Mitch passerar Nicaragua

Mitch passerade tillräckligt nära Nicaraguas gräns för att avge förödande regn även i det landet. Tusentals hem förstördes, och landsvägar sköljdes bort. I närheten av staden Posoltega begravde ett jordskred hela byar — och mer än 2.000 människor.

När Jehovas vittnen i Nicaragua fick höra talas om tragedin, satte man i gång en massiv hjälporganisation. Frivilliga sändes på ett svårt och farligt barmhärtighetsuppdrag — att finna sina bröder och systrar! Två grupper av vittnen, en från León (en stad söder om Posoltega) och en från Chichigalpa (en stad norrut), begav sig i väg mot Posoltega. Var och en av bröderna bar en tung packning med förnödenheter. Räddningsarbetare varnade för att vägen dit var praktiskt taget oframkomlig, men bröderna var beslutsamma.

Tidigt på måndagsmorgonen den 2 november lastade bröder från León förnödenheter på en lastbil och körde ända fram till en bro som spolats bort. Efter att ha lastat av materialet bildade bröderna två cykelgrupper: En skulle ta sig fram till Posoltega och den andra till den översvämmade staden Telica. Bröderna inledde med en bön. ”Efter bönen”, säger en av räddningsarbetarna, ”kände vi enorm styrka.” De skulle behöva det. De var tvungna att ta sig över breda diken, ibland genom att släpa sig över gyttjan och vid andra tillfällen genom att bära cyklarna på axlarna. Kullfallna träd blockerade ofta deras väg. Och de var tvungna att uthärda den ohyggliga synen av döda kroppar som flöt omkring i vattensamlingar.

Häpnadsväckande nog kom cyklisterna från León och Chichigalpa till Posoltega så gott som samtidigt! Nerio López, som ingick i räddningslaget, berättar: ”Min cykel hade slitna däck. Jag trodde att de skulle hålla bara några kilometer.” Men på något sätt höll cykeln ihop. Det var först på återresan som båda däcken fick punktering. I vilket fall som helst var bröderna de allra första i fråga om räddningsmanskap som kom dit. Vilken glädje de kände när de träffade en grupp kristna bröder och systrar från platsen! ”Jag är så tacksam mot Jehova och mot våra bröder, eftersom de har gett oss stöd och hjälp”, sade en syster. ”Vi trodde aldrig att våra bröder skulle komma och hjälpa oss så snart.”

Det här var bara den första av flera cykelexpeditioner som gjordes till översvämmade städer, och i många fall var bröderna det allra första räddningsmanskap som kom fram. Staden Larreynaga bevittnade en ovanlig syn då 16 bröder kom cyklande dit! Vännerna på platsen blev rörda till tårar av deras ansträngningar. Ibland hade cyklisterna mer än 20 kilo förnödenheter på ryggen. Två bröder hade mer än 100 kilo förnödenheter till staden El Guayabo! En cyklist som hade så mycket packning som han kunde få med på cykeln fann tröst i att meditera över bibeltexten i Jesaja 40:29: ”[Jehova] ger den trötte kraft; och åt den som är utan dynamisk energi ger han full styrka i överflöd.”

Jehovas vittnen i staden Tonalá sände en budbärare för att rapportera till de ansvariga bröderna att deras matförråd i stort sett var förbrukat. När budbäraren kom fram, blev han överraskad över att få veta att hjälpsändningar redan hade sänts i väg! Och när han kom tillbaka hem, väntade matvaror på honom vid hans hus. Marlon Chavarría, som hjälpte till att ta förnödenheter till de översvämmade områdena runt Chinandega, berättar: ”I en stad fanns det 44 familjer som var Jehovas vittnen. Men 80 familjer fick nytta av hjälpen, eftersom vännerna delade med sig av maten.”

Dessa hjälpinsatser kom till myndigheternas kännedom. Borgmästaren i staden Wamblán skrev följande till Jehovas vittnen: ”Vi skriver till er angående möjligheten att få lite hjälp. ... Vi ser hur ni har hjälpt era bröder och systrar här i Wamblán, och vi önskar få veta om det är möjligt för er att göra något för oss också.” Jehovas vittnen svarade genom att sända mat, medicin och kläder.

En broder som arbetar inom transportbranschen ordnade med en långtradare och en chaufför (som inte var ett vittne) för att forsla hjälpsändningar till Nicaragua. Myndigheter i både Panamá och Costa Rica gav befrielse från tullhanteringen, då de lät lastbilen passera deras gränser. En bensinstation skänkte så mycket drivmedel att man kunde fylla lastbilens båda tankar — tillräckligt för en resa tur och retur! I Nicaragua avstod tullmyndigheterna likaså från inspektion av godset. ”Om det här är från Jehovas vittnen, behöver vi inte inspektera det”, sade de. ”Vi har aldrig några problem med dem.”