Alla måste avlägga räkenskap inför Gud
”Var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud.” — ROMARNA 14:12.
1. Hur begränsades Adams och Evas frihet?
JEHOVA GUD skapade våra första föräldrar, Adam och Eva, med fri vilja. De hade skapats lägre än änglarna, men de hade skapats med förnuft och förmåga att fatta förståndiga beslut. (Psalm 8:4, 5) Men denna gudagivna frihet gav inte människor rätt att själva avgöra vad som var rätt och fel. Adam och Eva var ansvariga inför sin Skapare, och denna ansvarighet omfattar alla deras avkomlingar.
2. Vilken räkenskap skall Jehova snart hålla, och varför det?
2 Vi närmar oss nu klimax för denna onda tingens ordning, då Jehova kommer att hålla räkenskap på jorden. (Jämför Romarna 9:28.) Ogudaktiga människor kommer snart att få avlägga räkenskap inför Jehova Gud för utplundringen av jordens tillgångar, för förintandet av människoliv och framför allt för förföljelsen av hans tjänare. — Uppenbarelseboken 6:10; 11:18.
3. Vilka frågor skall vi begrunda?
3 Det är, med tanke på dessa allvarliga händelser, bra för oss att begrunda Jehovas rättfärdiga handlande med sina skapelser i det flydda. Hur kan Bibeln hjälpa var och en av oss att avlägga räkenskap inför vår Skapare på ett sådant sätt att vi kan få hans godkännande? Vilka exempel kan vara bra att följa, och vilka bör vi undvika att efterlikna?
Änglarna är ansvariga
4. Hur vet vi att Gud håller änglar ansvariga för deras handlingar?
4 Jehovas änglaskapelser i himlen är, precis som vi människor, ansvariga inför honom. Före den stora översvämningen på Noas tid var några änglar olydiga och materialiserade sig för att inlåta sig på sexuella förbindelser med kvinnor. På grund av att dessa andeskapelser var skapade med fri vilja kunde de fatta ett sådant beslut, men Gud höll dem ansvariga för det. När dessa olydiga änglar sedan återvände till andevärlden, tillät Jehova dem inte att återfå sin ursprungliga ställning. Lärjungen Judas talar om för oss att de har förvarats ”med eviga bojor under tätt mörker för den stora dagens dom”. — Judas, vers 6.
5. Vilket fall har Satan och hans demoner upplevt, och hur skall verkningarna av deras uppror undanröjas?
5 Dessa olydiga änglar eller demoner har Satan, Djävulen, som sin härskare. (Matteus 12:24–26) Denne onde ängel gjorde uppror mot sin Skapare och ifrågasatte det rättmätiga i Jehovas suveränitet. Satan fick sedan våra första föräldrar att synda, något som till sist ledde till döden för dem. (1 Moseboken 3:1–7, 17–19) Jehova tillät därefter Satan att under en tid ha tillträde till de himmelska boningarna, men vid Guds rätta tid skulle denne onde person, enligt det som är förutsagt i Uppenbarelseboken, kastas ner till jordens närhet. Bevismaterialet tyder på att detta skedde kort efter det att Jesus Kristus hade mottagit makten som kung i Guds himmelska rike år 1914. Till slut kommer Djävulen och hans demoner att tillintetgöras för evigt. När stridsfrågan om suveräniteten slutligen är avgjord, kommer verkningarna av upproret att ha undanröjts på ett sätt som motsvarar rättvisans krav. — Job 1:6–12; 2:1–7; Uppenbarelseboken 12:7–9; 20:10.
Guds Son är ansvarig
6. Hur betraktar Jesus sin egen ansvarighet inför sin Fader?
6 Guds Son, Jesus Kristus, var verkligen ett fint föredöme! Som en fullkomlig människa, motsvarande Adam, fann Jesus glädje i att utföra Guds vilja. Han var också glad över att hållas ansvarig för hur han rättade sig efter Jehovas lag. Så här hade psalmisten träffande profeterat om honom: ”Att göra din vilja, o min Gud, har jag haft behag till, och din lag är i mitt inre.” — Psalm 40:8; Hebréerna 10:6–9.
7. Varför kunde Jesus i sin bön kvällen före sin död säga det som vi läser i Johannes 17:4, 5?
7 Trots det hätska motstånd som Jesus fick möta gjorde han Guds vilja och bevarade sin ostrafflighet ända till döden på en tortyrpåle. Han kunde därigenom betala lösenpriset för att friköpa mänskligheten från de dödsbringande verkningarna av Adams synd. (Matteus 20:28) Kvällen före sin död kunde Jesus, som var ansvarig inför sin himmelske Fader och som med framgång bestod det prov han sattes på, med tillförsikt be: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att ha fullbordat det verk som du har gett mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig jämsides med dig själv med den härlighet som jag hade jämsides med dig innan världen var till.” (Johannes 17:4, 5) Han fick Guds godkännande.
