”Genom tro ... byggde [Noa] en ark till räddning för sitt husfolk; och genom denna tro domfällde han världen.” — HEBRÉERNA 11:7.

1, 2. Vad kan vi lära oss genom att granska Noas liv?

JEHOVA gav Noa och hans familj — bara åtta till antalet — privilegiet att få vara de enda människor som överlevde floden. Alla de övriga av Noas samtida fick sitt liv förkortat, när Gud svepte ner dem i en grav av vatten. Eftersom Noa således är vår gemensamme förfader, bör vi vara mycket tacksamma för den tro som han utövade.

² Vi kan lära oss mycket av att undersöka Noas liv. Bibeln berättar för oss varför Gud gynnade Noa med räddning, när han tillintetgjorde människorna i Noas generation. Samma gudomliga redogörelse visar tydligt att vår generation står inför en liknande dom från Gud. Så här sade Jesus angående detta: ”Då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma.” (Matteus 24:21) Genom att efterlikna Noas tro kan vi ha det säkra hoppet att få överleva den nära förestående tillintetgörelsen av den nuvarande onda ordningen. — Romarna 15:4; jämför Hebréerna 13:7.

4. a) Hur betraktade Jehova Noa, och varför det? b) Hur visade Gud sin kärlek till Noa och hans familj, samtidigt som hans rättvisa krävde att den onda världen tillintetgjordes?

⁴ Hur skilde sig inte Noa från sin tids människor! Han ”fann ynnest för Jehovas ögon. ... Noa var en rättfärdig man. Han visade sig vara oklanderlig bland sina samtida. Noa vandrade med den sanne Guden.” (1 Moseboken 6:8, 9, NW) Hur vandrade då Noa med Gud? Genom att göra sådana rätta ting som att som en som förfäktade rättfärdighet predika och genom att bygga arken i tro och lydnad. Trots att den forntida världen tillintetgjordes på grund av att den var fullständigt moraliskt fördärvad, höll Gud således ”Noa, en rättfärdighetens predikare, i tryggt förvar tillsammans med sju andra, när han störtade en syndaflod över en värld av ogudaktiga”. (2 Petrus 2:5) Ja, vår kärleksfulle och rättvise Gud, Jehova, tillintetgjorde inte den rättfärdige tillsammans med den ondskefulle. Han gav Noa anvisningar om att bygga en jättestor ark för att rädda sig själv, sitt hushåll och ett antal djur, allt för att jorden återigen skulle befolkas efter floden. Och Noa ”gjorde just så”. — 1 Moseboken 6:22, NW.

5. Hur beskriver bibeln Noas rättfärdighet och tro?

⁵ När arken var färdig sade Gud till Noa: ”Gå in, du och hela ditt hushåll, i arken, ty du är den som jag har sett vara rättfärdig inför mig i denna generation.” Så här sammanfattar Paulus det hela: ”Genom tro visade Noa, sedan han hade fått gudomlig varning och underrättelse om ting som man ännu inte såg, gudaktig fruktan och byggde en ark till räddning för sitt husfolk; och genom denna tro domfällde han världen, och han blev arvinge till den rättfärdighet som är en följd av tro.” — 1 Moseboken 7:1, NW; Hebréerna 11:7.

6. Hur domfällde Noa den dåtida världen genom sin tro?

⁶ Noa hade en enastående tro. Han trodde på det Gud hade sagt om att utplåna den generationen, och han hade också en hälsosam fruktan för att misshaga Jehova och byggde lydigt arken enligt de befallningar som Gud hade gett. Som en rättfärdighetens predikare berättade Noa också för andra om den nära förestående tillintetgörelsen. Även om de inte lyssnade till hans ord, vägrade han att låta den onda världen ”pressa in” honom ”i sin gjutform”. (Romarna 12:2, Phillips) Genom sin tro domfällde Noa i stället världen för dess uselhet och visade att den förtjänade tillintetgörelse. Hans lydnad och rättfärdiga gärningar visade att andra än han och hans familj också skulle ha kunnat få överleva, om de hade varit villiga att ändra sin livsstil. Ja, Noa bevisade att det — trots pressen från hans eget ofullkomliga kött, den onda värld som omgav honom och djävulen — gick att leva ett liv som behagade Gud.

Varför Gud skall tillintetgöra denna ordning

7. Hur vet vi att vi lever i de yttersta dagarna?

⁷ Varje årtionde nu på 1900-talet har fått se världen sjunka allt djupare ner i uselhet. I all synnerhet har det varit så sedan början av första världskriget. Mänskligheten har blivit så besudlad av sådant som sexuell omoraliskhet, brott, våld, krig, hat, girighet och missbruk av blodet att de som älskar det som är rätt undrar om förhållandena egentligen kan bli värre. Men bibeln förutsade denna utveckling av extrem uselhet i vår generation och gav ytterligare bevis för att vi lever i ”de yttersta dagarna”. — 2 Timoteus 3:1—5; Matteus 24:34.

8. Vad har några sagt om medvetandet om synd?

⁸ I våra dagar har begreppet synd neutraliserats i det stora flertalets sinnen. För mer än 40 år sedan konstaterade påven Pius XII följande: ”Detta århundrades stora synd är att man förlorat all känsla av synd.” Den nuvarande generationen vägrar att erkänna synd och skuld. I sin bok Whatever Became of Sin? förklarade dr Karl Menninger följande: ”Själva ordet ’synd’ ... har nästan försvunnit — ordet tillsammans med begreppet. Varför det? Syndar ingen längre?” Många har förlorat förmågan att skilja mellan rätt och orätt. Men vi är inte förvånade över detta, eftersom Jesus förutsade en sådan utveckling, när han talade om tecknet på sin närvaro i ”ändens tid”. — Matteus 24:3; Daniel 12:4.

Noas tid utgör ett domsmönster

9. Hur jämförde Jesus Noas tid med det som skulle hända under hans närvaro?

⁹ Jesus drog en parallell mellan det som hände på Noas tid och det som skulle hända under hans närvaro i Rikets makt, som började år 1914. Han sade: ”Alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens [Jesu] närvaro att vara. För såsom de var i de dagarna före syndafloden, då man åt och drack, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de tog ingen notis förrän syndafloden kom och ryckte dem alla bort, så kommer Människosonens närvaro att vara.” — Matteus 24:37—39.