Förintelsen — de bortglömda offren

”Nazisternas raspolitik ledde till döden för ungefär lika många icke-judar som judar i Polen och gjorde dem således till olycksbröder i ’den bortglömda förintelsen’.” — Richard C. Lukas: ”The Forgotten Holocaust” (Den glömda förintelsen)

NÄR man i engelskspråkiga länder talar om Hitlers utrotningsaktioner, använder man ofta ordet holocaust. Vad betyder egentligen detta ord? Somliga lexikon ger definitionen: ”Nazisternas folkmord på europeiska judar under andra världskriget”. Detta skulle lätt kunna uppfattas så att det bara var judar som fick lida och dö för nazisternas hand. Men är det rätt och riktigt att tillämpa denna term enbart på nazismens judiska offer?

Författaren Richard Lukas förklarar: ”Ordet holocaust [förintelsen] väcker hos de flesta människor tanken på de tragiska händelser som judarna fick uppleva till följd av tyskarnas aktioner under andra världskriget. Från psykologisk ståndpunkt sett är det förståeligt att judarna i våra dagar föredrar att låta denna term beteckna uteslutande de judiska erfarenheterna. ... Men genom att man undviker att inbegripa andra i förintelsen blir de fasor som polacker, andra slaver och zigenare fick utstå för nazisternas hand ofta ignorerade, om inte rentav bortglömda.”

Lukas säger vidare: ”För dem [historikerna] var förintelsen något som enbart drabbade judarna, och de har därför praktiskt taget ingenting att säga om de cirka nio miljoner icke-judar, däribland tre miljoner [icke-judiska] polacker, som också miste livet i den största tragedi som världen någonsin har upplevt.”

Hitlers krav på livsrum

När Hitlers arméer invaderade Polen i september 1939, hade de order att verkställa Hitlers idéer om att skaffa Lebensraum, livsrum, för det tyska folket. Som Richard Lukas förklarar: ”För nazisterna var polackerna Untermenschen (lägre stående varelser) som hade tagit i besittning ett land som ingick i det Lebensraum (livsrum) som den överlägsna tyska rasen eftertraktade.” Hitler gav därför sina trupper befogenhet att ”utan medlidande eller barmhärtighet [döda] alla män, kvinnor och barn av polsk härkomst. ... Endast på detta sätt kan vi skaffa oss det livsrum vi behöver.”

I september 1939 igångsattes en skoningslös terror mot det polska folket. Hitler hade sagt: ”Detta krig måste bli ett utrotningskrig.” Hitlers hantlangare, Heinrich Himmler, förklarade: ”Alla polacker skall försvinna från jordens yta. ... Det är viktigt att det stora tyska folket ser som en av sina största uppgifter att tillintetgöra alla polacker.” Utrotningsaktionerna riktade sig således inte bara mot polska judar, utan mot ”alla polacker”.

”Terror kom till användning i alla ockuperade länder. ... Men i Polen utsattes alla medborgare för sådan brutalitet, och massavrättningar på grund av kollektiv skuld var långt vanligare, eftersom varje polack, oavsett ålder, kön eller hälsotillstånd, tillhörde en dödsdömd nation — dödsdömd av ideologerna i nazistpartiet och regeringen”, säger Catherine Leach, översättare av den polska boken Values and Violence in Auschwitz. Hon förklarar att Himmler betraktade polackerna som en lägre ras som skulle hållas i slaveri.

”Även efter Polens kapitulation [28 september 1939] fortsatte Wehrmacht [den tyska armén] att ta allvarligt på den order som Hitler gett den 22 augusti 1939, när han gav dem befogenhet att ’utan medlidande eller barmhärtighet [döda] alla män, kvinnor och barn av polsk härkomst ...’.” Hur kunde man motivera den tyska armén och SS att utföra sådana skoningslösa mord? Genom att överskölja dem med propaganda om den ariska rasens överlägsenhet och alla andras underlägsenhet. Som Lukas framhåller i The Forgotten Holocaust: ”Den nazistiska teorin om kolonialvälde i Polen grundade sig på uppfattningen att polackerna, som näst efter judarna var de som Hitler hatade mest, saknade människovärde.”

Hitlers ”negativa demografiska politik”

I förordet till den engelska upplagan av boken Kommendant i Auschwitz skriver lord Russell of Liverpool: ”Under kriget var det förmodligen minst tolv miljoner män, kvinnor och barn från de invaderade och ockuperade områdena som dödades av tyskarna. Enligt en försiktig beräkning förlorade åtta miljoner av dem livet i olika koncentrationsläger. Av dessa var åtminstone fem miljoner judar. ... Det verkliga antalet kommer vi emellertid aldrig att få veta.” Om vi håller oss till dessa siffror, var minst sju miljoner av offren icke-judar.

Ytterligare vittnesbörd kommer från Catherine Leach, som skriver: ”Polen var det första land som drabbades av Hitlers ’negativa demografiska politik’, vars syfte var att förbereda de vidsträckta landområdena ’i öster’ för tysk bosättning, och Polen led också de största förlusterna i människoliv av alla de ockuperade länderna — 220 per 1.000 invånare. Polska källor hävdar att inte mindre än 6.028.000 polska medborgare ... förlorade livet.” Av dessa var 3.200.000 judar. Det innebär att närmare 50 % av de polska offren var icke-judar.

[Karta/bilder på sidan 10]

(För formaterad text, se publikationen)

Några av de koncentrations- och utrotningsläger som nazisterna hade runt om i Europa. Förutom dessa hade man 165 arbetsläger

NORDSJÖN

LETTLAND

Riga

LITAUEN

Kaunas

OSTPREUSSEN

POLEN

Stutthof

Treblinka

Chelmno

Sobibor

Lublin

Skarzysko-Kamienna

Majdanek

Plaszow

Belzec

Auschwitz

TYSKLAND

Papenburg

Neuengamme

Belsen

Ravensbrück

Sachsenhausen

Oranienburg

Lichtenberg

Dora-Nordhausen

Torgau

Buchenwald

Gross-Rosen

Ohrdruf

Flossenburg

Dachau

Landsberg

NEDERL.

Westerbork

Vught

BELG.

LUX.

FRANKRIKE

Natzweiler-Struthof

SCHWEIZ

ITALIEN

ÖSTERRIKE

Mauthausen

Sachsenburg

TJECKOSLOVAKIEN

Theresienstadt

[Bild]

Hitler förklarade: ”Detta krig måste bli ett utrotningskrig.” Döda ”utan medlidande eller barmhärtighet alla män, kvinnor och barn av polsk härkomst”

[Bildkälla]

Library of Congress

[Bild]

Himmler deklarerade: ”Alla polacker skall försvinna från jordens yta”

[Bildkälla]

UPI/Bettmann Newsphotos