8. a) Hur visade Paulus att vi måste avlägga räkenskap för oss själva inför Jehova Gud? b) Vad kommer att hjälpa oss att bli godkända av Gud?
8 Till skillnad från den fullkomliga människan Jesus Kristus är vi ofullkomliga. Men vi är ändå ansvariga inför Gud. Aposteln Paulus sade: ”Varför dömer du din broder? Eller varför ser du också ner på din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domarsäte; det är nämligen skrivet: ’”Så sant jag lever”, säger Jehova, ”för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall öppet erkänna Gud.”’ Så skall då var och en av oss avlägga räkenskap för sig själv inför Gud.” (Romarna 14:10–12) För att vi skall kunna göra detta på ett sådant sätt att vi blir godkända av Jehova, har han kärleksfullt gett oss både ett samvete och sitt inspirerade ord, Bibeln, till att vägleda oss i det vi säger och det vi gör. (Romarna 2:14, 15; 2 Timoteus 3:16, 17) Att vi helt och fullt utnyttjar det som Jehova har sörjt för andligen och följer vårt genom Bibeln övade samvete kommer att hjälpa oss att bli godkända av Gud. (Matteus 24:45–47) Jehovas heliga ande eller verksamma kraft är ytterligare en källa till styrka och vägledning. Om vi handlar i enlighet med den vägledning som vi får av anden och av vårt genom Bibeln övade samvete, visar vi att vi inte ”föraktar ... Gud”, inför vilken vi måste svara för alla våra gärningar. — 1 Thessalonikerna 4:3–8; 1 Petrus 3:16, 21.
Ansvariga som nationer
9. Vilka var edoméerna, och vad hände med dem på grund av det sätt varpå de hade behandlat israeliterna?
9 Jehova ställer nationer till svars för deras handlingar. (Jeremia 25:12–14; Sefanja 3:6, 7) Tänk på det forntida kungariket Edom, som låg söder om Döda havet och norr om Aqabaviken. Edoméerna var ett semitiskt folk, som härstammade från Abrahams sonson Esau och därför var nära besläktat med israeliterna. Trots det tillät inte edoméerna israeliterna att på sin väg till det utlovade landet färdas genom Edom på ”kungsvägen”. (4 Moseboken 20:14–21) Edoms fientlighet mot Israel utvecklades under århundradenas lopp till ett oförsonligt hat. Slutligen fick edoméerna stå till svars för att de uppmanat babylonierna att ödelägga Jerusalem år 607 f.v.t. (Psalm 137:7) På 500-talet f.v.t. erövrades Edom av babyloniska härar under kung Nabonid, och det blev öde, precis som Jehova hade bestämt. — Jeremia 49:20; Obadja, vers 9–11.
10. Hur handlade moabiterna mot israeliterna, och hur ställde Gud moabiterna till svars?
10 Kungariket Moab, som låg norr om Edom och öster om Döda havet, fick dela ett liknande öde. Moabiterna hade inte handlat gästfritt mot israeliterna innan dessa drog in i det utlovade landet, och de hade tydligen försett dem med bröd och vatten enbart för ekonomisk vinnings skull. (5 Moseboken 23:3, 4) Moabs kung Balak lejde profeten Bileam till att förbanna israeliterna, och moabitiska kvinnor användes till att locka israelitiska män till omoraliskhet och avgudadyrkan. (4 Moseboken 22:2–8; 25:1–9) Men Jehova lade märke till moabiternas hat mot israeliterna. Precis som det var profeterat ödelades Moab av babylonierna. (Jeremia 9:25, 26; Sefanja 2:8–11) Ja, Gud ställde Moab till svars.
11. Vilka städer blev Moab och Ammon lika, och vad visar Bibelns profetior om den nuvarande onda tingens ordning?
11 Inte bara Moab utan också Ammon fick avlägga räkenskap inför Gud. Jehova hade förutsagt: ”Moab för sin del [kommer] att bli alldeles som Sodom och Ammons söner som Gomorra, en plats som nässlor tagit i besittning och en saltgrop och en ödslig ödemark, ja till obestämd tid.” (Sefanja 2:9) Precis som Gud hade ödelagt städerna Sodom och Gomorra, blev länderna Moab och Ammon förödda. Forskare påstår, enligt Geological Society of London, att de vid Döda havets ostkust har funnit platsen för de förstörda städerna Sodom och Gomorra. Eventuella bevis för detta, som ännu skulle kunna komma i dagen, kan enbart bekräfta de profetior i Bibeln som visar att den nuvarande onda tingens ordning också skall komma att ställas till svars inför Jehova Gud. — 2 Petrus 3:6–12.
