Det behövdes ett nytt förbund

17. a) Varför förkastade Jehova både Israels norra och dess södra kungarike? b) Vad ledde till det slutliga förkastandet av judarna?

¹⁷ Men för att Guds särskilda nation skulle få uppleva den fullständiga uppfyllelsen av hans löfte måste den vara trogen, vilket den inte var. Det är sant att det fanns israeliter som hade en enastående tro. (Hebréerna 11:32–12:1) Men vid många tillfällen vände sig nationen till hedniska gudar i hopp om att få materiella fördelar. (Jeremia 34:8–16; 44:15–18) Vissa av dem tillämpade lagen felaktigt eller struntade helt i den. (Nehemja 5:1–5; Jesaja 59:2–8; Malaki 1:12–14) Efter Salomos död delades Israel upp i det norra och det södra kungariket. Det norra kungariket visade sig vara mycket upproriskt, och Jehova förklarade då: ”Eftersom kunskapen är vad du själv har förkastat, kommer också jag att förkasta dig, så att du inte tjänar som präst åt mig.” (Hosea 4:6) Det södra kungariket blev också hårt straffat, eftersom det visade sig vara falskt mot förbundet. (Jeremia 5:29–31) När judarna förkastade Jesus som Messias, förkastade Jehova också dem. (Apostlagärningarna 3:13–15; Romarna 9:31–10:4) Till slut gjorde Jehova något nytt för att se till att det abrahamitiska förbundet skulle få en fullständig uppfyllelse. — Romarna 3:20.

18, 19. Vad för något nytt gjorde Jehova, så att det abrahamitiska förbundet skulle kunna uppfyllas fullständigt?

¹⁸ Detta nya var det nya förbundet. Jehova hade förutsagt detta med orden: ”’Se! Det kommer dagar’, är Jehovas uttalande, ’och jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Judas hus.’ ... ’Detta är det förbund som jag kommer att sluta med Israels hus efter de dagarna’, är Jehovas uttalande. ’Jag skall lägga min lag i deras inre, och i deras hjärta kommer jag att skriva den. Och jag skall bli deras Gud, och de själva kommer att bli mitt folk.’” — Jeremia 31:31–33.

¹⁹ Det var detta nya förbund som Jesus talade om den 14 nisan år 33 v.t. Han uppenbarade då att det utlovade förbundet nu skulle slutas mellan hans lärjungar och Jehova och med honom själv som medlare. (1 Korinthierna 11:25; 1 Timoteus 2:5; Hebréerna 12:24) Genom detta nya förbund skulle Jehovas löfte till Abraham komma att få en härligare och mer bestående uppfyllelse, som vi skall se i följande artikel.

Större välsignelser genom det nya förbundet

”Jesus ... är [också] medlaren för ett i motsvarande grad bättre förbund.” — HEBRÉERNA 8:6.

1. Vem visade sig bli kvinnans säd som utlovades i profetian i Eden, och hur blev han krossad i hälen?

NÄR Adam och Eva hade syndat, uttalade Jehova en dom över Satan, den som bedrog Eva, och sade: ”Jag kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han kommer att krossa huvudet på dig, och du kommer att krossa hälen på honom.” (1 Moseboken 3:15) År 29 v.t., då Jesus blev döpt i floden Jordan, framträdde slutligen den säd som utlovats i denna profetia i Eden. Och vid Jesu död på en tortyrpåle år 33 v.t. uppfylldes den del av profetian som sade att Satan skulle ”krossa” Sädens ”häl”.

2. Hur är Jesu död, enligt hans egna ord, till nytta för mänskligheten?

² Lyckligtvis var den skadan, även om den var ytterst plågsam, inte bestående, för Jesus blev uppväckt från de döda som en odödlig ande och for upp till sin Fader i himlen, där han frambar värdet av sitt utgjutna blod som ”en lösen i utbyte mot många”. Därigenom uppfylldes hans egna ord: ”Människosonen [måste] höjas upp, för att var och en som tror på honom må ha evigt liv. Ty Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Matteus 20:28; Johannes 3:14–16; Hebréerna 9:12–14) Det nya förbundet spelar en nyckelroll i uppfyllelsen av Jesu profetia.

Det nya förbundet

3. När sågs det nya förbundet först i verksamhet?

³ Kort före sin död sade Jesus till sina lärjungar att hans utgjutna blod var det nya ”förbundets blod”. (Matteus 26:28; Lukas 22:20) När den heliga anden tio dagar efter det att Jesus hade farit upp till himlen utgöts över de omkring 120 lärjungar som hade församlats i en övre sal i Jerusalem, sågs det nya förbundet i verksamhet. (Apostlagärningarna 1:15; 2:1–4) Att dessa 120 lärjungar fördes in i det nya förbundet visade att det ”förra” förbundet, lagförbundet, nu var föråldrat. — Hebréerna 8:13.

