Snart bildades isolerade grupper i många av dessa samhällen, och sedan 1970-talet har dessa grupper så småningom blivit församlingar.

Men i andra delar av RAAN och RAAS hade det knappast predikats alls. Isolering, brist på vägar och tropiska regn över åtta månader av året utgjorde svåra hinder för predikoarbetet. Men dessa hinder var inte oöverstigliga, vilket många nitiska och orädda pionjärer visade. Mycket tack vare deras beslutsamhet och hårda arbete finns det nu sju församlingar och nio grupper med sammanlagt omkring 400 Rikets förkunnare i RAAN- och RAAS-områdena.

Sedan 1994 har avdelningskontoret organiserat årliga predikokampanjer i det här väldiga området. Tillfälliga pionjärer med särskilt uppdrag, utvalda bland de nitiska reguljära pionjärerna, bearbetar avlägsna städer och byar i RAAN- och RAAS-områdena i fyra månader under torrperioden. Dessa härdade pionjärer kämpar med extrem värme, oländig terräng, ormar, vilda djur, förorenat dricksvatten och risken att dra på sig en infektionssjukdom.

Deras mål är att avge ett grundligt vittnesbörd, leda bibelstudier med intresserade och hålla kristna möten, inklusive Åminnelsen. De resultat de uppnår hjälper avdelningskontoret att avgöra var det behövs pionjärer med särskilt uppdrag. Under årens lopp har denna anordning lett till att församlingar och grupper har bildats i städerna Waspán och San Carlos längs Cocofloden långt uppe i nordost.