Genom Jeremia sade han följande om dem som skulle ingå i det framtida förbundet: ”Jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag inte mer komma ihåg.” (Jer. 31:34) Trots att det löftet gavs på Jeremias tid för det med sig en underbar möjlighet för hela mänskligheten. Hur då?

6, 7. a) Hur känner en del för det faktum att de syndar? b) Varför kan du bli uppmuntrad av att tänka på det nya förbundet?

⁶ Vi är fortfarande ofullkomliga och märker ofta av det. En broder som kämpade med ett allvarligt personligt problem berättar: ”När jag fick ett återfall, mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag trodde att jag aldrig skulle kunna sona det jag hade gjort. Jag tyckte att det var svårt att be. Jag brukade börja min bön med att säga: ’Jehova, jag vet inte om du hör den här bönen, men ...’” En del andra som har återfallit i ett orätt handlingssätt eller begått en synd har känt det som om en ”molnmassa” har hindrat deras böner från att nå fram till Gud. (Klag. 3:44) Andra har plågats av minnen av orätta handlingar som de begick för många år sedan. Även kristna som är föredömliga på många sätt kan säga sådant som de senare ångrar. (Jak. 3:5–10)

⁷ Ingen av oss bör tro att vi aldrig skulle kunna handla orätt. (1 Kor. 10:12) Även Paulus insåg att han syndade. (Läs Romarna 7:21–25.) I det här sammanhanget bör vi tänka på det nya förbundet. Gud lovade att en viktig sida av förbundet skulle vara att han inte mer skulle komma ihåg synder. Det här är ju verkligen något som vi har enorm nytta av!

När Jeremia profeterade om det nya förbundet betonade han att Jehova skulle ”förlåta deras missgärning” och ”inte mer komma ihåg [deras synd]”. (Jer. 31:34) Vi kan tänka oss att Jeremia säkert undrade vad Gud skulle göra för att kunna förlåta på det sättet. Han förstod i alla fall att Gud skulle ingå en överenskommelse, ett kontrakt, med människor eftersom han talade om ett nytt förbund. Genom det förbundet skulle han på något sätt genomföra det han inspirerade Jeremia att skriva ner, däribland detta att ge förlåtelse. Fler detaljer skulle komma längre fram när Gud avslöjade mer om sina avsikter, bland annat om vad Messias skulle göra.

⁹ Du har kanske sett föräldrar som inte ger sina barn fostran utan bara låter dem göra som de vill. Kan du tänka dig att Jehova skulle handla så? Absolut inte. Det här bekräftas av hur det nya förbundet trädde i kraft. I stället för att bara dra ett streck över alla synder var Gud noga med att uppfylla sina egna normer för rättvisa. Han lade en juridisk grund för att kunna förlåta synder, och det till stor kostnad för sig själv. Vi kan förstå det här om vi undersöker det som Paulus tog upp när han skrev om det nya förbundet. (Läs Hebréerna 9:15, 22, 28.) Han talade om ”frigörelse genom en lösen” och sade att ”utan att blod utgjuts sker det ingen förlåtelse”. När det gällde det nya förbundet handlade det inte om blod från tjurar eller bockar, sådana som offrades under lagen. Nej, det nya förbundet trädde i kraft genom Jesu blod. Med det här fullkomliga offret som grund kunde Jehova ge förlåtelse för missgärning och synd för all framtid. (Apg. 2:38; 3:19) Men vilka skulle ingå i det nya förbundet och få den här förlåtelsen? Inte den judiska nationen. Jesus sade att Gud skulle förkasta judarna, de som frambar djuroffer under lagen, och i stället vända sig till en annan nation. (Matt. 21:43; Apg. 3:13–15) Den nationen visade sig vara ”Guds Israel”, som består av kristna som är smorda med helig ande. Enkelt uttryckt var lagförbundet ett förbund mellan Jehova Gud och det bokstavliga Israel, medan det nya förbundet är ett förbund mellan Jehova och det andliga Israel med Jesus som medlare. (Gal. 6:16; Rom. 9:6)

10. a) Vem är Davids ”telning”? b) Hur kan människor dra nytta av ”telningen”?

¹⁰ Jeremia beskrev den som skulle komma, dvs. Messias, som Davids ”telning” eller ”rotskott”. Det här är en passande beskrivning. Redan då Jeremia tjänade som profet blev Davids kungliga stamträd nerhugget. Men stubben var inte död. Med tiden föddes Jesus i kung Davids släktlinje. Han kunde kallas ”Jehova är vår rättfärdighet”, vilket betonar hur mån Jehova är om rättfärdigheten. (Läs Jeremia 23:5, 6.) Jehova lät sin enfödde Son lida och dö här på jorden. Sedan kunde han – helt i överensstämmelse med rättvisan – använda värdet av ”telningens” lösenoffer som en grundval för att ge förlåtelse. (Jer. 33:15) Det här gjorde att vissa människor kunde bli förklarade ”rättfärdiga för liv” och smorda med helig ande och därmed parter i det nya förbundet. Något som ytterligare visar att Gud är mån om rättfärdigheten är att andra som inte ingår i förbundet kan dra nytta av det och också gör det, som vi ska se. (Rom. 5:18)