Givna för en speciell tjänst

14, 15. a) Vilka två grupper omnämns särskilt bland de icke-israeliter som återvände? b) Vilka var netinimtjänarna, och vad gjorde de?

¹⁴ Bland de tusentals icke-israeliter, som anden påverkade att återvända, var det två små grupper som Guds ord särskilt nämner, nämligen netinimtjänarna och Salomos tjänares söner. Vilka var dessa? Vad gjorde de? Och vad kan detta innebära i våra dagar?

¹⁵ Netinimtjänarna var en grupp som hade icke-israelitiskt ursprung och som hade privilegiet att få tjäna tillsammans med leviterna. Tänk på kananéerna från Gibeon, som blev ”vedsamlare och vattenhämtare för menigheten och för Jehovas altare”. (Josua 9:27, NW) Antagligen var vissa av deras avkomlingar bland de netinimtjänare som återvände från Babylon såväl som andra som hade fogats till som netinimtjänare under Davids regering och vid andra tider. (Esra 8:20, NW) Vad gjorde netinimtjänarna? Leviterna hade getts för att hjälpa prästerna, och därefter gavs netinimtjänarna för att hjälpa leviterna. Detta var ett privilegium också för omskurna utlänningar.

16. Hur förändrades netinimtjänarnas roll med tiden?

¹⁶ När gruppen återvände från Babylon, var det få leviter i den i jämförelse med prästerna eller netinimtjänarna och ”Salomos tjänares söner”. (Esra 8:15—20, NW) I det bibliska uppslagsverket Dictionary of the Bible av dr James Hastings påpekas det: ”Efter en tid finner vi [netinim] så fullständigt etablerade som en helig ämbetsklass att de beviljas privilegier.” Den teologiska tidskriften Vetus Testamentum påpekar: ”Det inträffade en förändring. Efter återkomsten från fångenskapen betraktades dessa [utlänningar] inte längre som templets slavar, utan som tjänare i det, och de åtnjöt en status liknande den som andra grupper hade, vilka tjänstgjorde i templet.” — Se rutan ”En förändrad status”.

17. Varför fick netinimtjänarna mer att göra, och vad finns det för bibliska bevis för detta?

¹⁷ Netinimtjänarna blev naturligtvis inte prästernas och leviternas jämlikar. De senare grupperna var israeliter, som Jehova själv hade valt och som inte skulle ersättas av icke-israeliter. Men Bibeln antyder att eftersom antalet leviter var reducerat, fick netinimtjänarna mer att göra i Guds tjänst. De tilldelades bostäder nära templet. På Nehemjas tid arbetade de tillsammans med prästerna med att reparera murarna nära templet. (Nehemja 3:22—26, NW) Och Persiens kung påbjöd att netinimtjänarna skulle vara befriade från skatter, precis som leviterna på grund av sin tempeltjänst var befriade från detta. (Esra 7:24, NW) Detta visar hur nära förbundna med andliga ting dessa som var ”givna” (leviter och netinimtjänare) då var och hur netinimtjänarnas uppgifter ökade efter behovet, även om de aldrig räknades såsom varande leviter. När Esra senare samlade sådana som ville återvända, fanns det från början inga leviter med bland dessa. Han intensifierade därför sina ansträngningar att samla några. Detta resulterade i att 38 leviter och 220 netinimtjänare återvände för att tjäna som ”tjänare för vår Guds hus”. — Esra 8:15—20, NW.

Icke-israeliter återvänder också

8. Vilka följde med de israeliter som återvände från Babylon?

⁸ När kallelsen gick ut i Babylon att de som älskade Jehova skulle återvända till det utlovade landet, svarade tusentals icke-israeliter. I de förteckningar som Esra och Nehemja tillhandahåller läser vi om ”netinimtjänarna” (NW) (netinim betyder ”de som är givna”) och ”Salomos tjänares söner” (NW), sammanlagt 392 personer.

9. Vilken roll spelade Guds ande i återvändandet från fångenskapen?

⁹ I Esra 1:5 (NW) läser vi om ”var och en vars ande den sanne Guden hade uppväckt, för att dra upp och återuppbygga Jehovas hus”. Ja, Jehova påverkade alla dem som återvände. Han stimulerade deras ande, dvs. deras inre drivkraft. Genom att använda sin heliga ande eller verksamma kraft kunde Gud till och med göra detta från himmelen. Alla som steg upp ”för att dra upp och återuppbygga Jehovas hus” fick på så sätt hjälp genom Jehovas ande. — Sakarja 4:1, 6; Haggai 1:14.

En nutida motsvarighet

10, 11. Vilken parallell kan man dra till de icke-israeliter som återvände från Babylon?

¹⁰ Vilka var sådana icke-israeliter som återvände en förebild av? Många kristna kanske svarar att netinimtjänarna svarar mot de ”andra fåren” i våra dagar. Det är sant, men det gör inte bara netinimtjänarna, eftersom alla icke-israeliter som återvände representerar de kristna i våra dagar som inte är av det andliga Israel.

