Man återkräver fastigheter

När Rikets salar togs över illegalt, förblev inte bröderna passiva, utan de överklagade omedelbart till regeringen och åberopade till sitt försvar den nicaraguanska konstitutionen. Men trots att bröderna uppfyllde lagens alla krav, ignorerades deras ansökningar. År 1985 skrev bröderna även till Nicaraguas dåvarande president och ansökte om lagligt erkännande och om att återfå all egendom. Dessutom anhöll de vid ett flertal tillfällen om ett sammanträffande med inrikesministern. Men alla dessa ansträngningar var utan resultat.

När den nya regeringen kom till makten i april 1990, lämnade bröderna omedelbart in en ny ansökan, den här gången till den nye inrikesministern, om att Jehovas vittnen åter skulle bli lagligen inregistrerade. De gladde sig mycket och tackade Jehova när deras ansökan bara fyra månader senare beviljades. Sedan dess har Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet haft tillstånd av den nicaraguanska regeringen att få verka fritt och få den skattebefrielse som brukar beviljas ideella organisationer. Men att få tillbaka Rikets salar har inte varit lätt, eftersom en del av dem hade ”getts” till anhängare av den tidigare regimen.

Bröderna vände sig till den nyligen bildade Nationella kommittén för revision av konfiskerad egendom med anhållan om återlämnande av all sådan egendom. Det här visade sig vara en komplicerad, frustrerande process, delvis beroende på det stora antalet liknande ansökningar från andra organisationer och individer. Efter ett år av intensiva ansträngningar återfick man i januari 1991 en av fastigheterna. Bröderna besökte också de personer som bodde i Rikets salar för att komma fram till något slags överenskommelse, men de flesta av dem menade att deras förvärv var en lagligt vunnen ”förmån” under revolutionen.

Under de följande åren återfick bröderna 30 av sina 35 fastigheter, och de fick ersättning i form av statliga obligationer för de Rikets salar som inte gick att återfå.