”Den nya personligheten”

”Det som krävs är ingenting mindre än en omstrukturering av relationerna familjemedlemmarna emellan”, förklarar ett forskarlag. Våldshandlingar i hemmet är inte bara ett problem som har med nävrätt att göra; det är i första hand ett problem som rör sinnet. Det har att göra med hur familjemedlemmarna — äkta makar, barn, föräldrar, syskon — betraktar varandra. Att omstrukturera dessa relationer innebär att ta på sig det som Bibeln kallar ”den nya personligheten”. — Efesierna 4:22—24; Kolosserna 3:8—10.

Låt oss nu undersöka några bibliska principer som har med familjen att göra och som kan hjälpa oss att ta på oss den nya Kristuslika personlighet som kan bidra till bättre relationer familjemedlemmarna emellan. — Se Matteus 11:28—30.

”Den nya personligheten”

”Det som krävs är ingenting mindre än en omstrukturering av relationerna familjemedlemmarna emellan”, förklarar ett forskarlag. Våldshandlingar i hemmet är inte bara ett problem som har med nävrätt att göra; det är i första hand ett problem som rör sinnet. Det har att göra med hur familjemedlemmarna — äkta makar, barn, föräldrar, syskon — betraktar varandra. Att omstrukturera dessa relationer innebär att ta på sig det som Bibeln kallar ”den nya personligheten”. — Efesierna 4:22—24; Kolosserna 3:8—10.

Låt oss nu undersöka några bibliska principer som har med familjen att göra och som kan hjälpa oss att ta på oss den nya Kristuslika personlighet som kan bidra till bättre relationer familjemedlemmarna emellan. — Se Matteus 11:28—30.

Föräldrarnas syn på barnen: Föräldraskap inbegriper mer än att bara sätta ett barn till världen. Men tyvärr betraktar många människor i våra dagar sina barn som en börda och engagerar sig därför inte i föräldrarollen. Sådana föräldrar är potentiella misshandlare.

I Bibeln betecknas barn som ”en arvedel från Jehova” och ”en belöning”. (Psalm 127:3) Föräldrar är ansvariga inför Skaparen för sitt sätt att ta vård om denna arvedel. De som betraktar barn som en black om foten måste uppodla den nya personligheten i detta avseende.a

Realistiska förväntningar på barnen: En undersökning visade att många mödrar som misshandlar sina barn förväntar att barnen skall kunna skilja mellan rätt och orätt när de är ett år. En tredjedel av de tillfrågade trodde att barnen kunde göra detta vid sex månaders ålder.

Bibeln visar att alla människor föds ofullkomliga. (Psalm 51:5; Romarna 5:12) Den påstår inte att urskillningsförmåga är något som förvärvas vid födelsen. Den framhåller i stället att det är ”genom användning” som en persons uppfattningsförmågor blir ”övade till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) Bibeln talar också om ”de barnsliga dragen”, en pojkes ”dårskap” och ungdomsårens ”tomhet”. (1 Korinthierna 13:11; Ordspråken 22:15; Predikaren 11:10) Föräldrar måste inse dessa begränsningar och inte förvänta mer än vad som är rimligt i förhållande till barnets ålder och förmågor.

Tuktan av barnen: Det grekiska ord som i Bibeln översatts med ”tukta” har innebörden ”fostra”. Avsikten med tuktan är därför inte att förorsaka smärta, utan att öva och visa till rätta.b Bibeln ger uppmaningen: ”Lyssna till tuktan och bli visa.” (Ordspråken 8:33) Aposteln Paulus skrev också att man bör ”behärska sig” också under svåra förhållanden och tillrättavisa med ”långmodighet”. (2 Timoteus 2:24; 4:2) Detta utesluter vredesutbrott och överdriven stränghet.

Med tanke på dessa bibliska principer bör du fråga dig själv: Justerar min tuktan barnens tänkesätt, eller håller den dem bara i schack genom sin stränghet? Ingjuter min tuktan rätta principer eller bara fruktan?

Gränser för vuxnas beteende: En man förklarade att han helt enkelt hade ”tappat självbehärskningen” och slagit sin hustru. En terapeut frågade mannen om han någonsin hade knivhuggit sin hustru. ”Nej, det skulle jag aldrig göra!” svarade mannen. Mannen fick hjälp att inse att han faktiskt hade vissa gränser för sitt beteende, men problemet var att gränsdragningen var felaktigt gjord.

