År 1939 förde med sig en annan historisk händelse, som hjälpte till att göra min tro på Jehova och på hans synliga organisation fast. Medan krigsmolnen lägrade sig publicerade Vakttornet en artikel med titeln ”Neutralitet”. I den här artikeln lärde jag mig att inse att Guds folk skall leva i fred med alla också under krigshot. Jag är tacksam över att jag på så sätt blev förberedd för de svåra tider som jag skulle komma att möta.

Tron prövad

Det var vid den här tiden som min tro prövades över frågan om neutralitet. Jag var föreståndare vid en avdelning för reservdelar och tillbehör vid General Motors. Man hade låtit mig få arbeta deltid och därigenom gjort det möjligt för mig att hålla min verksamhet som en religiös förkunnare på första plats. Men skulle jag, nu när krigsstormen rasade och också Förenta staterna var med i kriget, ta del i striden, eller skulle jag försöka bli frikallad på grund av mitt förvärvsarbete? Jag valde ingetdera. Jag var en ordinerad förkunnare och hade fördenskull den lagliga rätten att bli befriad från militärtjänst. Men värnpliktsnämnden var av en annan uppfattning.

Nämnden föreslog: ”Du skulle kunna gå in i försvaret och tjäna där som präst.” ”Nej”, svarade jag. ”Mitt samvetsskäl är att jag är en förkunnare av evangeliet, och jag har vigt mitt liv åt det verket.”

”Men det kan du göra i armén också.”

”Nej”, sade jag. ”Jag kan bara betjäna mina medmänniskor med de ’goda nyheterna’ så som de finns i bibeln.”

Mitt fall gick till en högre domstol. I den federala domstolen påpekade jag att min far hade flytt från Österrike och kommit till Förenta staterna på grund av sin religiösa övertygelse att det var fel att bära vapen och att tillhöra det militära.

”Men du skulle inte behöva slåss”, sade domaren. ”Med din bakgrund och utbildning, unge man, så skulle du kunna bli en bra pastor.”

”Herr domare, hur skulle jag kunna göra det? Om jag på grund av mitt samvete inte kan bära vapen, hur skulle jag då kunna uppmuntra någon annan att göra det?”