• Jag ville se dem med egna ögon
    Vakna! – 1988 | 22 juli

    • ”Skräp” i ett kloster

      Nästa mål på min resplan var England. Där finner man en av de största samlingarna av bibelhandskrifter. När jag gick uppför trapporna framför den storslagna ingången till British Museum i London, ökade sannerligen min förväntan. Där förvaras den berömda Codex Sinaiticus. (Den märkliga berättelsen om hur en del ark av denna handskrift hittades i en skräpkorg i ett kloster i Sinai år 1844 berättades i Vakna! för 22 februari 1980.) Tillsammans med Vaticanus är denna handskrift den förnämsta grundvalen för den grekiska text från vilken Nya Världens översättning har gjorts. Jag fann den utställd tillsammans med Codex Alexandrinus.

      Sidorna i Sinaiticus är mer än dubbelt så stora som sidorna i den här tidskriften. Handskriften har fyra spalter per sida, på fint pergament. Den internationella beteckningen för Sinaiticus är första bokstaven i det hebreiska alfabetet, ’á·lef, ”א”. Den har också daterats till 300- talet v.t., men den anses vara något yngre än Vaticanus.

      Upptäckten av sådana handskrifter som Sinaiticus är betydelsefull, därför att före dessa fynd måste man göra översättningarna från mycket senare exemplar, som innehöll många avskrivningsfel och till och med oäkta avsnitt. Det var till exempel Sinaiticus och Vaticanus som utvisade att berättelsen i Johannes 7:53—8:11 om äktenskapsbryterskan var ett senare tillägg, eftersom ingendera av dessa handskrifter innehöll den.