Var går gränsen för dig? Hejdar du dig innan en dispyt urartar till gräl och handgripligheter? Eller kokar du över och börjar skrika, skymfa, knuffas, kasta saker omkring dig eller slåss?

Den nya personligheten har mycket bestämda gränser, som inte ger utrymme för vare sig fysiskt eller känslomässigt våld. ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun”, sägs det i Efesierna 4:29. Vers 31 tillägger: ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er jämte all uselhet.” Det grekiska ordet för ”vrede” betecknar ”en impulsiv natur”. Intressant nog framhåller boken Toxic Parents (Giftiga föräldrar) att ett gemensamt drag hos många barnmisshandlare är deras ”skrämmande oförmåga att kontrollera sina impulser”. Den nya personligheten kräver att vi behärskar våra impulser, både i ord och i handling.

Den nya personlighetens krav gäller naturligtvis i lika hög grad hustrun som mannen. Hon bör sträva efter att inte provocera sin man, utan i stället samarbeta med honom och visa uppskattning av hans ansträngningar att sörja för familjen. Makarna bör inte heller kräva av varandra vad ingen av dem kan frambringa — fullkomlighet. I stället bör de båda tillämpa orden i 1 Petrus 4:8: ”Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra, eftersom kärleken övertäcker en mängd synder.”

Respekt för de äldre: ”Visa respekt för gamla människor och ära dem”, sägs det i 3 Moseboken 19:32. (Today’s English Version) Detta kan vara en verklig utmaning, då en till åren kommen förälder är sjuk och kanske överdrivet krävande. I Första Timoteus 5:3, 4 sägs det att vi bör ”ära” och ge ”tillbörlig gottgörelse” åt våra föräldrar. Detta kan inbegripa ekonomiskt stöd såväl som respekt. Med tanke på allt som våra föräldrar gjorde för oss när vi var små hjälplösa barn bör vi visa dem liknande omtanke när de är i behov av sådan.

Bekämpa känslor av rivalitet mellan syskon: Innan Kains fientliga inställning ledde till att han mördade sin bror Abel, hade han fått rådet: ”Synden hukar vid din dörr. Den vill behärska dig, men du måste övervinna den.” (1 Moseboken 4:7, TEV) Man kan styra sina känslor. Lär er att ha tålamod med varandra och ”villigt ha fördrag med varandra eftersom ni älskar varandra”. — Efesierna 4:2, Phillips.

Vikten av att anförtro sig åt någon

Många offer för våld i hemmet lider i tysthet. Doktor John Wright ger emellertid rådet: ”Misshandlade kvinnor bör söka känslomässigt och fysiskt skydd hos en kompetent tredje part.” Samma sak gäller andra misshandlade familjemedlemmar.

Somliga våldsoffer har svårt att anförtro sig åt andra människor, eftersom tilliten inom den mest intima sociala enheten — familjen — bara har lett till besvikelse. Men som det sägs i Ordspråken 18:24: ”Det finns en vän som är mer trogen än en bror.” Att finna en sådan vän och lära sig att på ett taktfullt sätt anförtro sig åt denne är ett viktigt steg hänemot den behövliga hjälpen. Men misshandlaren behöver naturligtvis också hjälp.

Varje år blir hundratusentals människor Jehovas vittnen. Alla dessa antar utmaningen att ta på sig den nya personligheten. Bland dem finns före detta hustru- och barnmisshandlare. För att motverka varje tendens till ett återfall måste de ständigt låta Bibeln vara ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering”. — 2 Timoteus 3:16.

För dessa nya vittnen är detta att ta på sig den nya personligheten en fortlöpande process, eftersom Kolosserna 3:10 (Hedegård) framhåller att den ”ständigt förnyas”. Det krävs således ständiga ansträngningar. Men lyckligtvis har Jehovas vittnen ett stort antal andliga ”bröder och systrar och mödrar och barn” som kan ge dem hjälp och stöd. — Markus 10:29, 30; se också Hebréerna 10:24, 25.

I alla Jehovas vittnens cirka 70.000 församlingar runt om i världen finns det också kärleksfulla tillsyningsmän, som är som ”ett skydd mot vinden och ett gömställe undan oväder”. Deras ”ögon och öron kommer att vara öppna för människornas behov”. (Jesaja 32:2, 3, TEV) Såväl nya som mer erfarna Jehovas vittnen har således en underbar reservoar av hjälp att tillgå i den kristna församlingen medan de strävar efter att ta på sig den nya personligheten.