¹¹ I boken Ni kan få överleva Harmageddon in i Guds nya världa påpekades det: ”Kvarlevan på 42.360 israeliter var inte de enda som lämnade Babylon med ståthållaren Serubbabel. ... Det var tusentals icke-israeliter som återvände med dem. ... Förutom netinim fanns det andra icke-israeliter, slavarna, de manliga och kvinnliga yrkessångarna och avkomlingarna av kung Salomos tjänare.” Boken förklarade: ”Netinim, slavarna, sångarna och Salomos tjänares söner, alla icke-israeliter, lämnade fångenskapens land och återvände med den israelitiska kvarlevan. ... Är det således rätt att tänka att i våra dagar folk av olika nationaliteter, som inte är andliga israeliter, skulle komma att förena sig med kvarlevan av det andliga Israel och befrämja tillbedjan av Jehova Gud tillsammans med dem? Ja.” Sådana personer har blivit ”nutida, motbildliga netinim, sångare och Salomos tjänares söner”.

20. Vilken ny förståelse är rimlig, när det gäller en motsvarighet till netinimtjänarna och Salomos tjänares söner? (Ordspråksboken 4:18)

²⁰ Alla icke-israeliter som återvände från fångenskapen i det forntida Babylon motsvarar de andra får som nu tjänar tillsammans med kvarlevan av det andliga Israel. Men vad är då att säga om det förhållandet att Bibeln särskilt omnämner netinimtjänarna och Salomos tjänares söner? I förebilden fick netinimtjänarna och Salomos tjänares söner fler privilegier än de andra icke-israeliterna som återvände. Detta skulle mycket väl kunna förebilda att Gud i våra dagar har gett privilegier och extra plikter åt somliga mogna och villiga andra får.

21. Hur har vissa bröder med ett jordiskt hopp fått ytterligare plikter och privilegier?

²¹ Netinimtjänarnas extra privilegier var direkt förbundna med andlig verksamhet. Salomos tjänares söner fick tydligen administrativa uppgifter. På liknande sätt har Jehova i våra dagar välsignat sitt folk med ”gåvor i form av människor” till att sörja för dess medlemmars behov. (Efesierna 4:8, 11, 12) I denna anordning ingår många hundra mogna och erfarna bröder, vilka har del i att vara herdar för ”småboskapshjordarna” genom att tjäna som krets- och områdestillsyningsmän och vid kommittéerna vid Sällskapet Vakttornets 98 avdelningskontor. (Jesaja 61:5, NW) Och vid Sällskapets världshögkvarter får dugliga män under ledning av den ”trogne förvaltaren” och dess styrande krets utbildning för att hjälpa till med att framställa andlig kost. (Lukas 12:42) Andra överlämnade personer, som har tjänat under lång tid, har blivit övade att sköta Betelhem och tryckerier och att utöva tillsyn över program med att uppföra nya avdelningskontor och lokaler för kristen tillbedjan runt om på jorden. De har utmärkt sig i fråga om att tjäna som nära medhjälpare till den smorda kvarlevan, vars medlemmar utgör en del av det kungliga prästerskapet. — Jämför 1 Korintierna 4:17; 14:40; 1 Petrus 2:9.

22. Varför är det på sin plats att vissa av de andra fåren nu får stort ansvar, och hur bör vi reagera för detta?

²² I forna tider fortsatte präster och leviter att tjäna bland judarna. (Johannes 1:19) Men i våra dagar måste kvarlevan av det andliga Israel fortsätta att minska. (Jämför Johannes 3:30.) Slutligen, efter tillintetgörandet av det stora Babylon, kommer alla de 144.000 som är försedda med sigill att vara i himmelen för Lammets bröllop. (Uppenbarelseboken 7:1—3; 19:1—8) Men nu måste de andra fåren fortsätta att växa till. Det förhållandet att somliga av dem, som kan jämföras med netinimtjänarna och Salomos tjänares söner, nu får stort ansvar under den smorda kvarlevans tillsyn får dem inte att bli förmätna eller känna sig uppfyllda av sin egen betydelse. (Romarna 12:3) Detta ger oss den tillförsikten att det, när Guds folk ”kommer ut ur den stora vedermödan”, kommer att finnas erfarna män — ”furstar” — som är beredda att ta ledningen bland de andra fåren. — Uppenbarelseboken 7:14; Jesaja 32:1, NW; jämför Apostlagärningarna 6:2—7.

23. Varför måste vi alla uppodla en givandets anda när det gäller Guds tjänst?

²³ Alla som återvände från Babylon var villiga att arbeta hårt och att bevisa att de hade Jehovas tillbedjan främst i sitt sinne och hjärta. Det är likadant i våra dagar. Tillsammans med den smorda kvarlevan står verkligen ”främlingar” där och är herdar för ”småboskapshjordarna”. (Jesaja 61:5, NW) Så må vi alla — vilket hopp Gud än har gett oss, och vilka privilegier av anden förordnade äldste än kan komma att få före den dag då Jehovas namn rentvås vid Harmageddon — uppodla en osjälvisk, hälsosam och givande anda. Må vi, även om vi aldrig kan återgälda Jehova för alla hans storslagna välgärningar, vara helhjärtade i vad vi än gör inom hans organisation. (Psalm 116:12—14; Kolosserna 3:23) Därigenom kan vi alla ge av oss själva i sann tillbedjan, när de andra fåren tjänar nära tillsammans med de smorda, som är bestämda att ”härska som kungar över jorden”. — Uppenbarelseboken 5:9, 10.