En av dessa var A. H. Macmillan. Han skrev längre fram: ”Även om våra förväntningar om att få bli upptagna till himlen inte infriades år 1914, utlöpte verkligen hedningarnas tider det året. ... Vi var inte speciellt oroade över att inte allting inträffade så som vi hade förväntat, eftersom vi var så upptagna av arbetet med Skapelsedramat och med de problem som kriget gav upphov åt.” Han höll sig fullt upptagen i Jehovas tjänst och fick till sin hänförelse se antalet förkunnare av Guds kungarike öka till över en miljon under sin livstid.

När han såg tillbaka på sina erfarenheter under de 66 år han hade varit förbunden med organisationen, sade han: ”Jag har sett många svåra prövningar komma över organisationen och trosprov drabba dess medlemmar. Med Guds andes hjälp har den kommit igenom allt detta och fortsatt att blomstra.” Angående de ändringar av förståelsen som han hade upplevt sade han: ”De grundläggande sanningar vi lärde oss från Bibeln förblev desamma. Så jag lärde mig att vi bör erkänna våra misstag och fortsätta att rannsaka Guds ord för att få mer upplysning. Oavsett vilka förändringar vi tid efter annan måste göra i fråga om vår förståelse av saker och ting, skulle det inte ändra den nåderika lösenanordningen och Guds löfte om evigt liv.”

[Ruta/Bild på sidan 634]

C. J. Woodworth

C. J. Woodworth skrev följande till en som övergav tjänsten för Jehova därför att Jesu Kristi smorda efterföljare inte blev upptagna till himlen år 1914:

”För tjugo år sedan trodde du och jag på barndopet, på prästernas gudomliga rätt att förrätta detta dop; vi trodde att dopet var nödvändigt för att undgå evig pina, att Gud är kärlek, att Gud har skapat och fortsätter att skapa miljarder varelser till sin likhet, vilka skall tillbringa evighetens oräkneliga tidsåldrar i den kvävande röken från brinnande svavel, medan de förgäves bönfaller om en enda droppe vatten för att lindra sina kval ...

Vi trodde att en människa fortfarande lever, sedan hon har dött; vi trodde att Jesus Kristus aldrig dog, att han inte kunde dö, att det aldrig betalades eller någonsin kommer att betalas någon lösen, att Jehova Gud och Kristus Jesus, hans Son, är en och samma person, att Kristus var sin egen Fader, att Jesus var sin egen Son, att den heliga anden är en person, att en plus en plus en är en, att Jesus, då han hängde på korset, bara talade till sig själv när han sade: ’Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?’, ... att de nuvarande rikena är en del av Kristi rike, att Djävulen har uppehållit sig långt borta i ett helvete, som ingen vet var det finns, i stället för att utöva herraväldet över denna jordens riken ...

Jag prisar Gud för den dag som förde den närvarande sanningen till min dörr. Den var så välgörande, så vederkvickande för sinne och hjärta, att jag snabbt lämnade det förgångnas humbug och tomma fraser och blev brukad av Gud till att också öppna dina förblindade ögon. Vi gladde oss åt sanningen tillsammans och arbetade sida vid sida i femton år. Herren visade dig stor ära genom att bruka dig som språkrör; jag har aldrig känt någon som kunde få Babylons dårskaper att te sig så löjliga som du kunde. I ditt brev frågar du: ’Vad kommer härnäst?’ Nu kommer vi till det sorgliga i situationen! Vad som kommer härnäst är att du låter ditt hjärta bli bittert mot honom som genom sitt kärleksverk och sin välsignelse från ovan förde sanningen till bådas våra hjärtan. Du gick din väg och tog flera av fåren med dig. ...

Förmodligen ter jag mig löjlig i dina ögon, därför att jag inte for upp till himlen den 1 oktober 1914, men du ter dig inte löjlig i mina ögon — nej, långt därifrån!

Nu när tio av jordens största nationer vrider sig i sin dödskamp, förefaller det mig vara en särskilt olämplig tidpunkt att söka förlöjliga den man, och den ende man, som i fyrtio år har lärt att hedningarnas tider skulle utlöpa år 1914.”

Broder Woodworths tro skakades inte när händelserna år 1914 inte utföll som man hade förväntat. Han insåg helt enkelt att det fanns mer att lära. På grund av sin tillit till Guds uppsåt satt han i fängelse i nio månader år 1918/1919. Senare tjänade han som redaktör för tidskrifterna ”The Golden Age” (”Den Gyllne Tidsåldern”) och ”Consolation” (”En Ny Värld”). Han stod fast i tron och förblev lojal mot Jehovas organisation ända till sin död år 1951, då han var 81 år gammal.

[Ruta/Bild på sidan 637]

A. H. Macmillan

”Jag har insett att det är bättre att tålmodigt vänta tills Jehova ger oss ökad förståelse av vissa ting i Bibeln än att bli upprörd över en ny tanke. Ibland hade vi större förväntningar angående ett visst årtal än Bibeln gav rum för. Dessa förväntningar infriades inte, men det ändrade inte Guds uppsåt.”