Motstånd från prästerskapet

Snart började vi möta svårt motstånd från prästerskapet. Katoliker, anglikaner och andra, vilka tidigare hade bekämpat varandra, förenade sig nu mot oss. De konspirerade med hövdingarna på orten för att vidta åtgärder som skulle slå ner modet på oss. De skickade polisen för att konfiskera våra böcker och hävdade att de var skadliga för folket. Distriktets högste ämbetsman varnade dem emellertid och sade att de inte hade någon rättighet att ta böckerna, och två veckor senare återlämnades böckerna.

Därefter kallades vi till ett möte, där vi träffade oba, den främste hövdingen, och andra framträdande personer i staden. Vi var ungefär 30 till antalet vid den tidpunkten. Syftet var att få oss att sluta läsa de ”farliga” böckerna. De frågade om vi var främlingar, men när de granskade våra ansikten, sade de: ”De här är våra söner, även om det finns en del främlingar bland dem.” De sade till oss att de inte ville att vi skulle fortsätta att studera böckerna som utgavs av en religion som skulle vara skadlig för oss.

Vi gick hem utan att säga någonting, för vi hade bestämt oss för att inte bry oss om de här framträdande männen. De flesta av oss var mycket glada över det vi hade fått lära oss och var beslutna att fortsätta att studera. Även om några få blev avskräckta och lämnade vår grupp, fortsatte de flesta av oss därför att studera i en snickares verkstad. Vi hade ingen studieledare. Vi började med bön och turades sedan helt enkelt om att läsa paragraferna i boken. Efter omkring en timme bad vi en bön igen och gick sedan hem. Men man spionerade på oss, och hövdingarna och de religiösa ledarna fortsatte att kalla på oss varannan vecka och varna oss för att studera bibelforskarnas litteratur.

Vår predikoverksamhet

Vi täckte hela staden med vårt predikande. Människor gjorde narr av oss och skrek åt oss, men det brydde vi oss inte om. Vår glädje var stor, eftersom vi hade sanningen, även om vi fortfarande hade mycket att lära oss.