1. Vad heter två av de främsta babyloniska gudarna, och vad förutsägs om dem?

NÄR israeliterna befinner sig i landsflykt i Babylon, är de omgivna av falsk gudsdyrkan. På Jesajas tid är Jehovas folk fortfarande i sitt eget land, och de har templet och prästerskapet. Men ändå är det många i Guds överlämnade nation som har gett efter för avgudadyrkan. Det är därför viktigt att förbereda dem, så att de inte låter sig imponeras av Babylons falska gudar eller frestas att tjäna dem. Jesaja talar därför profetiskt om två av de främsta babyloniska gudarna och säger: ”Bel har böjt sig ner, Nebo kröker sig; deras gudabilder har lämnats åt de vilda djuren och husdjuren — deras last, deras packning, en börda för de trötta djuren.” (Jesaja 46:1) Bel är kaldéernas främste gud. Nebo vördas som vishetens och lärdomens gud. Den respekt många hyser för dessa båda gudar återspeglas i att deras namn ingår i flera babyloniska egennamn — Belsassar, Nabopolassar, Nebukadnessar och Nebusaradan, för att bara nämna några få.

2. Hur framhålls de babyloniska gudarnas oförmåga att hjälpa?

² Jesaja säger att Bel har ”böjt sig ner” och att Nebo ”kröker sig”. Dessa falska gudar skall förödmjukas. När Jehova verkställer sin dom över Babylon, kommer dessa gudar inte att kunna hjälpa sina tillbedjare. De kommer inte ens att kunna rädda sig själva! Bel och Nebo kommer inte längre att bäras på hedersplats i processionerna, till exempel i samband med det babyloniska nyårsfirandet. De kommer att fraktas bort som vanlig packning av dem som tillber dem. Den lovprisning och vördnad som dessa gudar varit föremål för ersätts av hån och förakt.

3. a) Vad kommer att ge babylonierna en chock? b) Vad kan det som hände med Babylons gudar lära oss i vår tid?

³ Vilken chock för babylonierna att få veta att deras älskade gudar inte är annat än en börda som kommer att bäras bort av trötta lastdjur!

[Bilder på sidan 94]

Babylons gudar kan inte skydda staden mot ödeläggelse

4. I vilken bemärkelse ”kröker sig” Babylons gudar och ”böjer sig ner”?

⁴ Profetian fortsätter att framhålla de babyloniska gudarnas fullständiga misslyckande: ”De skall kröka sig; de skall var och en i lika mån böja sig ner; de kan inte föra bördan i säkerhet, och deras själ skall gå bort i fångenskap.” (Jesaja 46:2) Babylons gudar ser ut att ”kröka sig” och ”böja sig ner” som om de sårats i strid eller blivit svaga av ålder. De kan inte ens lätta bördan för de arma djur som bär dem eller föra bördan i säkerhet. Bör då de som hör till Jehovas förbundsfolk, även om de är fångar i Babylon, ära dem? Nej!