4. Var det gamla förbundet misslyckat? Förklara.

⁴ Var det gamla förbundet misslyckat? Inte alls. Det är sant att det köttsliga Israel, nu när det gamla förbundet hade ersatts, inte längre var Guds särskilda folk. (Matteus 23:38) Men det var på grund av israeliternas olydnad och på grund av att de hade förkastat Jehovas smorde. (2 Moseboken 19:5; Apostlagärningarna 2:22, 23) Innan Lagen blev ersatt hade den emellertid uträttat mycket gott. Den hade i århundraden tjänat som ett sätt att nalkas Gud och som ett skydd mot falsk religion. Den innehöll också sådant som förebildade det nya förbundet, och genom de upprepade offer som den föreskrev visade den människans trängande behov av att friköpas från synd och död. Lagen var i sanning en ”uppfostrare” som ledde till Kristus. (Galaterna 3:19, 24; Romarna 3:20; 4:15; 5:12; Hebréerna 10:1, 2) Men det var genom det nya förbundet som den välsignelse som utlovats åt Abraham helt och fullt skulle bli verklighet.

Nationerna välsignade genom Abrahams säd

5, 6. Vem är Abrahams säd i den grundläggande andliga uppfyllelsen av löftet till Abraham, och vilken nation var det som först fick välsignelse genom honom?

⁵ Jehova hade lovat Abraham: ”Genom din säd kommer sannerligen alla nationer på jorden att välsigna sig.” (1 Moseboken 22:18) Många saktmodiga utlänningar blev välsignade genom att de under det gamla förbundet var förenade med Israel, Abrahams nationella säd. Men det var genom en fullkomlig människa som löftet till Abraham skulle få sin grundläggande andliga uppfyllelse. Detta förklarade Paulus när han skrev: ”Löftena [uttalades] till Abraham och till hans säd. Det sägs inte: ’Och åt säder’, såsom när det är många sådana, utan såsom när det är en enda: ’Och åt din säd’, som är Kristus.” — Galaterna 3:16.

⁶ Ja, Jesus är Abrahams säd, och genom honom får nationerna en långt större välsignelse än något som det köttsliga Israel kunde få. Den första nationen som på så sätt blev välsignad var faktiskt Israel. Strax efter pingsten år 33 v.t. sade aposteln Petrus till en grupp judar: ”Ni är söner av profeterna och av det förbund som Gud ingick med era förfäder, i det han sade till Abraham: ’Och i din säd skall alla jordens familjer bli välsignade.’ Till er först och främst har Gud, sedan han hade uppväckt sin Tjänare, sänt ut honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från era ondskefulla gärningar.” — Apostlagärningarna 3:25, 26.

7. Vilka nationer blev välsignade genom Jesus, Abrahams säd?

⁷ Snart utsträcktes möjligheten att bli välsignad till samarier och därefter till icke-judar. (Apostlagärningarna 8:14–17; 10:34–48) Någon gång mellan år 50 och år 52 v.t. skrev Paulus till de kristna i Galatien i Mindre Asien: ”Då nu Skriften i förväg såg att Gud skulle förklara folk av nationerna rättfärdiga på grund av tro, förkunnade den på förhand de goda nyheterna för Abraham, nämligen: ’Genom dig skall alla nationerna välsignas.’ Alltså blir de som håller sig till tro välsignade tillsammans med den trofaste Abraham.” (Galaterna 3:8, 9; 1 Moseboken 12:3) Många kristna i Galatien, som var ”folk av nationerna”, blev också välsignade genom Jesus på grund av sin tro. Hur då?

8. Vad innebar det för de kristna på Paulus’ tid att de blev välsignade genom Abrahams säd, och hur många får till sist den välsignelsen?

⁸ Så här skrev Paulus till de kristna i Galatien, oavsett deras nationella bakgrund: ”Om ni hör Kristus till, då är ni verkligen Abrahams säd, arvingar enligt ett löfte.” (Galaterna 3:29) För dessa galater innebar välsignelsen genom Abrahams säd att de blev en del av det nya förbundet och att de kunde bli medarvingar med Jesus och tillsammans med honom få utgöra Abrahams säd. Vi vet inte hur stor folkmängden var i det forntida Israel, annat än att Israel kom att bli ”som sandkornen som är vid havet i mängd”. (1 Kungaboken 4:20) Däremot känner vi till antalet av dem som tillsammans med Jesus till slut skall utgöra den andliga säden, nämligen 144.000. (Uppenbarelseboken 7:4; 14:1) Dessa 144.000 kommer ur ”varje stam och tungomål och folk och nation” av mänskligheten, och de tar del i att se till att ännu fler får del av välsignelserna av det abrahamitiska förbundet. — Uppenbarelseboken 5:9.

