Bibeln — en bok för hela mänskligheten
”SE, EN stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stod inför tronen.”
Vilken skara människor är detta? Och vad gör de?
”Det var palmkvistar i deras händer”, sägs det vidare i berättelsen. ”Och oupphörligt ropar de med hög röst och säger: ’Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” Nej, det är inte någon våldsinriktad pöbelhop som framför sina krav eller demonstrerar för en viss sak. Det är i stället en lycklig, jublande skara som just har upplevt en synnerligen upplivande händelse. ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan. ... De skall inte hungra mer eller törsta mer. ... Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.”
Ett budskap för hela mänskligheten
Denna skildring av en internationell ”stor skara” finner vi i bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, kapitel 7, verserna 9—17. På ett bildligt sätt ger den oss en blick framåt till den tid då mänskligheten inte längre kommer att vara splittrad på grund av ras, språk och nationalitet, utan kommer att samverka i fred och harmoni och åtnjuta sann frihet från fruktan och nöd. Detta är i själva verket det unika budskap som bibeln utlovar för hela mänskligheten.
”Men”, kanske du frågar, ”på vilket sätt är detta budskap unikt? Har inte människor världen utöver talat om fred och endräkt?” Det har de sannerligen. Vilken person, som är vid sina sinnens fulla bruk, är inte intresserad av världsfred i denna tidsålder av internationella spänningar, förvärrade av politiska, rasistiska, ekonomiska och religiösa stridigheter? Men långt innan det fanns sådana internationella stridigheter och långt innan mänsklighetens överlevnad över huvud taget var något problem, talade bibeln om en tid då hela mänskligheten skulle åtnjuta fred och endräkt under en enda regering, Guds rike.
Ett globalt synsätt redan från början
Redan från början ger bibeln uttryck åt ett globalt synsätt när det gäller mänsklighetens framtid. ”Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden och lägg den under er”, var den första befallning som gavs åt Adam och Eva av deras Skapare, Jehova Gud. (1 Moseboken 1:28) Adam och Eva skulle inte bara bli stamföräldrar för en viss ras eller nation. De skulle i stället bli förfäder till hela människosläktet. Aposteln Paulus bekräftade detta faktum när han förkunnade bibelns budskap för vissa greker i Aten. Han sade till dem att Gud ”från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta”. — Apostlagärningarna 17:26.
Vi måste medge att denna uppfattning — att alla mänskliga varelser är bröder och systrar — var långt före sin tid, med tanke på det tänkesätt som människor i allmänhet då hade. Är det inte sant att rasfördomar och nationalism än i denna dag hör till de mest söndrande krafter som hemsöker mänskligheten, trots allt tal om världsfred och brödraskap? Men bibeln överbryggar dessa och andra skrankor. Den riktar sig till människor av alla nationer som en enda stor familj och talar om jorden som ett enda stort hem för hela människosläktet. I detta avseende är den verkligen en bok för hela mänskligheten.
Utsikten att hela människosläktet skulle leva tillsammans som en lycklig familj över hela jorden skulle ha förverkligats om Adam och Eva förblivit lydiga mot Jehova Gud. Men det blev inte så. ”Genom en enda människa [Adam] kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade”, sägs det i bibeln. — Romarna 5:12, 1981.
I ljuset av dessa fakta ser vi att ingen ras eller nation är överlägsen eller underlägsen någon annan ras eller nation. Ännu en gång ådagalägger bibeln att den vänder sig till hela mänskligheten utan fördomsfullhet eller partiskhet. Den visar helt enkelt att ”alla har ... syndat och är i saknad av Guds härlighet”. (Romarna 3:23) Människor i vissa områden kan visserligen ha det bättre ställt i materiellt avseende, vara bättre utbildade och så vidare, men är det inte sant att vi, vart vi än vänder oss, ser hur människor brottas med samma grundläggande problem — sjukdom, ålderdom, ofullkomlighet och död?
Ett löfte till gagn för hela mänskligheten
Även om mänskligheten nu befann sig i en ödesdiger situation, så lämnades den inte utan hopp. Vid den kritiska tidpunkten trädde Jehova Gud in med ett löfte. Till Abraham riktade Gud följande ord: ”Förmedelst din säd skall alla jordens nationer sannerligen välsigna sig.” (1 Moseboken 22:18, NW) Detta löfte har för övrigt erkänts av tre av världens stora religioner — judendomen, kristendomen och islam — som en del av deras trosuppfattningar. Det är endast bibeln som uppenbarar den fortskridande utvecklingen av detta löfte genom att skildra hur Jehova Gud handlade med Abraham och hans avkomlingar, däribland den forntida nationen Israel.
