Blodfrågan skapar rubriker i Japan

”FORTSÄTT att avhålla er från ... blod.” Denna tydliga befallning ges i bibeln i Apostlagärningarna 15:29. Den är en del av ett beslut som fattades av den styrande kretsen för den kristna församlingen under det första århundradet, och den finns nertecknad i Guds inspirerade ord till undervisning för kristna ända fram till vår tid.

Detta gudagivna krav var emellertid inte någonting nytt för människor i det första århundradet. Avhållsamhet från blod hade anbefallts för 3.500 år sedan i Mose lag, vilket framgår av 3 Moseboken 17:10—16. En liknande befallning hade i själva verket getts för drygt 4.300 år sedan till Noa, stamfader till hela mänskligheten på jorden i våra dagar. Vi läser om detta i 1 Moseboken 9:4: ”Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skall ni dock inte äta.”

Enligt dessa skriftställen är det tydligt för dem som lever i enlighet med bibeln att blod är dyrbart i Guds ögon. Som människans Skapare och givare av detta livsflöde är han den ende som med rätta kan bestämma hur blod skall användas. Om man inte får förtära blod för att uppehålla livet, så är det logiskt att det inte får användas till att uppehålla livet genom intravenös tillförsel eller blodtransfusion. De som tillber bibelns Gud är noga med att iaktta hans krav. Och från hans synpunkt sett är det precis lika viktigt att avhålla sig från blod som att avhålla sig från avgudadyrkan och otukt, vilket Apostlagärningarna 15:28 och 29 tydligt visar.

Ett fall som skakade Japan

Den 6 juni 1985, klockan 16.35 på eftermiddagen, kom tioårige Dai Suzuki åkande på sin cykel. Han var på väg för att öva det första tal som han skulle framföra i skolan i teokratisk tjänst i Jehovas vittnens Rikets sal på hans ort. Han stannade vid ett trafikljus mellan en stor sopbil och ett skyddsräcke. När det blev grönt ljus, satte Dai i gång. Han fastnade i de stora bakhjulen på lastbilen, slungades omkull och fick benen krossade. Såren blödde ymnigt. Fem timmar efter det att Dai förts till ett sjukhus i närheten dog han till följd av sina skador.

Denna händelse kom att bli en riksnyhet. Det som gav nyhetsvärde var att föräldrarna vägrade att tillåta blodtransfusioner. Dais far studerar bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och hans mor är redan ett döpt vittne. På religiösa grunder tillbakavisade de bestämt vädjanden om tillåtelse att ge blod. De bekräftade till och med sin skriftliga vägran med fingeravtryck, som är juridiskt bindande, om man inte har sin officiella stämpel med sig för tillfället. De ansåg det rätt och riktigt att följa bibeln, där Gud så konsekvent har befallt sina tjänare att ”avhålla sig från blod”.

I den situationen hotades föräldrarna av åtal för mord, om barnet skulle komma att dö till följd av att de inte gav tillstånd till blodtransfusioner. En noggrann obduktion som gjordes avslöjade emellertid att döden inte orsakats av någon försummelse från någon av föräldrarnas sida eller från sjukhusets sida. Därför gjordes ingen polisanmälan.

Japans tre ledande rikstidningar och även inflytelserika ortstidningar hade långa artiklar om fallet. Det togs också upp i TV- och radionyheter. På så sätt vädjade medierna kraftigt till människors känslosamhet, och man förvrängde fakta i avsevärd utsträckning, något som är vanligt i sådana känslobetonade fall. Många av artiklarna var tydligt provocerande.

En kommentator medgav emellertid att japanerna inte är vana vid att låta sig ledas av en sådan stark religiös övertygelse som den familjen Suzuki visade. Han påpekade att ”om en transfusion blev påtvingad och patienten överlevde, så skulle både föräldrar och patient få utstå större kval än om det slutade med döden”. Han ansåg därför att man egentligen inte kan sätta sig till doms över någon annans tro.

Japanska televisionen gjorde stort väsen av fallet och satte känslomässiga fördomar i rörelse. Men från familjen Suzukis synpunkt sett hade det varit viktigt att åtlyda de tydliga anvisningarna från bibelns Gud. De kärleksfulla, gudfruktiga föräldrarna lydde därför bibelns befallning: ”Avhåll er från ... blod.” (Apostlagärningarna 15:20, 29; 21:25) Det förhållandet att avhållsamhet från blod betonas i tre olika verser i boken Apostlagärningarna och att detta jämställs med undvikande av avgudadyrkan och otukt visar hur allvarligt Skaparen betraktar saken.

I de sällsynta fall då det inträffar att trogna kristna dör på grund av att de vägrat att ta emot blod kommer de med visshet att återuppväckas i Guds rätta tid, enligt hans löfte. Dais föräldrar kan med tillförsikt säga samma sak som Marta sade beträffande hennes bror Lasarus: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.” — Johannes 11:24; 5:28, 29.

Denna stridsfråga är för Jehovas vittnen helt och hållet en religiös fråga. Det är sant att man också kan anföra det skälet att det i många fall medför mindre risk att vägra blodtransfusion än det gör att ta emot en sådan, för på så sätt skyddas man mot de allvarliga sjukdomar som överförs genom blodtransfusion, till exempel AIDS och hepatit. För den kristne, som följer Guds ord, är emellertid detta något som kommer i andra hand. Den främsta angelägenheten för den kristne är att visa lydnad mot Jehova Gud och förbli i hans ynnest. Han är ju livgivaren, som är i stånd att även förläna evigt liv. — Psalm 36:10; Romarna 2:6, 7.

Det kan krävas en del uppoffringar då och då av en lojal kristen för att han skall kunna hålla fast vid den bibliska föreskriften ”att avhålla sig från ... blod”. Likväl är självuppoffring en dygd som erkänns inom många samhällen, och självuppoffring i fråga om att lyda sin Skapare kommer helt visst att medföra hans gunst och godkännande. — Lukas 9:23, 24.

Familjen Suzuki valde beslutsamt att följa bibelns anvisningar i lydnad för den allsmäktige Guden, trots känsloladdade påtryckningar från dem som inte förstod de principer som var inbegripna. (Apostlagärningarna 5:29) Må ”all trösts Gud” fortsätta att hysa omvårdnad om denna familj i deras ostrafflighet och skänka dem en storslagen välsignelse vid uppståndelsen! — 2 Korintierna 1:3, 4.

[Bild på sidan 23]

Dai när han började i första klass år 1981