Inblick i nyheterna

AIDS — en dyr historia

Förenta staternas federala central för sjukdomskontroll beräknar att sjukhusvården per dag för behandling av AIDS-patienter är 830 dollar — dubbelt så mycket som för andra patienter. Och experter beräknar att den sammanlagda kostnaden för att behandla varje patient kan komma att uppgå till över 100.000 dollar. Detta och en explosionsartad ökning i fråga om antalet offer för AIDS som söker behandling har gjort sjukhusstyrelser och försäkringstjänstemän bekymrade.

Amerikanska sjukhusförbundet kallar den snabba spridningen av AIDS en ”tidsbomb” för landets sjukhus, eftersom kostnaden i dollar snart kommer att uppgå till tusentals miljoner årligen. En livförsäkringstjänsteman konstaterade varnande: ”Jag ser det såsom den potentiellt sett största ekonomiska risk som hälso- och livförsäkringsbranschen någonsin har stått inför här i landet.” Vilka kommer att få bära den oerhörda ekonomiska bördan?

Många av offren för AIDS är homosexuella och narkomaner, vilka genom sin njutningslystna livsstil själva har dragit på sig sjukdomen. Men det blir inte de som får stå för de ekonomiska utgifterna. Statliga källor och försäkringstjänstemän antyder i stället att det blir försäkringstagarna och skattebetalarna som kommer att bli tvungna att bära bördan genom högre uttaxeringar. Dessutom kommer ”undervisning, allmänhetens säkerhet och de förnämsta behoven att bli lidande”, konstateras det i en ledare i New York Post.

Offer för AIDS, vilka har ådragit sig sjukdomen på grund av sin livsstil, har kanske tidigare hånat bibelns moralbud för att rättfärdiga sitt sätt att tillfredsställa sina egna behov. Hur mycken smärta för egen del och utgifter för andra kunde de inte ha undvikit! Men det är kanske inte för sent för någon sådan att nu vända sig till bibelns inspirerade moralnormer, som kommer från ”den som lär dig vad nyttigt är, den som leder dig på den väg du skall vandra”. — Jesaja 48:17.

Fred och säkerhet — snart?

En välkänd inskrift på en vägg vid United Nations Plaza i New York lyder: ”De skall smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation skall inte lyfta svärd mot nation, inte heller skall de mer lära sig att kriga.” I hopp om att bära frukt till främjandet av dessa profetiska ords förverkligande har Förenta nationerna förklarat 1986 vara det ”Internationella Fredsåret”. Finns det skäl till att tro att FN skall komma att lyckas i sin uttalade strävan som den självproklamerade vårdaren av ”internationell fred och säkerhet”?

Vad FN än kan bidra med till det nära förestående ropet om ”fred och säkerhet”, kommer en vilken som helst människogjord fred sannerligen att vila på en explosiv grund. (1 Tessalonikerna 5:3) Militärutgifterna beräknas nu närma sig en biljon dollar årligen världen runt. Sedan andra världskriget har, bortsett från de konventionella vapnen, kostnaden för att bygga upp kärnvapenarsenaler beräknats till tre à fyra biljoner dollar — knappast vad man skulle förvänta i en tid när FN efterlyser engagemang för fred och säkerhet i världen! I själva verket, säger Vernon Walters, USA:s FN-ambassadör, ”har Förenta nationerna drivit bort från sin roll som institution för konfliktlösning”, krossat deras förhoppningar som trott att ”FN skulle göra mera än det har gjort i fråga om att lösa konflikter”.

Inte desto mindre skall inskriftens ord, som vi citerade tidigare och som är hämtade från Jesaja 2:4, uppfyllas — men varken år 1986 eller någonsin genom en människogjord organisations ansträngningar. Verklig fred och säkerhet skall i stället snart åstadkommas genom en himmelsk regering, vars osynlige ledare i sanning är ”Fridsfurste”. — Jesaja 9:6, 7.

Vedergällning genom kärnvapen — Guds hämnd?

Skulle bruket av kärnvapen kunna rättfärdigas som svar på ett kärnvapenangrepp? Ja, säger Skotska frikyrkan i ett nummer nyligen av sin kyrkotidskrift, The Monthly Record. I artikeln hävdas det att en sådan vedergällning ytterst sett skulle visa sig vara ett ”legitimt verkställande av Guds vredesdom” på grund av ”Guds uppdrag att verkställa vredesdom mot det onda”. Tidskriften hävdar också att dess vittnesbörd inbegriper kungörandet av Guds dom över ”den nation ... som utdelar det första slaget i ett kärnvapenkrig”.

Att det skall komma en ”hämndens dag från vår Gud” är säkert och visst. (Jesaja 61:1, 2) Men Guds hämnd mot de militaristiska nationerna skall komma till uttryck vid den tid och på det sätt som han väljer. I stället för en jordisk nations vrede skall Guds ”egen vrede ... störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. Hur då? Genom att han sänder ut ”Konungars konung”, Herren Jesus Kristus, till att döma och föra krig i rättfärdighet. Hans himmelska rike skall ”krossa och göra slut på alla dessa andra riken”. — Uppenbarelseboken 11:18; 19:11—21; Daniel 2:44.