Afrikas bevingade ädelstenar
Från Vakna!:s korrespondent i Kenya
DEN afrikanska savannen är torr och brun. Den gassande tropiska solen har gjort marken förbränd och hård. Vi plöjer oss fram genom taggig buskvegetation.
Plötsligt tvärstannar vi. Våra blickar har fångats av ett regnbågsskimmer. En liten fågel har landat för att vila sig på en blommande akaciegren. Fågeln är så färgsprakande att det ser ut som om själva solen var gömd i dess fjäderdräkt. Denna bevingade ädelsten kallas mycket passande solfågel.
Metallspeglar
Det finns över hundra arter av solfåglar. De flesta finns i det tropiska Afrika, men man kan också finna dem i Asien, i Australien och till och med på öar i Stilla havet. Solfåglar är lika vackra som de är mångskiftande. De reflekterar solljuset som små metallspeglar, och deras fjäderdräkt glänser då i alla regnbågens färger — rött, gult, blått, grönt och koppar.
Solfåglar jämförs ofta med amerikanska kolibrier. I likhet med kolibrierna är solfåglarna färggranna, och de lever på nektar. Men solfåglarna är större, och de är inte lika skickliga flygare som sina amerikanska motsvarigheter.
I allmänhet suger solfågeln i sig nektar från en blomma genom att sitta på den, och den använder sin långa, böjda näbb för att komma åt nektarn i blommans pip. Men om blommans pip är för lång så att solfågeln inte kommer åt nektarn, kan den bita hål på pipens nedre del och tömma den på dess värdefulla innehåll. Solfåglar lever också på insekter som de plockar i sig från blommor och bladverk.
Hanarna är också fulländade sångare. Deras repertoar varierar från praktsolfågelns skarpa och metalliskt fina kvittrande tssp till den östafrikanska rödtofsade malakitsolfågelns underbara drillande tsik-tsik-tsik-tsik-tsit tree-tree-turrrr. Det är ofta just tack vare deras sång som man upptäcker dem i den täta bushen. Men när man väl har fått syn på dem, är de lätta att urskilja mot bakgrund av den torra, bruna afrikanska stäppen.
Oansenlig men flitig
Det är verkligen ett nöje att beskåda solfågelhanen och lyssna till hans kvitter. Solfågelhonan är mindre och tämligen matt i färgerna. Därför brukar fågelskådare och fotografer ofta inte bry sig om henne. I själva verket upptäcker man henne vanligen bara när hon är i sällskap med hanen. Men det honan saknar i färg, uppväger hon i fråga om flit.
Det är vanligtvis honan som bygger boet och sköter det mesta av själva arbetet med att mata kullen. Medan hon är upptagen med bobygget, vaktar hanen och är beredd att jaga bort alla inkräktare.
Hängande bon
Solfåglarnas bon är knappast några prydnader. De liknar ofta en hop skräp som samlats ihop av vinden och har fastnat i en tagg i ett akacieträd. Solfågelns bo, som har formen av en daggdroppe och påminner om en hängande socka, består av växtfibrer som vävts eller flätats samman och hålls ihop av spindelväv. Utsidan av boet är skickligt dekorerad med små kvistar, vissna löv, lavbitar och ofta en eller ett par fröbaljor som hänger och dinglar någonstans.
Boet kläds invändigt med växtdun, mjukt gräs, fjädrar och annat liknande material. Ingången utgörs av ett litet hål upptill på boets ena sida. Honan ruvar ofta ensam. När hon ligger i det päronformade boet, kan man vanligen se hennes långa, bågformiga näbb sticka fram ur bohålet. Hon lägger ett eller två ägg, som kläcks efter cirka 14 dagar. När fågelungarna lämnar boet, är de matta i färgerna precis som solfågelhonan. Men när hanarna börjar bli fullvuxna, får de efter hand den praktfulla fjäderdräkt som är så utmärkande för solfåglar.
Solfåglar är ytterligare ett exempel på variationsrikedomen hos en intelligent formgivares verk. När vi iakttar deras färgprakt och instinktiva beteende, fördjupas vår uppskattning av Honom som har skapat dem. Följande uppmaning i Bibeln gäller också solfåglarna: ”Lovprisa Jehova från jorden, ... ni krypande djur och bevingade fåglar.” ”Allt som andas — må det lovprisa Jah.” (Psalm 148:7, 10; 150:6) Dessa Afrikas bevingade ädelstenar bör få oss alla att lovprisa vår kärleksfulle Skapare.