En profetia uppfylls

9. Hur har de som är i det nya förbundet Jehovas lag inom sig?

⁹ Jeremia skrev, när han förutsade det nya förbundet: ”’Detta är det förbund som jag kommer att sluta med Israels hus efter de dagarna’, är Jehovas uttalande. ’Jag skall lägga min lag i deras inre, och i deras hjärta kommer jag att skriva den.’” (Jeremia 31:33) Ett kännetecknande drag hos dem som är i det nya förbundet är att de tjänar Jehova av kärlek. (Johannes 13:35; Hebréerna 1:9) Jehovas lag är skriven i deras hjärta, och de önskar ivrigt göra hans vilja. Det fanns trogna personer i det forntida Israel som älskade Jehovas lag intensivt, men det fanns också många som inte gjorde det, och dessa var trots det en del av den nationen. (Psalm 119:97) Ingen kan däremot förbli i det nya förbundet om inte Guds lag är skriven i hans hjärta.

10, 11. Hur blir Jehova ”deras Gud” som är i det nya förbundet, och hur skall de alla känna honom?

¹⁰ Jehova sade vidare om dem som är i det nya förbundet: ”Jag skall bli deras Gud, och de själva kommer att bli mitt folk.” (Jeremia 31:33) I det forntida Israels nation var det många som tillbad nationernas gudar, men de förblev ändå en del av nationen. Med det nya förbundet som grund skapade Jehova en andlig nation, ”Guds Israel”, som skulle ersätta det köttsliga Israel. (Galaterna 6:16; Matteus 21:43; Romarna 9:6–8) Men ingen som upphör att tillbe Jehova och endast honom kan fortsätta att tillhöra denna nya andliga nation.

¹¹ Jehova sade också: ”De kommer allesammans att känna mig, från den minste av dem ända till den störste av dem.” (Jeremia 31:34) Det var många i Israel som helt enkelt ignorerade Jehova och som i själva verket sade: ”Jehova kommer inte att göra något gott, och han kommer inte att göra något ont.” (Sefanja 1:12) Ingen kan dock tillhöra Guds Israel, om han ignorerar Jehova eller befläckar den rena tillbedjan. (Matteus 6:24; Kolosserna 3:5) De andliga israeliterna är ”folket som känner sin Gud”. (Daniel 11:32) De finner glädje i att ”inhämta kunskap om ... den ende sanne Guden ... och om ... Jesus Kristus”. (Johannes 17:3) Genom att de känner Jesus fördjupas deras kunskap om Gud, eftersom Jesus är den som på ett enastående sätt har ”beskrivit” Gud. — Johannes 1:18; 14:9–11.

12, 13. a) På grundval av vad förlåter Jehova deras synder som är i det nya förbundet? b) Hur är det nya förbundet överlägset det gamla förbundet när det gäller att förlåta synder?

¹² Slutligen lovade Jehova: ”Jag kommer att förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag inte mer komma ihåg.” (Jeremia 31:34b) Moses lag innehöll hundratals skrivna förordningar, som israeliterna uppmanades att lyda. (5 Moseboken 28:1, 2, 15) Judarna frambar offer för att skyla de synder som de hade begått genom att bryta mot Lagen. (3 Moseboken 4:1–7; 16:1–31) Och många judar kom att tro att de kunde bli rättfärdiga genom sina egna gärningar enligt Lagen. Men de kristna inser att de aldrig kan göra sig förtjänta av rättfärdighet genom sina egna gärningar. Synden är något oundvikligt för dem. (Romarna 5:12) Under det nya förbundet är en rättfärdig ställning inför Gud möjlig endast på grundval av Jesu offer. Men en sådan ställning är en gåva, oförtjänt omtanke från Gud. (Romarna 3:20, 23, 24) Jehova kräver fortfarande lydnad av sina tjänare. Paulus säger att de som är i det nya förbundet är ”under lag gentemot Kristus”. — 1 Korinthierna 9:21.

¹³ För de kristna finns det följaktligen också ett offer för synd, men ett offer av långt större värde än offren under lagförbundet. Paulus skrev: ”Varje präst [under lagförbundet] intar sin plats dag efter dag för att utföra offentlig tjänst och för att ofta frambära samma slaktoffer, eftersom dessa inte någonsin kan ta bort synder helt och hållet. Men denne [Jesus] har framburit ett enda slaktoffer för synder för beständigt och har satt sig på Guds högra sida.” (Hebréerna 10:11, 12) På grund av att de kristna i det nya förbundet visar tro på Jesu offer förklarar Jehova dem för rättfärdiga och utan synd och således i stånd att bli smorda som hans andliga söner. (Romarna 5:1; 8:33, 34; Hebréerna 10:14–18) Jehova kan, med Jesu offer som grund, förlåta dem, när de på grund av mänsklig ofullkomlighet syndar och ber honom om förlåtelse. (1 Johannes 2:1, 2) Men om de väljer att följa en kurs där de avsiktligt syndar, förlorar de sin rättfärdiga ställning och sitt privilegium att vara en del i det nya förbundet. — Hebréerna 2:2, 3; 6:4–8; 10:26–31.

