• Nicaragua
    Jehovas vittnens årsbok 2003

    • Outtröttliga pionjärer med särskilt uppdrag

      Många som tog emot de goda nyheterna om Guds kungarike motiverades att utvidga sin tjänst genom att ta del i pionjärarbetet. Bland dessa var Gilberto Solís, hans hustru, María Cecilia, och hans yngre syster, María Elsa. Alla tre döptes 1961, och fyra år senare blev de ett mycket effektivt team av pionjärer med särskilt uppdrag. Nio församlingar i olika delar av landet antingen bildades eller stärktes av den här trion. Ett av deras distrikt var ön Ometepe i Nicaraguasjön.

      Ön Ometepe har en yta på 276 kvadratkilometer och har bildats av två vulkaner, av vilka den ena är närmare 1 600 meter hög. Sett ovanifrån ger vulkanerna ön formen av en åtta. De tre pionjärerna bearbetade Ometepe genom att redan i gryningen ta en buss så långt ut de kunde komma och sedan fortsätta till fots, ofta barfota, längs öns sandiga kust till de många byarna. Under en period av omkring 18 månader organiserade de ett antal isolerade grupper bland dem som studerade Bibeln på Ometepe, den största av dem i byn Los Hatillos.

      Tidigare hade tobaksodling varit den huvudsakliga inkomstkällan för många av de nya förkunnarna i Los Hatillos, men nu tillät inte deras genom Bibeln övade samvete dem att fortsätta med det arbetet. Så de flesta levde på fiske, trots att det betydde lägre inkomst. Vilken glädje det var för familjen Solís att få bevittna en sådan tro, förutom alla andra tecken på Jehovas rika välsignelse av deras arbete! Snart växte antalet förkunnare i området till 32, vilket skapade behov av en Rikets sal. En av de nya förkunnarna, Alfonso Alemán, som odlade vattenmeloner, erbjöd sig välvilligt att skänka en tomt till lokalen. Men hur skulle förkunnarna i Los Hatillos få pengar till bygget?

      Gilberto Solís organiserade en grupp frivilliga som skulle sätta vattenmelonfrön, som de fått av broder Alemán, på tomten. Gilberto uppmuntrade gruppen att sköta om de här ”vattenmelonerna åt Jehova”, och han var själv ett gott föredöme genom att arbeta hårt. María Elsa, en liten men energisk kvinna, beskriver hur den lilla gruppen förkunnare tog hand om grödan. Hon säger: ”Vi brukade stiga upp tidigt medan det fortfarande var mörkt för att vattna fältet. Vi fick tre bra skördar. Broder Alemán fraktade sedan vattenmelonerna i sin båt över Nicaraguasjön till Granada, där han sålde dem och köpte byggnadsmaterial. Så gick det till när Rikets sal i Los Hatillos byggdes, och det är därför som min bror kallade den för den lilla salen byggd av vattenmeloner.” Från den här ringa begynnelsen finns det nu tre blomstrande församlingar på ön Ometepe.

      Den ödmjukhet, positiva inställning och fullständiga förtröstan på Jehova som Gilberto, hans hustru och hans syster visade rörde mångas hjärtan. Gilberto brukade ofta säga: ”Vi bör alltid se de nya som unga kalvar. De är charmiga men fortfarande svaga. Låt oss aldrig bli upprörda över deras svagheter, utan låt oss i stället hjälpa dem att bli starka.” En sådan kärleksfull inställning bidrog utan tvivel till att dessa tre föredömliga pionjärer kunde hjälpa 265 personer fram till överlämnande och dop! Gilbertos hustru har sedan dess dött trogen. Gilberto är nu 83 år och har dålig hälsa. Men hans önskan att tjäna Jehova är lika stark som tidigare.