”En stråle ljus i en mörk tid”

Från Vakna!:s korrespondent i Tyskland

SÅ BESKREV en historiker Jehovas vittnens historia under nazisttiden. Orden yttrades när dokumentärvideofilmen Jehovas vittnen står fasta mot nazisternas förföljelse hade världspremiär i museet vid koncentrationslägret i Ravensbrück i Tyskland. Den här videofilmen återger en gripande skildring av mod och tro såsom den berättas av 24 överlevande från nazisttiden, tillsammans med 10 historiker och religionsforskare.

I koncentrationslägret i Ravensbrück hölls en gång hundratals Jehovas vittnen fångna. Några överlevande Jehovas vittnen, som för drygt 50 år sedan hölls fängslade av nazisterna, var närvarande vid premiären. Tillsammans med historiker och representanter för myndigheter återkallade man minnen från de mörka år då den nazistiska regimen höll Europa i ett grepp av terror. En åhörarskara på omkring 350 personer fick lyssna till inspirerande vittnesmål om den kristna ostrafflighet som hundratals Jehovas vittnen visade då de modigt gick döden till mötes hellre än att förneka sin tro.

Uppmärksammat av massmedier

En presskonferens hölls på ett hotell i Berlin förmiddagen den 6 november 1996, premiärdagen. Journalister fick se delar av videofilmen och lyssnade därefter till föreläsningar av forskare som uttalade sig om denna nya videofilms betydelse när det gäller att berätta om en viktig men föga känd sida av vår tids historia. Doktor Detlef Garbe, som är chef för museet vid koncentrationslägret i Neuengamme, förklarade: ”Vi måste alla — vare sig vi är Jehovas vittnen eller inte — se till att den historiska berättelsen om fångarna med den lila triangeln [den symbol som Jehovas vittnen måste bära som fångar] inte faller i glömska. Deras historia var en stråle ljus i en mörk tid.”

Flera överlevande Jehovas vittnen som medverkar i filmen Jehovas vittnen står fasta mot nazisternas förföljelse fanns på plats för att berätta sina erfarenheter. Var de bittra över sitt lidande? Deras fridfulla och glädjestrålande ansikten visade att de inte var det.

Efter en frågestund inbjöds reportrarna till premiärvisningen av dokumentärfilmen Jehovas vittnen står fasta mot nazisternas förföljelse i museet i Ravensbrück, omkring sex mil därifrån. Så gott som samtliga tackade ja till inbjudan.

Premiären

Himlen var grå, och det föll ett lätt duggregn den här kyliga höstdagen, men inne i den nyligen renoverade samlingssalen bredvid museet i Ravensbrück rådde en förväntansfull atmosfär. Professor Jürgen Dittberner, som då var chef för Stiftung Brandenburgische Gedenkstätten, sade: ”Det moraliska mod som Jehovas vittnen uppvisade under nationalsocialismen måste hållas i aktning. ... Vi vill hålla högt i ära minnet av alla dem som inte övergav sin tro och som tvingades lida eller rentav dö till följd av detta.”

Angelika Peter, utbildnings-, ungdoms- och idrottsminister i delstaten Brandenburg, hade skickat ett uttalande som lästes upp. Det löd: ”Det är viktigt att vi nu kommer ihåg den föredömliga ståndaktighet som Jehovas vittnen visade.” Doktor Sigrid Jacobeit, chef för museet i Ravensbrück, sade: ”Jag ser fram emot den här premiären med förväntan och glädje. Det här är en speciell dag, tror jag, för oss alla.”

Sedan dämpades belysningen, så att videofilmen kunde börja. Under 78 minuter fick de överlevande som var närvarande och som var från åtta länder, men också alla övriga som var samlade, återuppleva tragedin och triumfen i detta plågsamma kapitel i Tysklands historia. Det var många som hade svårt att hålla tillbaka tårarna, när dessa vanliga människor berättade om handlingar långt över det vanliga — handlingar av kärlek och tro under de mest fruktansvärda förhållanden.

Efter det att de dundrande applåderna hade ebbat ut, läste historikern Joachim Görlitz upp de sista orden av ett Jehovas vittne som hade avrättats i Brandenburg. Görlitz hade hittat papperet bara två veckor tidigare, när han gjorde efterforskningar vid Dokumentationsstelle und Gedenkstätte Brandenburg, där han är chef. Hans röst sprack av rörelse när han läste orden från denne trogne kristne man som uppmuntrade sina medtroende att hålla fast vid sin Herre. Görlitz avslutade: ”Mina damer och herrar, jag tror att filmen om Jehovas vittnen kommer att utgöra ett viktigt bidrag till vårt utbildningsarbete.”

Historikern Wulff Brebeck sade att ”tack vare den här filmen har en viktig ny skatt lagts till det övriga — röster från överlevande som har hörts alltför sällan, och ... röster från några av dem som inte överlevde.” Doktor Garbe tillade: ”Det här är betydelsefulla erfarenheter om människor vars tro på Gud och förtröstan på Bibelns löften gav dem styrka att stå emot under denna fasansfulla tid.”

Som en passande avslutning av programmet fick flera överlevande Jehovas vittnen återigen tala till dem som hade samlats. Det var uppenbart för alla att dessa trogna kristna fortfarande hade samma starka tro som uppehöll dem under deras många prövningar.

Sedan premiären ägde rum har mer än 340 artiklar om Jehovas vittnen och dokumentärfilmen Jehovas vittnen står fasta mot nazisternas förföljelse införts i dagstidningar över hela Tyskland. Flera radioprogram, varav ett sändes över hela Tyskland, har också uppmärksammat saken på ett gynnsamt sätt.

Dokumentärfilmen Jehovas vittnen står fasta mot nazisternas förföljelse kommer så småningom att göras tillgänglig på åtminstone 24 språk. En kortare version som kan användas i samband med utbildning kommer också att framställas. Alltsedan den här videofilmen gavs ut har ett växande antal som arbetar inom utbildningens område använt filmen Jehovas vittnen står fasta mot nazisternas förföljelse som en del av sin läroplan för att hjälpa unga människor att begrunda viktiga ämnen, såsom fördomar, kamrattryck och samvetets röst.

Det är verkligen lämpligt att i en värld som är så splittrad av hat och förräderi rikta allmänhetens uppmärksamhet på denna berättelse om integritet och fast ståndpunktstagande! Dessa trogna kristnas lidande har sannerligen inte varit förgäves. — Hebréerna 6:10.

[Bilder på sidan 15]

Presskonferensen i Berlin. Från vänster: Doktor Detlef Garbe; Simone Liebster och Franz Wohlfahrt (vilka båda överlevde Förintelsen) samt historikern Wulff Brebeck