Det gamla och det nya förbundet

14. Vilken omskärelse krävdes under lagförbundet, och vilken krävdes under det nya förbundet?

¹⁴ I det gamla förbundet omskars männen som ett tecken på att de var under Lagen. (3 Moseboken 12:2, 3; Galaterna 5:3) Efter det att den kristna församlingen hade bildats menade somliga att icke-judiska kristna också borde omskäras. Men genom Guds ords och den heliga andens vägledning insåg apostlarna och de äldste i Jerusalem att detta inte var nödvändigt. (Apostlagärningarna 15:1, 5, 28, 29) Några år senare skrev Paulus: ”Den är inte jude, som är det utvärtes, inte heller är omskärelse det som sker utvärtes på köttet; utan den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling.” (Romarna 2:28, 29) Bokstavlig omskärelse hade inte längre något andligt värde i Jehovas ögon, inte ens för köttsliga judar. För dem som är i det nya förbundet är det hjärtat och inte köttet som måste omskäras. Allt i deras tänkesätt, deras önskningar och motiv som är misshagligt eller orent i Jehovas ögon måste skäras bort.a Det finns många levande bevis i våra dagar på den heliga andens förmåga att på det här sättet förändra en persons tankemönster. — 1 Korinthierna 6:9–11; Galaterna 5:22–24; Efesierna 4:22–24.

15. Vad är skillnaden mellan det köttsliga Israel och Guds Israel, när det gäller kungligt styre?

¹⁵ Under lagförbundet var Jehova Israels suveräne kung, och med tiden kom han att representeras av mänskliga kungar i Jerusalem. (Jesaja 33:22) Jehova är också kung i Guds Israel, det andliga Israel, och sedan år 33 v.t. har han härskat genom Jesus Kristus, som har fått ”all myndighet i himlen och på jorden”. (Matteus 28:18; Efesierna 1:19–23; Kolosserna 1:13, 14) Guds Israel erkänner nu Jesus som kung i Guds himmelska kungarike, vilket upprättades år 1914. Jesus är en långt bättre kung än till och med sådana trogna kungar i det forntida Israel som Hiskia och Josia. — Hebréerna 1:8, 9; Uppenbarelseboken 11:15.

16. Vad slags prästerskap är Guds Israel?

¹⁶ Israel var inte bara ett kungarike, utan det hade också ett smort prästerskap. År 33 v.t. ersattes det köttsliga Israel av Guds Israel, som blev Jehovas ”tjänare” eller hans ”vittnen”. (Jesaja 43:10) Därefter gällde de ord som Jehova riktade till Israel, och som finns nedtecknade i Jesaja 43:21 och 2 Moseboken 19:5, 6, Guds andliga Israel. Guds nya andliga nation var nu ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”, som hade ansvaret att ”vitt och brett ... förkunna” Jehovas ”dygder”. (1 Petrus 2:9) Alla i Guds Israel, både män och kvinnor, utgör ett kollektivt prästerskap. (Galaterna 3:28, 29) Som en underordnad del av Abrahams säd säger de nu: ”Gläd er, ni nationer, med hans folk.” (5 Moseboken 32:43) De av det andliga Israel som fortfarande finns kvar här på jorden utgör ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45–47) Det är endast i förening med dem som man kan ägna Gud en godtagbar helig tjänst.

Guds kungarike — den slutliga uppfyllelsen

17. Vad slags födelse får de som är i det nya förbundet uppleva?

¹⁷ Efter år 1513 f.v.t. kom israeliterna i och med sin födelse in i lagförbundet. De som Jehova för in i det nya förbundet upplever också en födelse, men i deras fall är det en andlig födelse. Det var detta Jesus åsyftade när han sade till fariséen Nikodemos: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om någon inte föds på nytt, kan han inte se Guds kungarike.” (Johannes 3:3) De första ofullkomliga människor som fick uppleva denna nya födelse var de 120 lärjungarna vid pingsten år 33 v.t. Som förklarade rättfärdiga under det nya förbundet fick de helig ande som ett ”förskott” på sitt kungliga arv. (Efesierna 1:14) De ”föddes av ande” till att bli Guds adoptivsöner, vilket gjorde dem till Jesu bröder och på så sätt också till ”Kristi medarvingar”. (Johannes 3:6; Romarna 8:16, 17) Att de ”föddes på nytt” öppnade vägen till underbara möjligheter.