Men detta är något som många människor tar avstånd ifrån. De anser att detta är ett typiskt fall av nationalistisk favorisering eller partiskhet. Med utgångspunkt från detta avfärdar de bibeln, eller åtminstone en stor del av de hebreiska skrifterna, som blott och bart folksägner. Men är detta ett sunt resonemang? Varför hyste Jehova sådant förtroende för Abraham och gav honom detta löfte?
Bibeln förklarar: ”’Abraham satte tro till Jehova, och det tillräknades honom såsom rättfärdighet’, och han kom att kallas ’Jehovas vän’.” (Jakob 2:23) Det är intressant att lägga märke till att islams heliga bok, Koranen, också påpekar att det var Abrahams tro som var orsaken till att Gud accepterade honom som sin vän. ”Vem har bättre religion än den, som underkastar sig Gud, gör väl och följer Abrahams lära ...? Gud tog ju Abraham till vän.” — SURA IV, vers 124, Koranen, översatt av K. V. Zetterstéen.
Hur var det då med israeliterna? Mer än 400 år efter det att Gud gett löftet åt Abraham sade Mose till dem: ”Inte därför att ni var större än alla andra folk var det som Herren [Jehova] fäste sig vid er och utvalde er, ty ni är ju mindre än alla andra folk. Utan därför att Herren [Jehova] älskade er och ville hålla den ed som han hade svurit era fäder.” — 5 Moseboken 7:7, 8.
Det var således inte på grund av att Abraham eller israeliterna tillhörde en överlägsen ras eller nation eller på något sätt var bättre än andra människor som Gud utvalde dem. Det berodde i stället på Guds kärlek och oförtjänta omtanke som visades dem på grund av deras tro och rättfärdiga gärningar. Aposteln Petrus underströk detta när han sade: ”Gud [är] inte ... partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” — Apostlagärningarna 10:34, 35.
Trots att Jehova Gud en tid handlade uteslutande med Israels nation, hade han således i själva verket hela mänsklighetens välfärd i tankarna. Hans handlande med Israel blev inte nedtecknat i bibeln för att uppamma en anda av nationalism eller upphöja en nation över en annan. Nej, ”alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp”. (Romarna 15:4) Ja, dessa händelser framhäver Guds kärlek och tålamod i samband med förverkligandet av hoppet att hela mänskligheten ännu en gång skall bli förenad i frid och harmoni. Hur skall då detta hopp förverkligas?
En förvaltning som stiftar fred
”Den är i överensstämmelse med hans beslut, det som han behagade fatta vid sig själv om en förvaltning vid de fastställda tidernas fullbordan, nämligen att sammanfatta allt igen i den Smorde, det som är i himlarna och det som är på jorden”, förklarade Paulus. (Efesierna 1:9, 10) Vad är denna ”förvaltning”?
Detta uttryck är översatt från det grekiska ordet oi·ko·no·miʹa, som har grundbetydelsen ”skötseln av ett hushåll”. Även om mänskligheten nu är splittrad i politiskt, rasmässigt, ekonomiskt och religiöst avseende, har Gud således för avsikt att undanröja alla dessa söndrande krafter och återigen förena alla lydiga människor på hela jorden till en enda lycklig familj. Hur kommer han att göra detta? Det kommer att förverkligas genom det messianska riket i händerna på hans Son, Jesus Kristus. — Se Daniel 2:44; Jesaja 9:6, 7.
I våra dagar, mitt ibland globala spänningar och problem, har miljoner människor världen utöver gett ett positivt gensvar till bibelns budskap om fred och endräkt. De har trätt fram som den oräkneliga ”stora skara” som beskrivs i Uppenbarelseboken. I symbolisk bemärkelse viftar de redan med sina palmkvistar framför Guds tron och ger sin lovprisning och undersåtliga lydnad åt den ”som sitter på tronen”, Jehova Gud, ”och Lammet”, Jesus Kristus. — Uppenbarelseboken 7:9, 10.
Tycker du att detta budskap verkar tilltalande? Oavsett ras, nationalitet eller språk kan du nu, genom att undersöka och ta emot bibelns budskap, förena dig med denna internationella stora skara. Tillsammans med dem kan du med förtröstan säga: ”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans [Guds] löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petrus 3:13.
Ja, bibeln kan verkligen vara boken för dig!
[Bild på sidan 5]
Adam och Eva blev stamföräldrar till hela människosläktet
[Bild på sidan 7]
Abraham, som lämnade sitt hemland, vann Guds ynnest genom tro och rättfärdiga gärningar