I JULI vet alkonblåvingarna i Västeuropa att det är dags att frambringa nästa generation. För att kunna göra det behöver de mer än bara någon att para sig med. De är också beroende av blommande klockgentianor och hungriga rödmyror. Hur kan det komma sig? Vilken roll spelar blommor och myror i de här fjärilarnas livscykel?

En bra plats att studera detta intressanta samspel mellan tre arter är nationalparken Dwingelderveld i norra Nederländerna. Där har en stor population av de här blå fjärilarna sitt hem. På våren och sommaren förvandlas Dwingeldervelds hedar till en mångfärgad matta av en mängd blommande växter, däribland blå klockgentiana, ljusröd klockljung och gul myrlilja. Alkonblåvingarna attraheras särskilt av de vackra blommorna hos klockljungen och de fransade blommorna hos klockgentianan, men av två olika anledningar. Klockljungen är ett omtyckt matställe som serverar nektar, och klockgentianan betraktas som en eventuell lagringsplats.

För att säkerställa att nationalparken i Dwingelderveld skall fortsätta att vara en säker fristad för alkonblåvingen försöker nu parkens tillsyningsmän bevara hedlandskapet genom att använda samma odlingsmetoder som användes av jordbrukarna förr i tiden. Precis som då strövar fårhjordar med herdar omkring på hedarna, och nötkreatur betar på ängar täckta med kraftigt gräs. Detta gör att ljung, klockljung och andra växter kan gro där djuren har betat. (För närvarande finns det omkring 580 växtarter i nationalparken.) I gengäld bidrar alkonblåvingarna till sin egen överlevnad genom att fortplanta sig, och deras antal växer. Ja, denna Europas största och mest betydande hedlandspark är ett så gästvänligt hem för fjärilar i allmänhet att 60 procent av alla fjärilsarter som lever i Nederländerna kan ses där.