18. Vilka underbara framtidsutsikter öppnas för dem som är i det nya förbundet genom att de är födda på nytt?

¹⁸ Jesus slöt ytterligare ett förbund med sina efterföljare i samband med att han var medlare för det nya förbundet, när han sade: ”Jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike.” (Lukas 22:29) Detta förbund om ”kungariket” bereder vägen för uppfyllelsen av den imponerande syn som finns nedtecknad i Daniel 7:13, 14, 22, 27. Daniel fick där se ”någon lik en människoson” som fick kunglig myndighet av ”den Gamle av dagar”, Jehova Gud. Därefter fick Daniel se ”de heliga” ta ”själva kungariket i besittning”. Jesus är den som är ”lik en människoson” och som år 1914 fick det himmelska kungariket av Jehova Gud. Hans med anden smorda lärjungar är ”de heliga” som har del med honom i detta kungarike. (1 Thessalonikerna 2:12) Hur då?

19, 20. a) Vilken slutlig och underbar uppfyllelse kommer Jehovas löfte till Abraham att få för dem som är i det nya förbundet? b) Vilka ytterligare frågor behöver besvaras?

¹⁹ Dessa smorda uppväcks efter sin död i likhet med Jesus som odödliga andeskapelser för att tjäna tillsammans med honom som kungar och präster i himlen. (1 Korinthierna 15:50–53; Uppenbarelseboken 20:4, 6) Vilket underbart hopp! De skall ”härska som kungar” över hela ”jorden”, inte bara över Kanaans land. (Uppenbarelseboken 5:10) Kommer dessa smorda kristna att ta sina fienders portar ”i besittning”? (1 Moseboken 22:17) Ja, och det på ett avgörande sätt, när de får bevittna tillintetgörelsen av den fientligt sinnade religiösa skökan, det stora Babylon, och när dessa uppväckta smorda tillsammans med Jesus är herdar över nationerna ”med järnstav” och får krossa Satans huvud. De kommer således att få vara med om att uppfylla den sista delen av profetian i 1 Moseboken 3:15. — Uppenbarelseboken 2:26, 27; 17:14; 18:20, 21; Romarna 16:20.

²⁰ Men vi kan dock fråga: Gäller det abrahamitiska förbundet och det nya förbundet endast dessa 144.000 trogna själar? Nej, utan andra som inte direkt är med i dessa förbund kommer också att bli välsignade genom dem, vilket vi skall se i följande artikel.

De andra fåren och det nya förbundet

”Utlänningarna ... , alla som håller sabbaten, så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag också föra till mitt heliga berg.” — JESAJA 56:6, 7.

1. a) Vad kunde utföras, enligt den syn Johannes fick, genom att Jehovas domsvindar hölls tillbaka? b) Vilken imponerande skara fick Johannes se?

DEN fjärde synen i Uppenbarelseboken, som aposteln Johannes fick se, visade hur Jehovas ödeläggande domsvindar hölls tillbaka, tills alla medlemmar av ”Guds Israel” hade försetts med sigill. Dessa är de första som blir välsignade genom Jesus, den som i första hand är Abrahams säd. (Galaterna 6:16; 1 Moseboken 22:18; Uppenbarelseboken 7:1–4) I samma syn fick Johannes se ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” ropa ”med hög röst” och säga: ”Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:9, 10) Genom att säga att de har Lammet att tacka för sin räddning visar den stora skarans medlemmar att de också blir välsignade genom Abrahams säd.

2. När insåg man vilka som skulle utgöra den stora skaran?

² År 1935 insåg man vilka som skulle utgöra denna stora skara, vars medlemmar skall få överleva den stora vedermödan. Den skaran uppgår nu till över fem miljoner, och när Jesus skiljer ”fåren” från ”getterna”, kommer dess medlemmar att avskiljas för evigt liv. Denna stora skara av kristna hör till de ”andra fåren” i Jesu liknelse om fårfållorna. De hoppas att få leva för evigt i ett paradis på jorden. — Matteus 25:31–46; Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

3. Vad är skillnaden mellan de smorda kristna och de andra fåren med avseende på det nya förbundet?

³ Genom det nya förbundet får de 144.000 del av välsignelsen från det abrahamitiska förbundet. Som delaktiga i det nya förbundet kommer de ”under oförtjänt omtanke” och ”under lag gentemot Kristus”. (Romarna 6:15; 1 Korinthierna 9:21) Den stora skarans medlemmar är inte delaktiga i det nya förbundet, och därför är det vid firandet av åminnelsen av Jesu död endast de som hör till de 144.000 medlemmarna av Guds Israel som med rätta tar del av emblemen. Det var också endast med dem som Jesus slöt sitt förbund om ett kungarike. (Lukas 22:19, 20, 29) Den stora skarans medlemmar är dock förbundna med Guds Israel och bor tillsammans med dem i deras ”land”. (Jesaja 66:8) Och därför är det rimligt att säga att de också kommer under Jehovas oförtjänta omtanke och under lag gentemot Kristus. Även om de inte är delaktiga i det nya förbundet, får de nytta av det.

