När platsen var viktig

I 2 Petrus 2:5–7 kan vi läsa om hur patriarkerna Noa och Lot räddades: ”[Gud] skonade inte en forntida värld, men höll Noa, en rättfärdighetens förkunnare, i tryggt förvar tillsammans med sju andra, när han lät en stor översvämning komma över en värld av ogudaktiga. Och han domfällde städerna Sodom och Gomorra genom att lägga dem i aska och uppställde därigenom ett mönster för ogudaktiga med tanke på vad som skall komma. Men han befriade den rättfärdige Lot, som var svårt betryckt av lagtrotsarnas ohämmade tygellöshet.”

Hur överlevde Noa den stora översvämningen? Gud sade till Noa: ”Slutet för allt kött är nu inför mig, eftersom jorden är full av våld till följd av dem; och se, jag bringar fördärv över dem tillsammans med jorden. Gör dig en ark av trä från ett kådigt träd.” (1 Mos. 6:13, 14) Noa byggde arken just så som Jehova hade befallt honom. Sju dagar innan den stora översvämningen började uppmanade Jehova Noa att samla in djuren i arken och att gå in i den tillsammans med hela sitt hushåll. På den sjunde dagen stängdes dörren bakom honom ”och störtregnet över jorden fortsatte i fyrtio dagar och fyrtio nätter”. (1 Mos. 7:1–4, 11, 12, 16) Noa och hans familj ”blev [tryggt] burna igenom vattnet”. (1 Petr. 3:20) De överlevde därför att de befann sig inne i arken. Ingen annan plats på jorden kunde ge dem skydd. (1 Mos. 7:19, 20)

Noa blev räddad därför att han var i arken. Men varför var han där? Var det inte därför att han hade tro och var lydig? ”Noa grep sig an med att göra i enlighet med allt som Gud hade befallt honom”, sägs det i Bibeln. ”Han gjorde just så.” (1 Mos. 6:22; Hebr. 11:7) Hur är det då med oss? Gör vi i enlighet med allt som Gud har befallt oss? Noa var även ”en rättfärdighetens förkunnare”. (2 Petr. 2:5) Är vi upptagna i predikoarbetet precis som han var, även om människor inte vill lyssna?