12. Vad hade förutsagts om en judisk kvarleva, trots att israeliterna fick avlägga räkenskap inför Gud för sina synder?
12 Israeliterna hade rönt stor ynnest från Jehova Gud, men de måste ändå avlägga räkenskap inför honom för sina synder. När Jesus Kristus kom till Israels nation, förkastade flertalet israeliter honom. Endast en kvarleva utövade tro och blev hans efterföljare. Paulus tillämpade några profetior på denna judiska kvarleva, när han skrev: ”Jesaja [utropar] om Israel: ’Även om antalet av Israels söner skulle vara såsom havets sand, är det bara en kvarleva som skall bli räddad. Ty Jehova ämnar hålla räkenskap på jorden, i det han avslutar den och avkortar den.’ Och alldeles som Jesaja förut hade sagt: ’Om inte härars Jehova hade lämnat oss en säd, skulle vi ha blivit alldeles lika Sodom, och vi skulle ha gjorts alldeles lika Gomorra.’” (Romarna 9:27–29; Jesaja 1:9; 10:22, 23) Efter det att aposteln har nämnt de 7.000 på Elias tid som inte hade böjt sig ner för Baal säger han: ”Således har då också i den nuvarande tidsperioden en kvarleva trätt fram enligt ett utväljande på grund av oförtjänt omtanke.” (Romarna 11:5) Den kvarlevan utgjordes av individer som alla var ansvariga inför Gud.
Exempel på personlig ansvarighet
13. Vad hände med Kain, när Gud ställde honom till svars för att han hade mördat sin bror Abel?
13 Det finns många exempel i Bibeln på hur personer har ställts till svars inför Jehova Gud. Tänk till exempel på Adams förstfödde son, Kain. Både han och hans bror Abel frambar offer åt Jehova. Abels offer behagade Gud, men det gjorde inte Kains. När Kain ställdes till svars för att han brutalt hade mördat sin bror, svarade han känslokallt: ”Är jag min brors vaktare?” För sin synd förvisades Kain till ”Flyktingskapets land öster om Eden”. Han visade inte någon uppriktig ånger för sitt brott, utan han var endast ledsen över att han hade fått ett välförtjänt straff. — 1 Moseboken 4:3–16.
14. Hur belystes en individs ansvarighet inför Gud i fallet med översteprästen Eli och hans söner?
14 Exemplet med den israelitiske översteprästen Eli belyser också hur personer ställs till svars inför Gud. Historikern Josephus säger följande om hans söner, prästerna Hofni och Pinehas, vilka tjänstgjorde i tältboningen i Silo: ”Dessa Elis söner gjorde sig skyldiga till orättvisa mot menniskor och förakt för Gud, ja, de utöfvade all slags synd.” Dessa ”oduglingar” erkände inte Jehova, uppförde sig på ett för honom vanärande sätt och gjorde sig skyldiga till grov omoraliskhet. (1 Samuelsboken 1:3; 2:12–17, 22–25) Som deras far och Israels överstepräst var Eli skyldig att bestraffa dem, men han gav dem endast en mild förebråelse. Eli fortsatte att ”ära” sina söner mer än Jehova. (1 Samuelsboken 2:29) Elis hus drabbades av vedergällning. Båda sönerna dog samma dag som sin far, och deras prästerliga släktlinje avskars till slut fullständigt. Därigenom hade räkningen gjorts upp med Elis hus. — 1 Samuelsboken 3:13, 14; 4:11, 17, 18.
15. Varför blev kung Sauls son Jonatan belönad?
15 Kung Sauls son Jonatan handlade på ett helt annat sätt. Strax efter det att David hade dödat Goljat blev ”Jonatans själ ... bunden vid Davids själ”, och de båda slöt ett vänskapsförbund med varandra. (1 Samuelsboken 18:1, 3) Jonatan insåg antagligen att Guds ande hade lämnat Saul, men hans egen nitälskan för sann tillbedjan förblev oförminskad. (1 Samuelsboken 16:14) Jonatan försvagades inte i sin uppskattning av Davids gudagivna myndighet. Jonatan insåg att han var ansvarig inför Jehova Gud, och Jehova belönade honom för hans redbara handlingssätt genom att se till att hans släktlinje fortsatte i flera generationer. — 1 Krönikeboken 8:33–40.