”Utlänningar” och ”Guds Israel”

4, 5. a) Vilken grupp skulle enligt Jesaja utföra tjänst för Jehova? b) Hur uppfylls orden i Jesaja 56:6, 7 på den stora skaran?

⁴ Profeten Jesaja skrev: ”Utlänningarna som har slutit sig till Jehova för att utföra tjänst för honom och för att älska Jehovas namn, så att de blir tjänare åt honom, alla som håller sabbaten, så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag också föra till mitt heliga berg och låta dem glädjas inne i mitt bönehus. Deras helbrännoffer och deras slaktoffer kommer att bli godtagna på mitt altare.” (Jesaja 56:6, 7) För ”utlänningar” eller icke-israeliter i Israel innebar detta att de skulle tillbe Jehova, älska hans namn, fullgöra villkoren i lagförbundet, hålla sabbaten och frambära offer i templet, Guds ”bönehus”. — Matteus 21:13.

⁵ I våra dagar är ”utlänningarna som har slutit sig till Jehova” den stora skarans medlemmar. Tillsammans med Guds Israel utför de tjänst för Jehova. (Sakarja 8:23) De frambär samma godtagbara offer som Guds Israel. (Hebréerna 13:15, 16) De tillber i Guds andliga tempel, hans ”bönehus”. (Jämför Uppenbarelseboken 7:15.) Håller de veckosabbaten? Nej, detta är varken de smorda eller de andra fåren befallda att göra. (Kolosserna 2:16, 17) Men så här skrev Paulus till de smorda hebreiska kristna: ”Så återstår det då en sabbatsvila för Guds folk. Ty den som har kommit in i Guds vila, han har också själv fått vila från sina egna verk, liksom Gud från sina.” (Hebréerna 4:9, 10) Dessa hebréer kom in i denna ”sabbatsvila”, när de underordnade sig ”rättfärdigheten från Gud” och vilade från att försöka bli rättfärdiga genom laggärningar. (Romarna 10:3, 4) Smorda icke-judiska kristna åtnjuter samma vila genom att underordna sig Jehovas rättfärdighet. Den stora skaran förenar sig med dem i den vilan.

6. Hur håller de andra fåren nu fast vid det nya förbundet?

⁶ Precis som forntida utlänningar höll fast vid lagförbundet håller de andra fåren fast vid det nya förbundet. Hur då? Inte genom att de blir delaktiga i det, utan genom att de rättar sig efter lagarna i förbindelse med det och får nytta av dess anordningar. (Jämför Jeremia 31:33, 34.) De andra fåren har i likhet med sina smorda kamrater Jehovas lag skriven i sitt ”hjärta”. De lyder och älskar innerligt Jehovas bud och principer. (Psalm 37:31; 119:97) Likt de smorda kristna känner de Jehova. (Johannes 17:3) Hur är det då med omskärelsen? Omkring 1.500 år innan det nya förbundet bildades uppmanade Mose israeliterna: ”Ni skall omskära ert hjärtas förhud.” (5 Moseboken 10:16; Jeremia 4:4) I och med att Lagen upphörde att gälla upphörde också den obligatoriska omskärelsen av köttet, men både de smorda och de andra fåren måste ”omskära” sina hjärtan. (Kolosserna 2:11) Slutligen: Jehova förlåter de andra fårens synder på grundval av ”förbundets blod” som Jesus utgöt. (Matteus 26:28; 1 Johannes 1:9; 2:2) Gud adopterar inte de andra fåren som andliga söner, vilket han gör med de 144.000. Men Gud förklarar de andra fåren rättfärdiga i samma bemärkelse som Abraham förklarades rättfärdig som Guds vän. — Matteus 25:46; Romarna 4:2, 3; Jakob 2:23.

7. Vilken möjlighet öppnas nu för de andra får som förklaras rättfärdiga på samma sätt som Abraham?

⁷ Genom att de 144.000 förklaras rättfärdiga får de hoppet att härska tillsammans med Jesus i det himmelska kungariket. (Romarna 8:16, 17; Galaterna 2:16) Genom att de andra fåren förklaras rättfärdiga som Guds vänner får de hoppet om evigt liv på en paradisisk jord, antingen genom att de överlever Harmageddon som en del av den stora skaran eller genom uppståndelsen för ”de rättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Det är verkligen ett privilegium att få ett sådant hopp och att få bli vän med universums Suverän och vara ”gäst” i hans ”tält”! (Psalm 15:1, 2) Ja, både de smorda och de andra fåren blir välsignade på ett underbart sätt genom Jesus, Abrahams säd.

