Att bestiga ett berg högre än Himalaya
HIMALAYA! Vad lockar detta ord fram i ditt sinne? Väldiga, isiga bergstoppar med orkanvindar? Erövringens hänförelse över att stå på toppen av jordens högsta berg? För de flesta av oss skulle det vara en omöjlighet att bestiga Mount Everest i Himalaya i Nepal. Trots det är det i dag många människor i Nepal som vandrar upp till ett berg som är högre än Himalaya! Låt oss, innan vi tar reda på mer om denna vandring till det upphöjda berget, ta en titt på det lilla men vackra kungariket Nepal.
Nepal — kungariket i bergen
Kungariket Nepal är ovanligt, eftersom det är en av de få kvarvarande monarkierna i världen och även därför att det inte är ett profant kungarike, utan ett religiöst. Nepal är det enda hinduiska landet i världen. Majoriteten av dess 20 miljoner invånare är hinduer. Invånarnas etniska ursprung är emellertid mycket skiftande. De som bor i det bergiga området i norr har huvudsakligen tibeto-burmanskt ursprung, medan befolkningen på de södra slätterna har övervägande indo-arisk bakgrund. Nepali är det officiella språket i landet och modersmål för omkring 60 procent av befolkningen. De övriga är uppdelade i mer än 18 etniska språkgrupper.
Nepal, som har formen av en rektangel, är 880 kilometer från öster till väster och 200 kilometer från norr till söder. Den norra gränsen utgörs av det vördnadsbjudande Himalaya, inbegripet Mount Everest, som med sina 8.848 meter över havet är jordens högsta berg, och åtta andra toppar över 8.000 meter. I mellersta Nepal finns floderna och dalarna och de lägre bergen. Ännu längre söderut, gränsande till Indien, ligger det bördiga och viktiga jordbruksområdet Tarai.
Huvudstaden, Katmandu, som är belägen i det mellersta området, är verkligen en fröjd för turister. Där erbjuds man flygturer över de majestätiska bergen, turer till viltreservat och mängder av sightseeingturer i staden. Nepal kallas ibland gudarnas dal, eftersom religionen spelar en stor roll i människornas liv. Religionen är också orsaken till att miljoner människor runt om på jorden vandrar till ”berget” som är högre än Himalaya.
För omkring 2.700 år sedan blev den hebreiske profeten Jesaja inspirerad att förutsäga att ”i dagarnas slutskede ... [kommer] Jehovas hus’ berg att bli fast grundat ovan bergens topp. ... Många folk kommer sannerligen att gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg. ... Han kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’” (Jesaja 2:2, 3) Den upphöjda, sanna tillbedjan av Skaparen och universums suveräne härskare, Jehova, liknas här vid ett berg upphöjt högt över alla andra berglika former av tillbedjan. Det är temat för ett världsomfattande undervisningsarbete som hjälper sanningshungrande människor att lära känna Jehovas vägar. Hur började detta arbete i Nepal?
En ringa begynnelse
Under andra världskriget sökte en soldat i den brittiska armén den sanna religionen. Hans föräldrar i Nepal hade konverterat från hinduismen till katolicismen. När han växte upp såg han det dåraktiga i avgudadyrkan, förkastade sådant som läran om helveteselden och började undersöka trosuppfattningarna i de protestantiska kyrkorna. Men han var inte nöjd.
Tillfångatagen av japanerna i det dåvarande Rangoon i Burma bad denne soldat att han skulle få överleva de hårda villkoren i arbetslägret, så att han skulle kunna fortsätta sitt sökande efter sann tillbedjan. Senare lyckades han fly från dem som hade tillfångatagit honom och fick hjälp av en skollärare, i vars hem han hittade boken Var äro de döda?, skriven av J. F. Rutherford. När Jehovas vittnen år 1947 besökte honom i Rangoon, samtyckte han ivrigt till ett studium, eftersom han urskilde sanningens klang. Inom några månader blev han döpt, och hans hustru döptes en tid därefter. De bestämde sig för att återvända till Indien och bosätta sig i sin födelseort Kalimpong i de nordöstra bergstrakterna. Här växte deras två barn upp och fick sin utbildning. I mars 1970 flyttade de till Katmandu.
