 män, 1 636 kvinnor och 821 barn. Det nazistiska maskineriet gick mycket grundligt till väga.
På andra våningen ligger också Hall of Remembrance (Minneshallen), där bibeltexter som 5 Moseboken 30:19 och 1 Moseboken 4:9, 10 är inristade i marmorväggarna. Här ges flera bevis för att Jehovas vittnen utsattes för förföljelse, till exempel den lila triangel som de var tvungna att bära som identitetsmärke. Håller man ögonen öppna är det lätt att se sådana lila trianglar under besöket här. Museet har mycket mer att erbjuda som är värt att undersöka närmare, däribland många olika hjälpmedel för forskning som finns på femte våningen.
När vi lämnar museet och kommer ut på gatan drar vi en lättnadens suck. Men låt oss nu förflytta oss till det nyaste museet här i Washington som visar en annan del av historien och också berättar om försök till folkmord.
-
-
Är det mödan värt att gå på museum?Vakna! – 2005 | 8 mars
-
-
[Bild på sidan 16]
Tower of Life sträcker sig upp genom tre våningar
[Bild på sidan 16]
En fångdräkt som bars av ett Jehovas vittne i ett koncentrationsläger
[Bild på sidan 17]
United States Holocaust Memorial Museum
[Bild på sidan 17]
Helene Gotthold
[Bildkälla]
USHMM, genom tillmötesgående från Martin Tillmans
-