En större försoningsdag

8. Vad förebildade offren på försoningsdagen under Lagen?

⁸ När Paulus skrev om det nya förbundet, påminde han sina läsare om den årliga försoningsdagen under lagförbundet. Den dagen frambars olika offer — ett offer för Levi prästerliga stam och ett annat offer för de 12 icke-prästerliga stammarna. Dessa offer har länge förklarats vara en förebild till Jesu stora offer som skulle bli till nytta för både de 144.000 med ett himmelskt hopp och de miljoner som har ett jordiskt hopp.a Paulus visade att man under det nya förbundet får nytta av Jesu offer under en större försoningsdag. Som överstepräst på denna större försoningsdag har Jesus gett sitt fullkomliga liv som ett försoningsoffer för att vinna ”en evig befrielse” för människor. — Hebréerna 9:11–24.

9. Vad kunde de smorda hebreiska kristna ta emot på grund av att de var i det nya förbundet?

⁹ Många hebreiska kristna under det första århundradet var fortfarande ”nitiska för [den mosaiska] Lagen”. (Apostlagärningarna 21:20) Det var därför passande att Paulus påminde dem: ”Han [Jesus] är medlare för ett nytt förbund, så att de som har blivit kallade kan få löftet om det eviga arvet, eftersom en död har inträffat till deras frigörelse genom lösen från överträdelserna under det förra förbundet.” (Hebréerna 9:15) Det nya förbundet befriade de hebreiska kristna från det gamla förbundet, det som avslöjade deras syndiga tillstånd. Tack vare det nya förbundet kunde de ta emot ”löftet om det eviga [himmelska] arvet”.

10. För vad tackar de smorda och de andra fåren Gud?

¹⁰ ”Var och en” som ”utövar tro på Sonen” kommer att få nytta av lösenoffret. (Johannes 3:16, 36) Paulus skrev: ”Kristus [blev] framburen som offer en gång för alla för att bära mångas synder; och andra gången han blir synlig är det skilt från synd och för dem som ivrigt väntar på honom för sin räddning.” (Hebréerna 9:28) I vår tid är dessa som ivrigt väntar på Jesus de kvarvarande smorda kristna av Guds Israel och de miljoner som utgör den stora skaran, vilka också har ett evigt arv. Båda dessa klasser tackar Gud för det nya förbundet och för de livgivande välsignelserna i förbindelse med det, inbegripet den större försoningsdagen och Jesu, översteprästens, tjänst i det himmelska Allraheligaste.

Upptagna i helig tjänst

11. Vad är det både de smorda och de andra fåren gör med glädje, sedan de fått sina samveten renade genom Jesu offer?

¹¹ I sitt brev till hebréerna betonade Paulus att Jesu offer under det nya förbundet hade långt större värde än syndoffren under det gamla förbundet. (Hebréerna 9:13–15) Jesu överlägsna offer kan ”rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden”. För de hebreiska kristna inbegrep ”döda gärningar” ”överträdelserna under det förra förbundet”. För de kristna i våra dagar inbegriper dessa de synder som de tidigare har begått och som de verkligen har ångrat och som Gud har förlåtit. (1 Korinthierna 6:9–11) Med renade samveten ägnar smorda kristna ”helig tjänst åt den levande Guden”. Och det gör också den stora skaran. Eftersom de har renat sina samveten genom ”Lammets blod”, är de i Guds stora andliga tempel och ”ägnar honom helig tjänst dag och natt”. — Uppenbarelseboken 7:14, 15.

12. Hur visar vi att vi har ”trons fulla visshet”?

¹² Paulus sade också: ”Låt oss gå fram med ett sant hjärta i trons fulla visshet, sedan vi genom bestänkning fått våra hjärtan renade från ett ont samvete och våra kroppar badade med rent vatten.” (Hebréerna 10:22) Hur kan vi visa att vi har ”trons fulla visshet”? Paulus uppmanade de hebreiska kristna: ”Låt oss hålla fast vid den offentliga bekännelsen av vårt [himmelska] hopp utan att vackla, ty han som gav löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebréerna 10:23–25) Om vi har en levande tro, kommer inte heller vi att underlåta att ”själva församlas”. Vi kommer att finna glädje i att sporra våra bröder och att sporras av dem till kärlek och förträffliga gärningar och till att bli styrkta för det viktiga arbetet med att offentligt förkunna vårt hopp, antingen vi hoppas på ett liv på jorden eller vi hoppas på ett liv i himlen. — Johannes 13:35.

Ett ”evigt förbund”

13, 14. Hur är det nya förbundet evigt?

