”Gå på”-signalen ljuder

Trots ransoneringar av mat och bränsle på grund av kriget meddelade man tidigt i mars 1942 att man planerade att hålla ”Den nya världens teokratiska konvent” den 18—20 september. För att göra det lättare för bröderna att närvara anordnade man konvent i 52 städer runt om i Förenta staterna. Många av dessa städer var via telefon sammankopplade med huvudorten, Cleveland i Ohio. Vid ungefär samma tid församlades Jehovas vittnen i 33 andra städer över hela jorden. Vad var syftet med detta konvent?

”Vi har inte samlats här för att tänka på det förgångna eller på vad vissa individer har gjort”, sade ordföranden, broder Covington, när han inledde första sessionen. Sedan introducerade han talet över konventets tema, ”Det enda ljuset”, som byggde på Jesaja, kapitel 59 och 60. Det hölls av broder Franz. Sedan broder Franz hade hänvisat till Jehovas profetiska befallning som nedtecknades av Jesaja tillkännagav han med glöd i rösten: ”Här ha vi alltså ’Gå på’-signalen från den högsta auktoriteten, befallningen att fortsätta i hans ... verk och frambära vittnesbördet, vad som än händer, innan striden vid Harmageddon kommer.” (Jes. 6:1—12) Det var inte tid att låta händerna sjunka och att ta det lugnt.

”Det finns ytterligare arbete att utföra, mycket arbete!” tillkännagav N. H. Knorr i nästa tal på programmet. Och åhörarna skulle få hjälp att ”gå på”. Broder Knorr meddelade att en utgåva av den engelska bibelöversättningen King James Version (Kung Jakobs översättning) hade getts ut. Den hade tryckts på Sällskapets egna pressar och försetts med en konkordans som var speciellt utarbetad för att Jehovas vittnen skulle använda den i tjänsten på fältet. Utgivningen av denna bibelöversättning återspeglade broder Knorrs brinnande intresse för att trycka och sprida Bibeln. Ja, en kort tid efter det att han tidigare samma år hade blivit Sällskapets president hade han snabbt vidtagit åtgärder för att försäkra sig om utgivningsrätten till denna översättning och för att samordna utarbetandet av konkordansen och andra hjälpmedel i den här specialutgåvan. Bara några månader senare var den klar, så att den kunde ges ut vid konventet.

På konventets sista dag höll broder Knorr det offentliga föredraget ”Blir freden varaktig?” I det lade han fram kraftfulla bevis från Uppenbarelseboken 17:8 för att andra världskriget, som då rasade, inte skulle leda till Harmageddon, som en del trodde, utan att kriget skulle sluta och följas av en fredsperiod. Det fanns fortfarande arbete att utföra med att förkunna om Guds kungarike. Konventdeltagarna fick veta att Sällskapet från och med följande månad skulle sända ”tjänare för bröderna” till församlingarna. De skulle samarbeta med församlingarna och hjälpa dem att ta hand om den väntade tillväxten inom organisationen. Varje församling skulle få besök var sjätte månad.

”Detta konvent, ’Den nya världens teokratiska konvent’, gjorde Jehovas organisation fast sammansvetsad för det kommande arbetet”, säger Marie Gibbard, som var med i Dallas i Texas tillsammans med sina föräldrar. Och det fanns mycket arbete att utföra. Jehovas vittnen såg fram emot den period av fred som skulle komma. De var beslutna att orubbligt fortsätta framåt trots motstånd och förföljelse och att förkunna de goda nyheterna utan avbrott!

[Ruta på sidan 93]

Ett uppmuntrande framtidsperspektiv

De närvarande vid ”Den nya världens teokratiska konvent” i Cleveland i Ohio i september 1942 gladdes, när den till åren komne W. E. Van Amburgh, Sällskapets sekreterare och kassaförvaltare, talade till de församlade. Broder Van Amburgh berättade att det första konventet han var med vid var i Chicago år 1900 och att det var ett ”stort” konvent — det var omkring 250 närvarande. Efter att ha nämnt om andra ”stora” konvent under årens lopp avslutade han med följande uppmuntrande framtidsperspektiv: ”Det här konventetk ter sig stort för oss nu, men alldeles som detta konvent är stort jämfört med dem som jag har varit med vid i det förgångna, så räknar jag med att detta konvent blir mycket litet jämfört med dem som kommer alldeles framgent, när Herren börjar församla sitt folk från alla jordens hörn.”

[Fotnot]