I maj 1924 hade nazistpartiet 32 platser i den tyska riksdagen. I maj 1928 hade antalet sjunkit till 12 platser. Men år 1930 kom den stora depressionen som uppslukade världen, och i dess kölvatten lyckades nazisterna på ett märkligt sätt återhämta sig, så att de fick 230 av 608 platser vid de tyska valen i juli 1932. Inte långt därefter kom den före detta rikskanslern Franz von Papen, som beklätts med påvlig riddartitel, till nazisternas hjälp. Enligt historiker drömde von Papen om ett nytt heligt romerskt rike. Hans egen korta ämbetsperiod som rikskansler hade varit ett misslyckande, men nu hoppades han vinna makt genom nazisterna. I januari 1933 hade han samlat stöd åt Hitler bland industrimagnaterna, och med hjälp av illistiga intriger ordnade han det så att Hitler blev Tysklands rikskansler den 30 januari 1933. Han själv gjordes till vicekansler och utnyttjades av Hitler för att vinna stöd i de katolska delarna av Tyskland. Inom två månader efter maktövertagandet upplöste Hitler riksdagen, skickade tusentals oppositionsledare till koncentrationslägren och påbörjade en öppen förföljelsekampanj mot judarna.

⁷ Den 20 juli 1933 visade Vatikanen sitt intresse för nazisternas ökande makt genom att kardinal Pacelli (sedermera påven Pius XII) i Rom undertecknade ett konkordat mellan Vatikanen och Nazisttyskland. von Papen undertecknade dokumentet som Hitlers representant, och Pacelli tilldelade von Papen den höga påvliga utmärkelsen Piusordens stora kors.b I sin bok Satan in Top Hat (Satan i cylinderhatt) skriver Tibor Koeves om detta och säger: ”Konkordatet var en stor seger för Hitler. I och med det fick han sitt första moraliska stöd från yttervärlden, och detta från den mest upphöjda källa.” Enligt konkordatet ålades Vatikanen att dra tillbaka sitt stöd från Tysklands katolska centrumparti, och på så sätt sanktionerades Hitlers enpartistyrda ”totala stat”.c Vidare sades det i artikel 14 i konkordatet: ”Utnämning av ärkebiskopar, biskopar [och liknande] skall utfärdas först sedan namnet på den utsedde kandidaten meddelats riksståthållaren i den aktuella delstaten och det fastställts att inga betänkligheter förefinnes med hänsyn till dennes allmänna politiska åsikter.” Vid slutet av år 1933 (som av påven Pius XI utropats som ett ”heligt år”) hade stödet från Vatikanen blivit en viktig faktor i Hitlers strävan att uppnå världsherravälde.