Tryckerierna

Guillermo Ponce kommer ihåg hur tryckerierna såg ut. Han var korrekturläsare och ansvarig för kontakten mellan de bröder som skrev ut stenciler och de som höll på med tryckningen och distributionen. Broder Ponce förklarar: ”Tryckerierna sattes upp hemma hos vissa familjer som var Jehovas vittnen. De inrymdes i ett rum som byggts inuti ett annat rum, så att man fick en liten arbetsplats. För att dölja ljudet från dupliceringsapparaten placerade vi en bandspelare eller en radio alldeles utanför tryckeriet och skruvade upp volymen.”

”Eftersom tryckteamen aldrig ville komma efter med produktionen”, minns broder Ponce, ”arbetade de ibland vid skenet av en fotogenlampa med näsorna svarta av sot. Den uppskattning av arbetet, det goda humör och den självuppoffrande anda som dessa fina unga bröder visade motiverade mig att fortsätta.”