Nepals grundlag förbjöd proselytvärvning. Vem det vara må som påträffades med att propagera för en så kallad utländsk religion kunde dömas till sju års fängelse, och en person som gick över till en sådan religion kunde få en fängelsedom på tre år och dryga böter. Fördenskull måste predikandet ske med försiktighet. Predikoverksamheten från hus till hus innebar att man gjorde besök i ett visst hem och begav sig till ett annat område och gjorde ett besök där. Informellt vittnande spelade förståeligt nog en stor roll för spridandet av de goda nyheterna.
Framstegen skedde långsamt. Med en folkmängd på omkring tio miljoner verkade predikofältet nästan avskräckande. Sanningens säd såddes när denna enda familj vittnade för vänner, bekanta, arbetsgivare och arbetskamrater. De hade regelbundet möten i sitt hem och inbjöd intresserade att komma tillsammans med dem. I mars 1974, efter fyra år av ihärdigt planterande och vattnande, kom slutligen den första frukten från Nepal — och den kom från ett oväntat håll!
Vid ett besök i ett hem talade förkunnaren med en rik man som var sekreterare åt en medlem av den kungliga familjen. ”Tala med min son”, sade mannen. Sonen gick med på att studera Bibeln. Efter en tid bytte han arbete, eftersom han arbetade på ett spelkasino. Hans far, som var en hängiven hindu, motstod honom. Trots det tog den här unge mannen ståndpunkt för Jehova. Vad blev resultatet? Hans far slutade senare att motarbeta honom, och en grupp nära släktingar accepterade sanningen i Bibeln. Sonen tjänar nu som äldste i den kristna församlingen.
För att bevara sig andligen starka och för att följa Skriftens befallning om att inte underlåta att församlas med varandra hade den lilla gruppen i Katmandu regelbundet möten i privata hem. Men i stor utsträckning gick vännerna miste om de större mötena. De som hade råd till det begav sig till sammankomsterna i Indien — en lång och kostsam resa över bergskedjorna.
Vilken glädjefull händelse det var då hela programmet för områdessammankomsten hölls i det hem där de hade sina möten! Kan du tänka dig att fyra bröder, inklusive en medarbetare vid avdelningskontoret i Indien, framförde hela programmet! Man visade till och med det bibliska dramat. Hur skedde det? I Indien hade man tagit diabilder vid en repetition i full kostymering. I Nepal visades dessa diabilder på en duk, medan dialogen spelades upp från band. Åhörarna var mycket förtjusta över det här. Hur stor var åhörarskaran? Arton personer!
Möjligheten att få hjälp i predikoarbetet från andra länder var begränsad. Att få hjälp av missionärer var inte att tänka på, och det var inte lätt för utlänningar att få förvärvsarbete. Två Jehovas vittnen från Indien lyckades emellertid vid olika tillfällen finna arbete i Nepal. De tillbringade flera år i Katmandu och hjälpte till att stärka den nybildade församlingen. År 1976 fanns det i Katmandu 17 förkunnare av Guds kungarike. År 1985 byggde bröderna en egen Rikets sal. När den var färdig hade man där regelbundet såväl den årliga områdessammankomsten som andra sammankomster. Salen var verkligen centrum för sann tillbedjan i detta avlägsna bergiga område.
Tillväxt trots svårigheter
Predikoarbetet utfördes med stor försiktighet under dessa tidiga år och hade därför inte dragit till sig myndigheternas uppmärksamhet så mycket. Mot slutet av år 1984 började man ändå införa restriktioner. En broder och tre systrar arresterades och hölls kvar i häkte under fyra dagar innan de släpptes fria med en tillsägelse att inte fortsätta med sin verksamhet. I en by blev nio personer arresterade medan de hade bibelstudier i sina hem. Sex hölls fängslade under 43 dagar. Det skedde flera andra gripanden, men utan några rättsliga åtgärder.
Så sent som år 1989 blev alla bröder och systrar som var med vid ett församlingsbokstudium arresterade och kvarhållna under tre dagar innan de släpptes fria. Ibland blev de anmodade att skriva under ett dokument som gick ut på att de inte längre skulle predika. De vägrade att göra det. En del släpptes fria endast efter det att de hade skrivit under ett dokument som gick ut på att de var villiga att ta konsekvenserna om de ännu en gång ertappades med att predika.
