Broder Mendoza, som döptes i fängelset 1982, berättar hur det gick till.

”Några av oss”, säger han, ”lärde oss att använda ett slags teckenspråk som hade utvecklats bland fångarna. När tiden var inne att fira Åminnelsen, beräknade vi när solen hade gått ner och signalerade sedan till varandra, så att alla av oss kunde förenas i bön samtidigt. Det här gjorde vi år efter år. Teckenspråket hjälpte oss också med vårt studium av Vakttornet. Om bröder i en av avdelningarna inte hade studieartikeln för veckan, tecknade vi hela artikeln till dem. En broder på mottagarsidan läste högt upp det som tecknades för en annan broder, som skrev ut artikeln.”

Broder Mendoza var en av de få interner som kunde få besök av Jehovas vittnen. ”Carlos Ayala och hans familj besökte mig”, berättar broder Mendoza. ”Hans två döttrar lärde mig åtminstone nio av Rikets sånger, som jag sedan lärde ut till mina kamrater.”

Broder Mendoza erinrar sig: ”Maten i fängelset var ransonerad. Alla internerna blev vid flera tillfällen slagna, och ibland avlossade vakterna skott runt omkring oss när vi låg med ansiktet mot golvet. Det här gjordes för att hålla våra nerver på helspänn. När det varit bråk mellan några av de andra fångarna och vakterna, blev vi alla straffade genom att vi nakna skickades ut på gården för att stekas av den brännheta solen. Vi Jehovas vittnen använde dessa tillfällen till att bygga upp och trösta varandra. Vi påminde oss bibeltexter och samtalade om sådant som vi lärt oss vid vårt personliga studium. Dessa erfarenheter hjälpte oss att bevara vår enhet och styrka.”

Många vittnen och intresserade personer gjorde vist bruk av all den tid de hade till förfogande genom att läsa igenom Bibeln fyra eller fem gånger. Det var inte ovanligt att de ingående och flera gånger studerade igenom alla de bibliska publikationer som de fick tag på. Broder Mendoza minns årsböckerna med speciell uppskattning. ”Erfarenheterna från olika länder, kartorna – ja, vi studerade allt”, erinrar han sig. ”Varje år jämförde vi hur stor ökning varje land haft från föregående år, hur många församlingar man hade och hur många nya som blivit döpta och närvaroantalet vid Åminnelsen. Det här skänkte oss stor glädje.”

A. Mendoza