VID BERGET SINAI

(4 Moseboken 1:1–10:10)

Den första av de två folkräkningarna görs medan israeliterna fortfarande är samlade vid foten av berget Sinai. Antalet män från 20 års ålder och uppåt, förutom leviterna, uppgick till 603 550. Folkräkningen gjordes tydligtvis för militära syften. Hela lägret, inklusive kvinnor, barn och leviter, kan ha uppgått till över tre miljoner.

Efter folkräkningen får israeliterna anvisningar om hur de skall gruppera sig under vandringen och om leviternas uppgifter och tjänsten vid tältboningen. De får karantänsbestämmelser, lagar om nasirlöften och lagar som gäller fall av svartsjuka. I kapitel 7 berättas det om hur stammarnas hövdingar frambär offer i samband med invigningen av altaret, och kapitel 9 handlar om påskfirandet. Folket får också anvisningar om hur de skall slå läger och hur de skall bryta upp.

FRÅN PLATS TILL PLATS I VILDMARKEN

(4 Moseboken 10:11–21:35)

När molnet ovanför tältboningen till sist höjer sig, börjar israeliterna sin vandring. Den kommer till slut att ha fört dem till Moabs ökenslätter, 38 år och en eller ett par månader senare. Det kan vara intressant att följa deras vandring genom att använda kartan på sidan 9 i broschyren ”Se det goda landet”, utgiven av Jehovas vittnen.

På väg till Kades, i Parans vildmark, klagar israeliterna vid minst tre tillfällen. Vid det första tillfället slutar de att klaga när Jehova sänder en eld som förtär några av folket. Sedan börjar de klaga över att de inte har något kött att äta, och Jehova förser dem med vaktlar. När Mirjam och Aron klagar mot Mose, blir Mirjam tillfälligt angripen av spetälska.

När de har slagit läger vid Kades, sänder Mose i väg 12 män för att utspeja det utlovade landet. De återvänder efter 40 dagar. Eftersom folket tror på den dåliga rapport som 10 av spejarna kommer med, vill folket stena Mose, Aron och de trogna spejarna Josua och Kaleb. Då säger Jehova att han tänker slå folket med pest, men Mose lägger sig ut för dem, och Jehova tillkännager då att folket skall få vandra i vildmarken i 40 år, till dess alla de som registrerades i den första folkräkningen har dött.

Jehova ger ytterligare föreskrifter. Kora och andra gör uppror mot Mose och Aron, men de blir antingen förtärda av eld eller uppslukade av jorden. Nästa dag börjar hela folket knota mot Mose och Aron. Följden blir att 14 700 dör i en hemsökelse från Jehova. För att visa vilken överstepräst som han har utvalt låter Jehova Arons stav blomma. Sedan ger han ytterligare lagar som har att göra med leviternas skyldigheter och renandet av folket. Att man använder aska från en röd ko förebildade renandet genom Jesu Kristi lösenoffer. (Hebréerna 9:13, 14)

Israels söner återvänder till Kades, där Mirjam dör. Folket klagar återigen inför Mose och Aron, och den här gången är orsaken brist på vatten. Eftersom Mose och Aron inte helgar Jehovas namn när de mirakulöst förser folket med vatten, går de miste om förmånen att komma in i det utlovade landet. Israel bryter upp från Kades, och Aron dör på berget Hor. När israeliterna går runt Edom blir de otåliga och talar emot Gud och Mose. Jehova sänder giftormar för att straffa dem. Mose lägger sig ut för israeliterna än en gång, och Jehova ger honom instruktioner om att göra en kopparorm och hänga upp den på en påle. De som blir bitna av ormarna blir botade genom att titta på den. Ormen förebildade hur Jesus Kristus skulle bli upphängd på en påle, till evig nytta för oss. (Johannes 3:14, 15) Israel besegrar de amoreiska kungarna Sihon och Og och tar deras land i besittning.

PÅ MOABS SLÄTTER

(4 Moseboken 22:1–36:13)

När israeliterna slår läger på Moabs ökenslätter, känner moabiterna en kväljande skräck för dem. Moabiternas kung, Balak, lejer Bileam till att förbanna israeliterna. Men Jehova tvingar i stället Bileam att välsigna dem. Moabitiska och midjanitiska kvinnor används sedan för att förleda israelitiska män till omoraliskhet och avgudadyrkan. Följden blir att Jehova dödar 24 000 syndare. Hemsökelsen hejdas till slut då Pinehas tydligt visar att han inte tål någon rivalitet gentemot Jehova.

Den andra folkräkningen visar att ingen av männen som var med vid den första folkräkningen lever, förutom Josua och Kaleb. Josua får i uppdrag att bli Moses efterträdare. Israeliterna får instruktioner angående olika offer och löften. Israeliterna tar också hämnd på midjaniterna. Rubens, Gads och halva Manasses stam slår sig ner öster om floden Jordan. Israeliterna får anvisningar om hur de skall gå över floden Jordan och ta landet i besittning. Landets gränser anges exakt, och landet fördelas genom lott. Leviterna får 48 städer, och 6 av dem skall vara tillflyktsstäder.

Guds ord utvecklar kraft

Vi måste visa respekt för Jehova och för dem som har blivit förordnade att ha ansvarsuppgifter bland hans folk. Fjärde Moseboken belyser den här sanningen mycket tydligt. Vilken viktig lärdom för att kunna bevara frid och enhet inom församlingen i vår tid!

De händelser som återges i Fjärde Moseboken visar hur lätt de som försummar sin andlighet kan handla orätt, till exempel knota och klaga eller duka under för omoraliskhet eller avgudadyrkan. Vissa av exemplen och lärdomarna i den här bibelboken kan användas som en grund för programpunkten lokala behov på tjänstemötet i Jehovas vittnens församlingar. Det är tydligt att ”Guds ord är levande och utvecklar kraft” i vårt liv. (Hebréerna 4:12)