En del kritiker finner det svårt att tro att nineviterna och deras kung reagerade positivt på Jonas förkunnelse. (Jon 3:5–9) Det är emellertid i det här sammanhanget intressant att lägga märke till vad C. F. Keil skriver i sin kommentar om detta: ”Att Jonas förkunnelse kunde göra ett så starkt intryck på nineviterna att hela staden ångrade sig i säck och aska är förståeligt när man tänker på hur lätt orientalerna låter sig påverkas känslomässigt och på den vördnad för ett högsta väsende som är utmärkande för Asiens alla hedniska religioner samt på den stora aktning som assyrierna från äldsta tider haft för spådomskonst och orakel ..., och när man dessutom tar den omständigheten i betraktande att närvaron av en utlänning – som utan något uppenbart egenintresse och med oförfärad frimodighet förebrådde den stora kungliga staden för dess gudlösa handlingar och därtill, med den självsäkerhet som var karakteristisk för de profeter som var sända av Gud, tillkännagav dess nära förestående undergång – inte kunde undgå att göra ett mäktigt intryck på folks sinnen, ett intryck som måste ha förstärkts ytterligare om ryktet om de israelitiska profeternas mirakulösa gärningar hade nått Nineve.” (Commentary on the Old Testament, 1973, bd X, Jona 3:9, sid. 407, 408)

Är det rimligt att tro att nineviterna skulle ändra sinne och klä sig i säckväv på grund av Jonas varning?