Trots sådana svårigheter fortsatte bröderna att nitiskt predika de goda nyheterna om Guds kungarike. År 1985, året efter det att myndigheterna börjat ingripa, var det till exempel en 21-procentig ökning av antalet förkunnare. De 35 förkunnarna använde i genomsnitt 20 timmar varje månad till att tala med andra om sann tillbedjan.
Med tiden började det blåsa vindar av politisk förändring i Nepal. Regeringsrepresentanter började inse att Jehovas vittnen inte utgjorde något hot. Det bibliska undervisningsarbetet hade tvärtom en välgörande och uppbyggande verkan på människor, så att de blev bättre medborgare. Regeringsrepresentanter såg att ärlighet, hårt arbete och ett rättrådigt och moraliskt uppförande betonades som krav på tillbedjare av Jehova.
Ett fint vittnesbörd gavs då en före detta hängiven hinduisk kvinna blev ett Jehovas vittne och vägrade att ta emot en blodtransfusion. Läkarna var häpna över hennes bestämda, välinformerade ståndpunkt. Denna kvinna fick hjälp att förstå sanningen genom broschyren Du kan få leva på jorden för evigt! År 1990 blev hon döpt, vid nästan 70 års ålder, trots motstånd och förlöjligande från sin familj. Längre fram bröt hon benet och hade även andra komplikationer, vilket gjorde att hon blev tvungen att genomgå en större operation. Under två veckor kämpade hon emot läkares och släktingars påtryckningar att ta emot en blodtransfusion. Till sist opererade kirurgteamet utan blod och med lyckat resultat. Även om rörelseförmågan nu är begränsad, sitter denna trogna syster varje förmiddag vid sin dörr och inbjuder människor som passerar förbi att sätta sig hos henne och lyssna till härliga goda nyheter.
Nepal av i dag
Hur är situationen i Nepal i dag? Jehovas vittnen åtnjuter ett ganska stort mått av frihet för tillbedjan, på samma sätt som deras bröder gör världen utöver. Från den tiden då en eller två symboliska bergsbestigare började göra sällskap med dem som går upp till den sanna tillbedjans berg har ett ökat antal människor sagt: ”Kom, ... låt oss gå upp till Jehovas berg.” År 1989 var det ett medeltal av 43 personer som varje månad tog del i predikoarbetet, och det året var 204 närvarande vid åminnelsen av Kristi död.
Som utlovat började Jehova påskynda insamlandet av sanningssökare till hans hus. (Jesaja 60:22) För inte så länge sedan bildades en andra församling i Katmandu, och det finns nu två isolerade grupper utanför staden. I april 1994 var det 153 kristna som rapporterade tjänst på fältet — en ökning med 350 procent på mindre än fem år! De ledde 386 bibelstudier med intresserade personer. Vid Åminnelsen år 1994 var det storslagna närvaroantalet 580. Vid ett kretsmöte fylldes lokalen — 635 personer var närvarande, och 20 framställde sig för dop. Den stora tillväxt som Jehovas vittnen åtnjuter världen över sker också i det lilla Nepal.
På senare år har mängden av litteratur på nepali ökat kraftigt, vilket hjälper ödmjuka människor att få ett fast grepp om sanningen. Översättare som fått utbildning i översättningsteknik och användning av datorer vid avdelningskontoret i Indien tjänar nu på heltid i Katmandu. Nepals teokratiska bergsbestigare är på frammarsch och rustade för tillväxt!
Klättra högre än Himalaya
Du kan också få glädja dig åt att gå upp till det berg som är högre än Himalaya. Om du gör det kommer du inte bara att förena dig med dem från Nepal, utan med miljoner ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. (Uppenbarelseboken 7:9) Tillsammans med dem kan du glädja dig åt att bli undervisad av Skaparen av majestätiska berg som de i Nepal. Du kommer att få uppleva att Skaparen ”rättar till förhållandena”, och du kan se fram emot att få leva för evigt på en renad och förskönad jord. — Jesaja 2:4.
[Bild/Karta på sidan 24]
(För formaterad text, se publikationen)
Katmandu
Mount Everest
[Bild på sidan 25]
Utanför Rikets sal i Katmandu
[Bild på sidan 26]
Många nepaleser drar nytta av bibelstudier