”När bröderna väl hade blivit vana att använda den här metoden”, berättar Edmundo Sánchez, som var engagerad i tryckningen, ”producerade de 20 sidor i minuten. Sammanlagt tryckte vi 5 000 exemplar enbart av sångboken.”

Edmundos hustru, Elda, var bland de första systrar som hjälpte till att skriva pappersstenciler för dupliceringsapparaterna och använde då sin egen manuella skrivmaskin. Elda, som också hade barn, började tidigt på morgonen och arbetade ofta till sent på kvällen med att skriva studieartiklar från Vakttornet på stenciler. Hon berättar: ”Edmundo brukade ge mig ett exemplar av den tidskrift han fått från Costa Rica. Jag visste aldrig hur många tryckgrupper som fanns eller var de arbetade. Jag kände bara till den del av arbetet som jag blivit anvisad. Jag visste också att om vi upptäcktes, skulle vårt hus, våra möbler – ja allting – bli konfiskerat, och vi skulle bli gripna, ja kanske till och med sluta som ’försvunna personer’. Ändå skingrade vår kärlek till Jehova och vår fruktan för honom den fruktan för människor vi eventuellt kunde ha haft.”

[Bild på sidan 110]

Elda Sanchez skrev modigt stenciler