Ett exempel på detta är José de la Cruz López och hans familj, där ingen var ett Jehovas vittne. Sex månader efter det att José satts i fängelse, skaffade sig hans hustru ett exemplar av Min bok med bibliska berättelser från vittnen hon mötte på gatan. Hon skaffade sig boken för att ge den till sin man. ”När jag började läsa boken”, berättar José, ”trodde jag att det var en bok utgiven av de protestantiska kyrkorna. Jag visste ingenting om Jehovas vittnen. Boken gjorde så starkt intryck på mig att jag läste den flera gånger och började låna ut den till mina 16 medfångar i cellen. Alla tyckte om den. Den var som ett glas uppfriskande vatten. Fångar i andra celler bad också att få låna den, så den cirkulerade på hela avdelningen och blev till slut lika sliten och utnött som en gammal kortlek.”

Flera av Josés medfångar tillhörde protestantiska kyrkor, och en del var till och med pastorer. José började läsa Bibeln tillsammans med dem. Men han blev besviken när han frågade dem om innebörden i 1 Moseboken 3:15 och bara fick till svar att det var ett mysterium. En dag sade en annan fånge som själv studerade Bibeln till José: ”Svaret finns i den där boken du har, som är utgiven av Jehovas vittnen. Jag kan studera den med dig om du vill.” José tackade ja till erbjudandet, och med hjälp av Min bok med bibliska berättelser fick han klart för sig vad 1 Moseboken 3:15 betydde. Efter det började han vara tillsammans med de interner som anslutit sig till Jehovas vittnen.

En av de saker som drog José till den här ovanliga gruppen i Cárcel Modelo var deras goda uppförande. ”Jag såg hur människor som jag visste hade levt ett dåligt liv nu visade ett gott uppförande, därför att de studerade Bibeln med Jehovas vittnen”, säger José. Under tiden fortsatte Josés hustru att skaffa litteratur från vittnena för att ge den till sin man, som gjorde andliga framsteg. Hans studiegrupp gav honom till och med en sektion av en avdelning för att där predika från cell till cell. På så sätt kunde han låna ut sina få exemplar av litteraturen till intresserade personer och också inbjuda dem till de möten som hölls på avdelningen under raster.

José de la Cruz López: ”När jag fängslades var jag bitter och utan hopp och utan framtid. Sedan träffade jag medfångar som hade blivit Jehovas vittnen. Jag imponerades både av deras förklaring av Bibeln och av deras fina uppförande. Äntligen tillfredsställdes mitt andliga behov, och jag fick ett hopp. Jag tänkte att om jag varit beredd att offra mitt liv för en mänsklig regering som inte hade kunnat ge något verkligt hopp, hur mycket mer borde jag då inte vara lojal mot Honom som gett sin Son för min räkning! Efter min frigivning lärde också min fru och mina döttrar och tre andra släktingar känna sanningen. Jag kan aldrig återgälda Jehova det han gjort för mig!”

Broder López tjänar nu som äldste i Managua.