Adolf Weber, som återvände till Schweiz med de goda nyheterna i mitten av 1890-talet, hade ett enormt distrikt att predika på — det sträckte sig in i flera länder. Hur skulle han kunna bearbeta hela detta distrikt? Själv gjorde han långa resor som kolportör, men han satte också in annonser i olika dagstidningar och kontaktade bokhandlare som tog med Vakttornets publikationer i sitt sortiment. Den lilla gruppen bibelforskare som fanns i Tyskland år 1907 ordnade med att 4.850.000 fyrsidiga traktater sändes ut med dagstidningar. Kort efter första världskriget bekostade en lettisk broder, som arbetade vid Sällskapets högkvarter i New York, annonser i dagstidningar i sitt hemland. En man som svarade på en av dessa annonser blev den förste bibelforskaren i Lettland. Sådana metoder för att sprida budskapet ersatte emellertid inte det personliga vittnandet och arbetet med att gå från hus till hus för att söka efter dem som var förtjänta. De användes snarare för att intensifiera förkunnandet.

[Bilder på sidan 560]

Med hjälp av tidningsannonser kunde man nå människor som man inte kunde få kontakt med på andra sätt