Så här berättar Doris Niehoff, som anlände 1957, om sitt första intryck: ”Det var i slutet av mars under torrperioden, så landskapet var brunt. Det fanns mycket få bilar på den tiden. I stället red alla på hästar – och bar revolver! Det var som att kliva in på scenen i en Vilda Västern-film. På den tiden var flertalet människor antingen rika eller fattiga, de flesta det senare. Och situationen förvärrades av att Nicaragua var i krig med Honduras på grund av en dispyt om ett landområde, och sex månader innan jag anlände hade president Somoza García blivit mördad, och undantagstillstånd rådde i landet.

Jag blev skickad till León, en universitetsstad”, fortsätter Doris. ”Eftersom jag inte förstod så mycket spanska tyckte studenterna om att driva med mig. När jag till exempel erbjöd mig att komma tillbaka för att tala om Bibeln, tackade vissa studenter ja, men skrattade när de talade om sitt ’namn’ för mig. En uppgav namnet på presidentens mördare och en annan namnet på en ökänd gerillasoldat. Det är ett under att jag inte blev kastad i fängelse när jag kom tillbaka och bad att få träffa de studenter som hade uppgett de här namnen!”

[Bild på sidan 76]

Doris Niehoff