Ansvarighet i den kristna församlingen
16. Vem var Titus, och varför kan vi tro att han tjänade Gud troget?
16 I de kristna grekiska skrifterna är det många män och kvinnor som på grund av sitt handlande har fått ett gynnsamt omnämnande. Som exempel kan nämnas en grekisk kristen som hette Titus. Man har menat att han blev kristen under Paulus’ första missionsresa till Cypern. Judar och proselyter från Cypern kunde ha varit i Jerusalem under pingsten år 33 v.t., och därigenom kunde kristendomen ha nått den ön kort därefter. (Apostlagärningarna 11:19) Titus visade sig emellertid vara en av Paulus’ trogna medarbetare. Han ledsagade Paulus och Barnabas på deras färd till Jerusalem omkring år 49 v.t., när den viktiga frågan om omskärelse skulle avgöras. Det faktum att Titus var oomskuren gav extra tyngd åt Paulus’ argument att de som omvänts till kristendomen inte skulle ställas under den mosaiska lagen. (Galaterna 2:1–3) Bibeln vittnar om den fina tjänst som Titus utförde, och Paulus skrev till och med ett av Gud inspirerat brev till honom. (2 Korinthierna 7:6; Titus 1:1–4) Titus fortsatte tydligen att tjäna Gud troget ända till slutet av sitt jordiska liv.
17. Hur handlade Timoteus, och hur kan hans exempel påverka oss?
17 Timoteus var en annan person som nitiskt tjänade Jehova Gud. Trots att Timoteus hade vissa hälsoproblem, visade han ”oskrymtad tro” och ”tjänade som slav tillsammans med” Paulus ”för att främja de goda nyheterna”. Aposteln kunde därför säga till sina medkristna i Filippi: ”Jag har ... ingen som är så stämd som han [Timoteus], ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er.” (2 Timoteus 1:5; Filipperna 2:20, 22; 1 Timoteus 5:23) Vi kan också, trots mänsklig skröplighet eller andra prövningar, ha en oskrymtad tro och avlägga räkenskap inför Gud på ett sådant sätt att vi blir godkända av honom.
18. Vem var Lydia, och vilken anda visade hon?
18 Lydia var en gudfruktig kvinna som tydligen kunde avlägga räkenskap inför Gud på ett sådant sätt att hon blev godkänd av honom. Hon och hennes hushåll var, som en följd av Paulus’ verksamhet i Filippi omkring år 50 v.t., bland de första i Europa som omfattade kristendomen. Lydia var från Thyatira, och hon var antagligen en judisk proselyt, men i Filippi fanns det kanske inte så många judar och kanske inte heller någon synagoga. Som en följd av att Paulus talade till Lydia och några andra gudfruktiga kvinnor, som hade församlats vid en flod, blev hon kristen, och hon övertalade Paulus och hans kamrater att stanna hos henne. (Apostlagärningarna 16:12–15) Att visa en sådan gästfrihet som Lydia gjorde är något som fortfarande kännetecknar de sanna kristna.
19. Vilka goda gärningar utförde Dorkas?
19 Dorkas var en annan kvinna som kunde avlägga räkenskap för sig själv inför Jehova Gud på ett sådant sätt att hon blev godkänd av honom. När hon hade dött, kom Petrus till Joppe som svar på en begäran av de lärjungar som bodde där. De två män som hade sänts i väg efter Petrus förde ”honom upp i rummet i övervåningen; och alla änkorna trädde fram till honom och grät och förevisade många innerklädnader och ytterklädnader av dem som Dorkas brukade göra medan hon var hos dem”. Dorkas uppväcktes till liv. Men skall vi komma ihåg henne enbart för hennes stora frikostighet? Nej. Hon var en ”lärjunge”, och som sådan tog hon helt visst del i arbetet med att göra lärjungar. Kristna kvinnor i våra dagar överflödar också i ”goda gärningar och barmhärtighetsgåvor”. De är också glada över att aktivt ta del i att förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike och att göra lärjungar. — Apostlagärningarna 9:36–42; Matteus 24:14; 28:19, 20.
20. Vilka frågor kan vi ställa oss själva?
20 Bibeln visar tydligt att nationer och individer måste avlägga räkenskap inför den suveräne Herren Jehova. (Sefanja 1:7) Om vi är överlämnade åt Gud, kan vi därför fråga oss själva: ”Hur betraktar jag mina gudagivna privilegier och plikter? Hur är den räkenskap som jag avlägger för mig själv inför Jehova Gud och Jesus Kristus?”
Vad svarar du?
◻ Hur skulle du vilja bevisa att både änglarna och Guds Son är ansvariga inför Jehova?
◻ Vilka bibliska exempel visar att Gud håller nationer ansvariga?
◻ Vad säger Bibeln om en individs ansvarighet inför Gud?
◻ Nämn exempel på personer i Bibeln som troget tjänade Jehova Gud.
[Bild på sidan 10]
Jesus avlade räkenskap för sig själv inför sin himmelske Fader på ett sådant sätt att han fick hans godkännande
[Bild på sidan 15]
Kristna kvinnor i våra dagar följer Dorkas’ goda exempel i sin tjänst för Jehova Gud
[Bildkälla på sidan 13]
Abels död/The Doré Bible Illustrations/Dover Publications, Inc.