¹³ Vad händer när det himmelska hoppet blir verklighet för de sista av de 144.000? Kommer det nya förbundet då — när det inte längre finns någon medlem av Guds Israel kvar på jorden och då alla som har del i det förbundet är tillsammans med Jesus i hans ”Faders kungarike” — att upphöra att gälla? (Matteus 26:29) Kom ihåg det Paulus skrev till hebréerna: ”Fridens Gud ... förde upp [från de döda] den store herden för fåren med ett evigt förbunds blod.” (Hebréerna 13:20; Jesaja 55:3) I vilken bemärkelse är det nya förbundet evigt?

¹⁴ För det första kommer det till skillnad från lagförbundet aldrig att ersättas. För det andra leder det till bestående resultat, på samma sätt som Jesu styre gör. (Jämför Lukas 1:33 med 1 Korinthierna 15:27, 28.) Det himmelska kungariket har en evig plats i Jehovas uppsåt. (Uppenbarelseboken 22:5) Och för det tredje kommer de andra fåren att fortsätta att ha nytta av det nya förbundet. Under Kristi tusenåriga styre kommer trogna människor att precis som nu fortsätta att ägna Jehova ”helig tjänst dag och natt i hans tempel”. Jehova kommer då inte att påminna dem om deras tidigare synder som han har förlåtit på grundval av Jesu blod, ”förbundets blod”. De kommer att kunna fortsätta att åtnjuta en rättfärdig ställning som Jehovas vänner, och hans lag kommer att fortsätta att vara skriven i deras hjärta.

15. Beskriv Jehovas förhållande till sina jordiska tillbedjare i den nya världen.

¹⁵ Kommer Jehova då att kunna säga om dessa sina mänskliga tjänare: ”Jag är deras Gud och de är mitt folk”? Ja, för ”han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem.” (Uppenbarelseboken 21:3) De kommer att bli ”de heligas läger”, dvs. jordiska representanter för den ”älskade staden”, Jesu Kristi himmelska brud. (Uppenbarelseboken 14:1; 20:9; 21:2) Detta blir möjligt på grund av deras tro på Jesu utgjutna blod, ”förbundets blod”, och på grund av att de underordnar sig de himmelska kungar och präster som utgjorde Guds Israel när de var här på jorden. — Uppenbarelseboken 5:10.

16. a) Vilka möjligheter väntar dem som uppväcks till liv på jorden? b) Vilka välsignelser skall komma vid slutet av de tusen åren?

¹⁶ Hur blir det då med de döda som skall uppväckas till liv på jorden? (Johannes 5:28, 29) De kommer också att uppmanas att ”välsigna sig” genom Jesus, Abrahams säd. (1 Moseboken 22:18) De måste också älska Jehovas namn, utföra tjänst för honom, frambära godtagbara offer och ägna honom helig tjänst i hans bönehus. De som gör detta skall komma in i Guds vila. (Jesaja 56:6, 7) Vid slutet av de tusen åren kommer alla trogna att ha uppnått mänsklig fullkomlighet genom Jesu Kristi och hans 144.000 medprästers tjänst. De kommer att vara rättfärdiga och inte bara att ha förklarats rättfärdiga som Guds vänner. De kommer att få liv genom att bli fullständigt befriade från den synd och död som de ärvt från Adam. (Uppenbarelseboken 20:5; 22:2) Det kommer verkligen att bli en välsignelse! Så långt vi nu kan förstå kommer den prästerliga tjänst som utförs av Jesus och de 144.000 då att vara fullbordad. Den större försoningsdagens välsignelser kommer att ha tillämpats helt och fullt. Dessutom kommer Jesus att överlämna ”kungariket åt sin Gud och Fader”. (1 Korinthierna 15:24) Efter ett slutprov för mänskligheten kommer Satan och hans demoner att tillintetgöras för evigt. — Uppenbarelseboken 20:7, 10.

17. Vad bör vi alla vara fast beslutna att göra med tanke på den glädje som väntar oss?

¹⁷ Vilken roll, om alls någon, kommer det ”eviga förbundet” att spela under den spännande tid som sedan följer? Det vet vi inte. Det Jehova hittills har uppenbarat räcker för oss. Det inger vördnad. Tänk bara — evigt liv som en del av ”nya himlar och en ny jord”! (2 Petrus 3:13) Må vi inte låta något få försvaga vår önskan att ärva det löftet. Att stå fast är kanske inte så lätt, och Paulus sade: ”Ni har ... behov av uthållighet, för att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, måtte få uppfyllelsen av löftet.” (Hebréerna 10:36) Men kom ihåg att de problem och det motstånd som vi kan behöva övervinna förbleknar till intet i jämförelse med den glädje som väntar oss. (2 Korinthierna 4:17) Må därför ingen av oss vara ”av det slag som ryggar tillbaka till fördärv”, utan må vi i stället visa oss vara ”av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv”. (Hebréerna 10:39) Må vi allesammans helt och fullt förtrösta på förbundens Gud, Jehova, till evig välsignelse för oss.